Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida Till KTH:s startsida

Medhjälparen i köket

Publicerad 2017-06-07

En köksmaskin som skulle underlätta hemmafruarnas arbete lanserades 1940. Samma maskin är i dag till god hjälp när hipsterfamiljen vill mala kött för att göra egna hamburgare, eller baka surdegsbröd. Alvar Lennings konstruktion lever vidare.

En hjälpreda i köket. Någon som kan knåda, vispa, riva och mala, allt utifrån vad köket och familjen har för behov.

Med hjälp av hushållsassistenten skulle arbetet i köket förändras och förenklas. Då som nu.
Fortfarande marknadsförs den som möjligheternas maskin, och nog var det så den togs emot för mer än 75 år sedan. Den lanserades 1940 och var redan från början efterfrågad.

– Den marknadsfördes som att den kunde avlasta hemmafruarna och att den ansvarstagande mannen skulle förse sin fru med en assistent i köket, berättar Marcus Grimerö, marknadschef på Ankarsrum Kitchen som 2009 tog över produkten från Electrolux.

Tiderna har förändrats men syftet med assistenten är fortfarande att avlasta i köket. Vissa av dess tillbehör, som mixer och pastatillbehör, är tämligen nya påfund.

Köttkvarnen lanserades däremot redan 1945. På den tiden var korvstoppning en vardaglig syssla i köket, men kvarnen är populär än i dag.

– Den uppdaterades 1978 men har fortfarande kvar många släktdrag med originalet. Den är välanvänd även i vår tid. Människor stoppar korv och vill mala kött till sina egna hamburgare, säger Marcus Grimerö.

Det var för 80 år sedan – 1937 – som Electrolux köpte rättigheterna till Assistent Original från ett bolag baserat i Eskilstuna. Då var maskinen avsedd för storhushåll och professionellt bruk.
Därför fick Alvar Lenning, industridesigner och civilingenjör från KTH, i uppdrag att utveckla den till en maskin som kunde passa både det vanliga hushållet och mindre bondgårdar.

Lenning utvecklade hushållsassistenten genom att bygga in maskinens delar i ett strömlinjeformat skal av lättmetall.
I skriften ”Industriell formgivning” berättar han hur en harmonisk yttre gestaltning uttryckte ”människans omedvetna dragning till det enkla, smakfulla och naturliga”.

Lenning benämns i magasinet IVA Aktuellt som sin tids ledande industriformgivare i Sverige, med ett mer tekniskt förhållningssätt än sina kollegor.
Under sin yrkesverksamma tid var han också teknikredaktör för flera olika tidskrifter och böcker.

I förordet till Teknisk handbok för ingenjörer skymtar hans dragning till det enkla igenom när han skriver: ”Vid utarbetandet av boken har jag vägletts av den uppfattningen, att en orienterande handbok av det slag det här gäller, bör vara lättfattligt och såvitt möjligt även intresseväckande skriven. Viktigare formler bör dels förklaras, dels förtydligas med korta beräkningsexempel.”

Att assistenten blev en snackis på 1940-talet kanske också hängde ihop med krigsårens materialbrist.
Det gick inte att tillverka hur många assistenter som helst, utan efterfrågan överskred vida det lilla utbud som fanns.

I Ankarsrum Kitchens historiska dokument går det att läsa att det fram till 1949 kunde vara tre års väntetid på att få köpa en assistent:
”Detta var naturligtvis förödande för försäljningen, men hade man någon form av funktionsnedsättning i händer eller var försvagad och kunde få en läkare att skriva ett intyg på att en Assistent kunde underlätta situationen fick man förtur. Detta gjorde att Electrolux under de här åren fick ta emot en ansenlig mängd läkarintyg från kunder som ville ha sin köksmaskin så fort som möjligt.”

Även den matransonering som rådde under krigsåren kom att påverka maskinens marknadsföring och användning. Alla matrester skulle tas tillvara. Därför tog Electrolux fram en särskild kristids-kokbok för att visa hur man med hjälp av assistenten kunde använda rester i matlagningen.

Redan 1957 såldes den 100 000:e maskinen, och Electrolux gjorde också stor affär av att den 100 001:a sålda maskinen köptes av Harry Martinson, som skulle ge den i julklapp till sin fru Ingrid för att underlätta hennes arbete i köket.

I dag säljs den i 30 länder, och Ankarsrum siktar på att under året passera 1,5 miljonersstrecket i totalt antal sålda maskiner.
Marcus Grimerö tror att dess konstruktion är en stor del av framgången.

– Den hade redan från början en genial design. Den är faktiskt fortfarande unik i sin utformning. Många av våra kollegor i branschen säljer liknande köksmaskiner men med skillnaden att en arm ligger över bunken, nästan som ett lock.
– Det är bara på vår modell som själva bunken snurrar, vilket gör att man inte behöver stänga av den medan man använder den och ska blanda i till exempel mjöl. Det kan göras under tiden.

Det innebär också att effektivitetsförlusten blir mindre än om maskinen haft en annan utformning eftersom den tappar i verkningsgrad varje gång man behöver växla upp eller ned.

Så småningom försågs den också med ett överbelastningsskydd:
”På 50-talet introducerades den tekniska nymodigheten centrifugalströmbrytaren. Den utgjorde köksmaskinens överbelastningsskydd, så om degen var för tung eller köttet som skulle malas för segt och varvtalet gick ned, ja då stannade maskinen.”, berättar Ankarsrum Kitchen.

– Dessutom ligger vikten i botten. Ju större mängd råvaror som assistenten hanterar desto viktigare är det att tyngdpunkten är låg, och det har konstruktören tagit hänsyn till här, säger Marcus Grimerö.

Ja, Alvar Lennings sinne för såväl funktion som form har varit avgörande för utformningen.
Men under åren har mycket av formen förändrats. Strömlinjeformen ersattes under några år av en mer kantig design, men fick sedan en tillbakagång till sin tidigare form.

– Från 1950-talet och fram till i dag finns det många delar som är lika, men alla har förbättrats och uppdaterats. Däremot är själva konstruktionen fortsatt väldigt lik sedan 1940, säger Marcus Grimerö.

Mer än 75 år efter lanseringen går assistenten alltså fortfarande att känna igen. De tidigare tillbehören i trä är visserligen utbytta mot mer bestående redskap som lättare behåller sin form, men Alvar Lennings designidé är fortfarande bevarad.

 FAKTA

Snackisen på 1940-talet

Alvar Lenning, industridesigner och civilingenjör från KTH, utvecklade hushållsassistenten genom att bygga in maskinen Assistent Originals delar i ett strömlinjeformat skal av lättmetall.
Fram till 1949 kunde det på grund av krigs-årens materialbrist vara tre års väntetid på att få köpa en hushållsassistent.

Matransoneringen som rådde under krigsåren kom att påverka maskinens marknadsföring och användning.
Alla matrester skulle tas tillvara. Därför tog Electrolux fram en särskild kristids-kokbok för att visa hur man med hjälp av assistenten kunde använda rester i matlagningen.

TIDIG VERSION AV HUSHÅLLSASSISTENTEN
KTH-alumn Axel Aastrup sökte patent för en tidig version av hushållsassistenten redan 1927, som beviljades den 29 oktober 1929.
 

Text Johanna Lundeberg

Foto Tekniska museet, Electrolux

KTH Magazine 07 JUNI, 2017

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2017-06-07