Under ytan – en skräckhistoria
Med getmagar eller propellrar – förflyttningar under vatten har fascinerat människor långt tillbaka i tiden. På 1600-talet prövades ubåtar som roddes, århundradet därpå ubåtar med handdrivna propellrar. Den första fungerande maskindrivna ubåten demonstrerades 1885 – och var byggd i Sverige.
Under ytan lurar faran. Att ta sig fram dold under vattenytan är en verksam metod för att överraska och skrämma slag på sina fienden. Det visste redan de gamla assyrierna.
– Omkring tusen år före Kristus använde assyriska attackdykare hopsydda getmagar för att ta sig förbi fiendens linjer in i en blockerad hamn, berättar Mats Nordin, ubåtsforskare på FOI.
Mats Nordin är mariningenjör och har arbetat med ubåtar i 34 år. Numera forskar han, ska disputera i början på nästa år, och undervisar om hur man designar ubåtar.
– Min morfar var sjöman på ett segelfartyg som sänktes av en ubåt under första världskriget. Han tyckte väldigt illa om ubåtar efter det. Men för mig som liten grabb var det ju otroligt spännande att höra honom berätta om det, säger Mats Nordin.
Holländaren Cornelis van Drebbel anses ha varit först med att skapa en något så när användbar ubåt. Han testade flera olika modeller på 1620-talet. På Drebbels undervattensfarkoster användes åror, de var så kallade rodd-ubåtar.
Ungefär 150 år senare byggdes en ubåt med handdriven propeller, Turtle, som under amerikanska frihetskriget användes i ett misslyckat försök att sänka en brittisk fregatt.
Ubåten CSS Hunley som användes under inbördeskriget i usa lyckades däremot 1864 sänka ett örlogsfartyg. Men sjönk också själv på kuppen.
CSS Hunley drevs fortfarande med handkraft, besättningen vevade på en propelleraxel. Men nu började utvecklingen ta fart, på flera håll gjordes försök att konstruera en ångdriven ubåt.
Under ett besök i England blev den svenske uppfinnaren och affärsmannen Thorsten Nordenfelt imponerad av en ångdriven prototyp byggd av den engelske ingenjören William Garett.
Nordenfelt tog med sig både Garett och hans idé till Sverige för att utveckla en maskindriven ubåt som också skulle kunna bära torpeder.
Nordenfelts första ubåt byggdes på Bolinders verkstäder i Stockholm, men fungerade inte tillräckligt bra när den först sjösattes. En omfattande renovering gjordes på Eriksbergs varv i Göteborg och år 1885 kunde ubåten No 1 demonstreras utanför Landskrona.
– Svenska flottan var inte intresserad av Nordenfelts ubåt. Men det var däremot bland annat Ryssland och Turkiet, berättar Mats Nordin.
En engelsk marinofficer lär ha yttrat att ubåtar var ett ”damned Un-English weapon”. Men engelsmännen köpte så småningom ändå några ubåtar på prov – fast inte av Nordenfelt, utan från USA.
Där hade John Philip Holland utvecklat en ubåt som sjösattes 1898, alltså mer än tio år efter Nordenfelts No 1. Men till skillnad från Nordenfelts båt var den här eldriven.
– Ångdriften var orsaken till många av problemen med Nordenfelts båt. Det blev till exempel väldigt varmt inne i ubåten, förklarar Mats Nordin.
John Philip Hollands eldrivna ubåt var enkel och robust och blev prototypen för de flesta ubåtar som byggdes därefter. Även den svenska flottans första ubåt Hajen, som stod klar 1904, byggdes efter den här modellen.
Under första och andra världskriget kom ubåtarna att få stor betydelse. Strax efter krigsutbrottet 1914 sänkte den tyska ubåten U9 inom loppet av en timme tre bepansrade brittiska krigsfartyg – och förändrade därmed krigets spelregler.
Fram till dess, förklarar Mats Nordin, var den gängse föreställningen att krigsmakterna skulle mötas i ett stort, avgörande slag. Den som hade störst, starkast och flest krigsfartyg skulle förinta sin fiende. Nu tillkom en ny faktor som gjorde utgången mer osäker:
– Man började tala om periskopskräck. Så fort någon viskade ordet ubåt eller påstod sig ha sett ett periskop så spred sig ubåtsskräcken.
Hajen 1 är idag museifartyg på Marinmuseum i Karlskrona. Under 1900-talet byggde Sverige successivt upp förmågan att designa egna ubåtar och den första Hajen följdes av flera.
Svensk ubåtskompetens utvecklades bland med hjälp av licensköp från Italien och Tyskland. En tysk ubåt som bärgades utanför Vinga vid slutet av andra världskriget bidrog också.
– De tyska ubåtarna var de absolut bästa vid den här tiden. Den bärgade ubåten användes som förlaga och svenska konstruktörer vidareutvecklade sedan de tekniska detaljerna.
Även idéer från Amerika hämtades hem till den svenska ubåtsstuvningen. Ett resultat av blandningen av tysk, amerikansk och svensk teknik blev den svenska ubåten Sjöormen som sjösattes 1967.
På 1980-talet introducerades också Stirlingmotorn i svenska ubåtar. Med en stirlingmotor blir det möjligt att stanna under vatten upp till 30 dagar, betydligt längre än med en vanlig batteri-dieselmotorlösning.
Den osäkerhet som en ubåt spelar på är själva kärnan i ubåtens styrka, menar Mats Nordin. En osäkerhet som skapas av ubåtens förmåga att hålla sig dold under lång tid och plötsligt dyka upp där den önskar. Döljer det lugna vattnet en dödlig fara? Har en främmande ubåt snokat runt i våra vatten?
– Osäkerhetskänslan gör ubåten till en säkerhetspolitisk komponent. I fredstid är huvuduppgiften för ubåtar spaning, övervakning och underrättelseinhämtning, men blotta existensen av en ubåtsflotta kan också ha en krigsavhållande effekt.
Text Ursula Stigzelius
KTH Magazine 01 OKTOBER, 2014
Först publicerad i tidningen KTH&Co 4, 2014