Med smak för promotion
PROMOTION
I Stadshusets kök hänger de vita servitörsrockarna på rad - i nytvättad väntan på att tas i bruk. Snart är det dags för KTH:s promotion – som ibland även kallas Lilla Nobelmiddagen.
Kökschefen Gunnar Eriksson är rutinerad. Han har varit ansvarig för köket i Stockholms stadshus de senaste 15 åren.
– Varje bankett är unik och KTH:s promotionsmiddag står sig väldigt bra vid en jämförelse, säger han och presenterar olika menyer som lagats för att provätas.
Det är kombinationer av smaker, färger, dofter som ska skapa en helhet för alla sinnen. KTH:s ceremonimästare Anna Almlöw är hjärnan och organisatören bakom det stora maskineri som promotionen är. Hon smakar vant av soppan som är tänkt till förrätt.
– Är den inte lite blek? Hur går den ihop med huvudrätten?
I ett initierat samarbete med kocken hittar hon den bästa möjliga helheten som ska serveras på KTH:s promotionsmiddag den 20 november då 205 doktorer promoveras. De har under det senaste året avslutat sin forskarutbildning och lagt fram sin avhandling. Även årets skörd av professorer installeras och hedersdoktorerna behattas under såväl festliga som högtidliga former. Totalt är över 1000 gäster på plats för att fira mångas stora stund.
Bland provätarna i köket finns KTH:s övermarskalk Caroline Myrin och biträdande övermarskalk Sverker Sjöberg.
Marskalkarna, som är studenter på KTH, är stöd för de blivande doktorerna under ceremonin och ser till att den löper så smidigt som möjligt.
– Det kan vara alltifrån att peka så att alla vet hur och var de ska gå till att sufflera om någon tappar bort sig i sitt tal till att vara beredd med druvsocker om någon i fanborgen skulle svimma, berättar Caroline Myrin.
Fyra dagar före promotionen börjar matlagningen.
– Vi sätter fonder och förbereder råvarorna, säger Gunnar Eriksson, som kan konstatera att kryddningen blivit lättare med åren eftersom många kryddor nu finns att tillgå färska året om.
Vid promotionsmiddagen sköljer staben av servitörer in över Blå Hallen, en per 15 gäster, och allt sker synkront och går på klocka.
- Tal som drar ut på tiden kan ju vara en utmaning om vi redan börjat lägga upp glassen till exempel.
Vilken mat tycker du själv bäst om?
– Jag får ofta den frågan och som alltid svarar jag att det är en humörsfråga. Men jag kan tycka att vi i Sverige ibland gräver vår egen grop när vi gör mörka rätter när hösten sätter in. Då om något behöver vi färg.
Har du något tips på god vardagsmat?
– Långkok. Låt maten sköta sig själv när du tittar på tv. Kräver lite planering, men resultatet gör att det är värt det tycker jag.
Text: Jill Klackenberg