Vad händer om tillväxten stannar av?
Vad händer om den ekonomiska tillväxten stannar av? Vilka samhällskonsekvenser får det och hur kan vi tackla dem? Åsa Svenfelt leder projektet Bortom BNP-tillväxt – Scenarier för ett hållbart samhällsbyggande där man utforskar strategier för att vi ska kunna få en hållbar utveckling trots nolltillväxt.
Vi har ett ekonomiskt system som bygger på tillväxt och konsumtion. Eftersom konsumtion för med sig en hel del negativ miljöpåverkan behöver vi fundera på alternativ till att fortsätta bygga samhället kring det. Det menar Åsa Svenfelt, forskningsledare på Avdelningen för miljöstrategisk analys på KTH.
– Det handlar inte bara om vår miljö, det handlar också om att vår konsumtion påverkar andra människor i andra delar av världen, säger hon.
I projektet Bortom bnp-tillväxt – Scenarier för ett hållbart samhällsbyggande, där hon tillsammans med Göran Finnveden leder en forskargrupp på sexton personer, undersöker Åsa strategier för hur vi ska kunna få en hållbar utveckling utan tillväxt.
– Många menar att det går att förena hållbar utveckling med tillväxt bara vi har grön tillväxt. Men vi menar att det finns gränser för hur mycket resurser vi kan använda och vi behöver undersöka hur det kan bli om vi inte bygger samhället på tillväxt, utan istället skalar ner och minskar vår konsumtion. Hur klarar vi att skapa ett samhälle där människor har ett bra liv då? Vi står ju inför risken att tillväxten stannar av vare sig vi vill det eller inte. Då behöver vi ha en planering och beredskap även för det. Så att vi kan vara förberedda på vad som skulle kunna hända.
Att det senare är en viktig aspekt märks inte minst av att Myndigheten för sårbarhet och krisberedskap är en partner i projektet.
Ett viktigt begrepp när det gäller konsumtion är enligt Åsa andra ordningens miljöeffekter. Det är mer indirekta miljöeffekter som uppstår på grund av att en ny teknologi eller en ny åtgärd införs. De är ofta oförutsedda och oavsiktliga och kan motverka miljönyttan med en förändring.
– Dessa andra ordningens miljöeffekter är som ringar på vattnet. De sprider sig i systemet, ofta på grund av att människor använder saker på sätt som man kanske inte tänkte på när man utformade produkten eller tjänsten. En av dessa är den så kallade reboundeffekten, som innebär att pengar som sparas på till exempel energieffektivisering används till annan konsumtion som förbrukar mer energi.
Tillsammans med kollegan Miriam Börjesson Rivera gör Åsa ett delprojekt på Centre for Sustainable Communications på KTH inom forskningsprojektet Methods for sustainability assessments of ICT.
De gör en intervjustudie där de frågar människor om deras konsumtionsvanor. Handlar man via nätet? Tittar man i en vanlig butik innan man beställer online? Eller gör man research på nätet innan man handlar i en vanlig butik? Vilken typ av konsumtion gör man med digitala tjänster?
Utifrån detta beskriver de fiktiva sociala praktiker som visar hur människor handlar och vilka andra ordningens miljöeffekter som kan vara förknippade med dem. Som exempel nämner hon detta med att beställa hem mat via internet. Där är ju ett syfte att minska transporterna, att människor inte kör omkring själva och handlar.
– Men om jag bor i innerstaden och beställer hem mat via nätet, då kan det leda det till ökad trafik eftersom det kommer att köra omkring en massa distributionsbilar. Då kanske det hade varit bättre om jag hade gått och handlat i affären istället, säger Åsa Svenfelt.
Både på Avdelningen för miljöstrategisk analys och på Centre for Sustainable Communications präglas verksamheten i hög grad av tvärvetenskaplighet. Och tvära kast har det varit på Åsas väg dit där hon är idag. Det började med att hon gick restaurangskolan på gymnasiet. Mat har alltid varit hennes stora passion och hon ville bli kock. Men då på 1980-talet var det ytterst ovanligt med kvinnliga kockar. Det var killarna som blev kockar. Var man tjej blev man kallskänka.
– Men det ville inte jag bli, jag ville bli kock. Men jag orkade inte ta strid, så istället för att gå kockutbildningen i slutändan gick jag servering och jobbade sedan som servitör på restaurang några år.
Efter några år i restaurangbranschen kände hon att det inte var så kul längre. Då började hon på Komvux och läste in ett antal ämnen för att kunna gå vidare med andra studier.
– Jag tänkte bli pilot, som min pappa. Men så blev det inte. På Komvux träffade jag en naturkunskapslärare som var brinnande miljökämpe och biolog. Och det var hon som tände miljöengagemanget hos mig.
Åsa läste och gjorde sin lic-avhandling inom systemekologi vid Stockholms universitet. Där fick hon återigen jobba med mat, hon studerade hållbar lokal matproduktion. Men sedan gick hennes handledare i pension och hennes kollega, som också jobbade med mat, slutade och gick vidare till FMS (en forskargrupp inom miljöstrategisk analys där forskare från Stockholms universitet, KTH och FOI var verksamma).
– Så jag flyttade efter henne, helt enkelt, och började på FMS jag också.
Och det var på så vis Åsa kom till KTH. FMS flyttade till KTH 2004, först som en centrumbildning som sedan blev en avdelning på Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad.
– Då jobbade jag här som forskare i projekt. Jag var länge en sådan där antidoktorand, jag ville inte doktorera. Men sen insåg jag att om jag skulle vara kvar här borde jag nog doktorera i alla fall. Och det gjorde jag 2010.
Vad är det då som driver Åsa, vad är det som får henne att ticka och gå?
– Det är att jag tror att det går att ändra på saker och ting. Jag känner starkt att jag vill förändra. Jag vill jobba med projekt som har att göra med omställning till ett hållbart samhälle. Vad gör vi? Vad är lösningen på problemen? Att visa på alternativen, att saker och ting går att ändra på. Det kan kanske uppfattas som naivt, men att bara tänka på problemen och inte på lösningarna blir för mig förlamande.
Text Håkan Soold
Foto Håkan Lindgren
KTH Magazine 01 JANUARI, 2015