KTH-robot undersöker smältande glaciärer på norra Grönland
Isbrytaren Oden styr mot norra Grönlands svårtillgängliga vatten och glaciärer. Med på polarexpeditionen till Norra ishavet finns ett 40-tal forskare, däribland ett KTH-team med den autonoma undervattensfarkosten LoLo.
– Vår robot ska skickas fram till glaciärens kant för att genomföra unika mätningar i tidigare outforskade vattenmiljöer, säger Peter Sigray, KTH Marina system.
Den 42 dagar långa polarexpedition till glaciären C.H Ostenfeld i Victoriafjorden är ett led i kartläggningen av hur avsmältningen av inlandsisen kan påverka höjningen av den globala havsnivån.
– Idag vet vi inte mycket om vad som egentligen händer när smältande glaciärer blir till havsvatten. Dagens modeller över utvecklingen är så bristfälliga att vi nästan måste gissa oss till hur avsmältningen påverkas när det varmare atlantvattnet möter den kalla isen, berättar KTH-forskare
Peter Sigray
.
Hur ser planen ut när ni är på plats på Grönland?
– När Oden har lyckats ta sig igenom Victoriafjordens starka istäcke mellan isbergen kommer undervattensroboten att placeras i vattnet så den kan dyka djupt ner och samla data så nära glaciärkanten som möjligt.
Finns det risk att isen kalvar?
– Ja, isbrytaren måste hålla ett säkerhetsavstånd till glaciären. Om ismassor rasar från kanten kan det skapas en tsunamivåg som kan få Oden att gunga rejält och våra medhavda småbåtar i vattnet att stjälpa. Säkerhetsavstånd gäller inte för LoLo som kan gå nära iskanten för att samla data, och ja, risken finns att roboten utsätts för ismassor om isen kalvar. Men som vi brukar säga i forskningen: ”High risk, high reward”.
Undervattensroboten LoLo har programmerats att återvända till samma plats efter att ha samlat på sig värdefull information från havsdjupet, för att sedan tankas av på data innan det är dags för nästa uppdrag.
– Vi är ju totalt 40 forskare ombord och alla vill forska på sina saker och ha tillgång till bland annat en helikopter. Så utifrån isläget och vad andra forskargrupper planerar att göra ombord så har vi förberett LoLo för helikopterlyft.
Vad är den största risken med expeditionen?
– Att vi inte kommer in i fjorden på grund av att glaciären omges av alltför tjock is. Om kaptenen tar beslutet att vi inte kan fortsätta med isbrytaren så kommer vi att kunna helikopterlyfta LoLo till en moränstrand vid glaciärens spets, som ofta är isfri på sensommaren. Därifrån kan vi rulla ut roboten i vattnet och genomföra mätningarna.
Vad ser du särskilt fram emot?
– Alla data vi kan samla är unika, så även en akustisk ping in i vattendjupet ger oss värdefull kunskap. Ingen vet ens hur djupt det är i fjorden!
Vad görs om tekniken försvinner i havet?
– Farkosten är programmerad så den släpper en tyngd som får den att flyta upp till ytan direkt om det skulle uppstå något allvarligt fel. Men om den försvinner helt så kommer vi inte att gå ner och söka i vattnet. Det finns varken resurser eller tid för det.
Vad skulle du allra helst vilja upptäcka?
– Det vore verkligen en dröm om farkosten kunde färdas en lång sträcka nära och parallellt med glaciären, och hitta så kallade plymer. Sötvattenplymer av smältvatten rinner ut under isen längs med botten och blandas upp med havsvattnet. Det vore fantastiskt att kartlägga plymerna, eftersom de har stor betydelse för den fortsatta avsmältningen av glaciären.
Text:
Katarina Ahlfort
Foto: Martin Jakobsson