Studentlag lyckades på MIT
Att identifiera och lösa ett samhällsproblem inom bioteknikområdet var uppdraget för studentlaget från KTH och KI. Resultatet blev ett intensivt forskningsarbete för att utveckla en cancerdiagnostik och en bra placering på biotekniktävlingen iGem på MIT i Boston.
– Det känns fantastiskt! Vi siktade på guldmedalj, men att bli topp fyra i världen i vår kategori är en stor seger! Vi började verkligen från scratch och de flesta av oss hade aldrig hört om iGEM. Nu hoppas vi att fler får upp ögonen för den här fantastiska tävlingen och att nästa års lag ska kunna nå ännu längre, säger Hugi Ásgeirsson.
Studentlagen, totalt 280 stycken, inom olika kategorier, får göra allt som kan ingå i en forskargärning alltifrån finansiering till lokaler, organisation och planering.
KTH-KI-laget har arbetat hela sommaren i ett laboratorium i Albanova för att bygga sitt projekt ABBBA, Affibody-Based Bacterial Biomarker Assay, som med hjälp av bakterier utvecklar en biosensor för cancer. Laget har designat en bakterie som via en receptor på cellen letar spår av cancerceller. Läs mer här.
– Det har varit ett fantastiskt projekt att se studenter på grundutbildningsnivå utvecklas till riktiga forskare. En otrolig utveckling, säger handledaren Johan Rockberg.
De lagmedlemmar som kommer från KTH går alla på civilingenjörsprogrammet i Bioteknik.
I en intervju per mejl från Boston där laget var på plats för att presentera sitt projekt svarade några av medlemmarna.
Varför gick du/ni med i projektet – vad fick er intresserade?
Linnea Österberg: Jag tyckte att syntetisk biologi lät väldigt häftigt och ville gärna jobba i ett större projekt, och då var iGEM perfekt!
Mona Hassan: Jag ville pröva på hur det är att vara forskare. I iGEM har du ett projekt, ett team och får prova på alla olika delar av forskningen. Jag har till exempel jobbat med modellering av våra system, vilket inte är någonting jag gjort tidigare på det här sättet.
Hugi Ásgeirsson: Det var faktiskt iGEM som gjorde att jag började på bioteknik på KTH, men det har inte funnits ett lag i Stockholm tills nu. Det är otroligt spännande att få jobba med bakterier ur perspektivet att de är biologiska maskiner.
Vad har varit roligast under projektet?
Mona Hassan : Det har varit roligt att se utvecklingen! Att se hela processen från scratch till att se slutprodukten.
Hugi Ásgeirsson: Min höjdpunkt under projektet var när vi började fundera på vad vi skulle göra. Det finns så många möjligheter och det är första gången under utbildningen som man får använda sina kunskaper på ett helt fritt och kreativt sätt. Att se en idé växa fram tillsammans är väldigt spännande.
Linnea Österberg: Alla fantastiska människor jag har träffat! Det har varit så många i laget från olika länder, bakgrunder och utbildningar.
Vad har varit de största utmaningarna?
Linnea Österberg: Att gå hem från labbet är en utmaning. Det går liksom inte att släppa när man börjat!
Mona Hassan: Det var svårt att få tiden att räcka till att prova på alla idéer.
Hugi Ásgeirsson: Eftersom iGEM är en tävling är det svårt ibland att balansera vetenskapstänket med den insäljande sidan av projektet. För att märkas bland 280 andra lag måste man stå ut i mängden, men man får samtidigt inte överdriva sina resultat.
Vad har ni lärt er mest av?
Mona Hassan: Hela projektet har varit lärorikt, men kanske särskilt att samarbeta med andra lag från hela världen. Vi samarbetade med många team i Asien och lärde dem det vi kunde om modellering i Matlab.
Linnea Österberg: Att stå i labbet och försöka tills det går, utan att ha labbassistenter till hands gör att du får ett mer vetenskapligt tänk och tillvägagångssätt. Det är ett helt annat sätt att lära sig.
Hugi Ásgeirsson: Jag har jobbat mycket med att kommunicera projektet och se till att de olika grupperna i teamet vet vad de andra gör. Det har varit lärorikt att hålla morgonmöten och försöka se till att alla pratar samma språk och är på samma våglängd.
Hur är det att vara i Boston och på MIT?
Mona Hassan: MIT går inte att beskriva, det är en härlig känsla och dynamik. Folk från alla möjliga utbildningar möts för att dela idéer och erfarenheter.
Linnea Österberg: Vi har suttit och jobbat till sent på kvällen på MIT och det skiljer sig inte så mycket från hur det är att vara på KTH. Att se alla andra lag här på konferensen är peppande och man inser hur mycket arbete vi lagt ned och hur mycket vi lyckats med.
Hugi Ásgeirsson: Det är otroligt kul att äntligen vara här. Det är det här som varit målet sedan vi började. MIT är som en liten stad, med butiker och restauranger. Det är ett väldigt levande campus!
Text: Jill Klackenberg