En lysande uppfinning

Slussen byggs om. Området genomgår en förvandling. Här ska en ny, modern plats ta vid. Men samtidigt som delar av området rivs och renoveras står husen i kvarteren intill kvar. Gamla hus som sätter sin prägel på Södermalm i Stockholm.
Här finns också en av stadens mest kända skyltar. Stomatolskylten, landets äldsta rörliga ljusreklam som fortfarande fungerar.

Stomatolskylten skapades av den tidigare Tekniska skolan-studenten Mauritz Larsson. Han startade som skyltmålare och gick i skola hos Anders Zorn. Hans akvarell- och oljemålningar beundrades av många och nämns i flera sammanhang – senast i år sålde auktionshuset Metropol en av dem för 2000 kronor.

Mauritz Larsson beskrivs som en mångsysslande entreprenör, och efter studierna på Tekniska skolan blev han främst känd för sina uppfinningar. Under en femtonårsperiod uppfann han allt från räkneapparater till likströmbrytare.
Den sistnämnda kom väl till pass i konstruktionen av Stomatolskylten, där han fick möjlighet att i ett och samma verk dra nytta av alla sina yrkesområden.

Teknisk utbildning, kunskapen om skyltar och den konstnärliga ådran resulterade i den i dag så välkända skylten där mängder av 25-wattslampor ideligen skulle tändas och släckas om vartannat.
Tekniken i skylten består av 1361 glödlampor och likströmsdrivna reläer/brytare, fiffigt ihopkopplade i sekvenser för att få den rörliga effekten.

Det här var 1909, och glödlampan var sedan flera decennier uppfunnen. Men nu började det hända saker med tekniken. Den första generationens glödlampor; koltrådslamporna, ersattes av lampor med glödtrådar som var tillverkade av volfram eller osmium. De höll betydligt sämre än i dag och måste bytas oftare, men var ändå ett steg framåt.

– Priset sjönk, ljuset blev bättre och de elektriska nätverken var tillräckligt utbyggda för att man skulle kunna använda dem i större skala, berättar Jan Garnert.
Jan Garnert har en del av sina rötter på KTH:s tidigare institution för teknik- och vetenskapshistoria och är aktuell med boken ”Ut ur mörkret” som beskriver ljusets och mörkrets kulturhistoria.

Han konstaterar att Stomatolskylten var lite före sin tid. När den monterades på utsidan av tornet vid den gamla, ångdrivna Katarinahissen hade den nya glödlampan ännu inte fått spridning.
– Att sätta upp en sådan ljusskylt utomhus var väldigt nytt. Det måste ha varit en av de tidigaste ljusskyltarna. Det kan vi också se genom i vilket blickfång den placerades, säger han.

– Ljusstyrkan var antagligen lägre än i dag, men den räckte. Upplevelsen av ljus beror på kontraster, och på den tiden var staden till största delen mörk på kvällen. Det fanns knappt några billjus och det var fortfarande det brinnande gasljuset som var stadens ljus.
– När Stomatolskylten sattes upp 1909 blev den till en anmärkningsvärd företeelse i en i övrigt mörk stad.

Stomatolskylten, tillsammans med den övriga ljusreklamsom började sättas upp, blev något av en föregångare för den förändrade stadsbilden, men det var först på 1930-talet som ljusskyltarna på riktigt bidrog till att staden började förändras, berättar Jan Garnert:
– Då kom neonskyltarna. De gav staden en helt ny ljusbild som lyste upp kvällar och nätter med dekorativa linjer och figurer.

När den gamla Katarinahissen skulle rivas 1933 fick Stomatolskylten en ny adress, på närbelägna Klevgränd 1 där den fortfarande sitter kvar. Den har emellertid varit släckt i flera omgångar.
Eftersom den är konstruerad för likström släcktes den under nästan ett decennium i samband med att huset på Klevgränd fick växelström, berättar Åsa Nordén i boken Sällsamheter i Stockholm.

Men 1972 renoverades skylten och fick lysa fram till 1981. ”Då hade skyltens elsystem slitits ut. Och ingen ville kosta på en upprustning.” Egentligen skulle skylten tas bort eftersom ingen ansåg att det lönade sig att rusta upp den. Men Stadsmuseet ville annorlunda.

Trots att det inte går att kulturminnesmärka en skylt hade den börjat betraktas som ett kulturvärde och fick vara kvar, men utan fungerande lampor. När Stieg Trenters detektivroman ”I dag röd” skulle bli film, och en av inspelningsplatserna låg i anslutning till Stomatolskylten, rustade Sveriges Radio provisoriskt upp den.

Senare tog skyltens dåvarande ägare över renoveringen. Nuvarande ägaren Cederroth har tidigare sagt i intervjuer att skylten ska vara kvar. Sedan 1986 lyser Stomatolskylten igen, dock med ett annat syfte än under sina tidiga år.
– Sin funktion som ljuspunkt har den förlorat. I dag finns det så mycket andra ljuskällor runt omkring som förtar effekten, men i stället har skylten fått andra värden. I dag är det ett lysande kulturarv som har varit med och förändrat stadsbilden. En ljusskylt av det här slaget är ett konstverk i klass med klassiska byggnader av sten och annat material, säger Jan Garnert.

Även om den blinkande ljusskylten har en plats i många stockholmares hjärtan, och i flera guideböcker, är det som uppfinnare av X-kroken som Mauritz Larsson har gjort sig allra mest känd.

X-krokens grundidé beskrivs av Konstnärslexikonet Amanda som ”en blixt från en klar himmel under en resa till Paris”. Han började tillverka och exportera X-kroken, som från början kallades S-krok.

Men i samband med första världskriget tvingades Mauritz Larsson att lägga ned sin export. X-kroken överlevde emellertid krigsåren, och finns än i dag i snart när varje hem.
Den till synes enkla uppfinningen har gjort det lätt att hänga upp bilder och tavlor på väggen. En X-krok fästs med mellan ett och tre stift, och beroende på dess storlek och utformning håller den för en belastning upp till 15 kilo.

Endast 59 år avled Mauritz Larsson efter plötslig hjärtförlamning. Hans verk lever emellertid kvar, både som en ständig påminnelse vid Slussen och som en självklar del av varje hem.

FAKTA

Mauritz Larssons livsverk

Stomatolskyltens förändring
-Originalskylten bestod bara av en tandkrämstub tillsammans med texten Stomatol.
-Senare lades också tandborsten och tandkrämen till. Dagens skylt skiljer sig färgmässigt från sitt original.
-Den tidigare röda tuben och tandkrämen är ersatta av vita lampor och borsten är numera vit i stället för dess tidigare gula färg.
-En rolig detalj för den som uppmärksamt betraktar skylten en stund är att tandkrämen läggs på tandborsten i en udda vinkel. Via en båge når den först tandborstens spets och stryks därefter ut över borsten.

Författaren
-Mauritz Larsson delade också med sig av sina tips i böcker som såldes under vinjetten Husmoderns handböcker. ”Hönsgården” handlar om praktiskt och ekonomisk hönsskötsel för egnahems- och villaägare.
-”Småreparationer i hemmet” ger ”råd; och anvisningar för målning ävensom polering och boning av möbler, spänning av papp och tapetsering, överklädning av möbler, lödning, glasmästeriarbeten och diverse lagningar och renoveringar m.m.” Den 63-sidiga boken går i dag att få tag i via antikvariat.

X-kroken, som ursprungligen kallades för s-krok, kom Mauritz Larsson på idén till under en resa till Paris.

Flera uppfinningar och patent
Hans första patent registrerades 1897 och gällde en anordning vid gaskranar.
Sedan dröjde det tio år innan Larssons produktiva era kom. Under drygt 15 år uppfann han bland annat en räkneapparat, konserveringsmetod för kött, smörgåsautomat och vätskeautomat.
 

Text Johanna Lundeberg

Foto Olaf Meister, Patrik Nylin

KTH Magazine 21 MARS, 2017