Med robotar mot framtiden
Under rubriken ”Robotar i människans tjänst” hölls i början av december ett seminarium inför ett fullsatt auditorium på Openlab på KTH.
- Inom det här området håller vi världsklass och det säger jag inte bara för att jag är rektor, sade KTH:s rektor Peter Gudmundson i sitt inledningsanförande.
Bland talarna fanns också finansmannen Marcus Wallenberg som bland annat berättade om den tioåriga satsningen på forskningsprogrammet WASP, Wallenberg Autonomous Systems Program, där KTH ingår som ett av fyra lärosäten, med fokus på autonoma system och mjukvaruutveckling.
– Om svensk industri ska vara konkurrenskraftig är det väldigt viktigt att vi går framåt inom autonoma system. Genom satsningen vill vi öppna dörrarna mellan akademin och industrin ytterligare på forskningssidan, sade han.
Därefter tog Danica Kragic Jensfelt, professor i datavetenskap och robotik, med åhörarna på en odyssé genom robotikens historia – från industrirobotar inom 1970-talets bilfabriker till framtidens arbetsplats där vi sannolikt kommer att arbeta sida vid sida med robotar.
– Det som man sett som ren science fiction är science reality inom allt fler områden, sade hon.
Robotar har använts inom så kallade 3-d- uppgifter. Det vill säga sådana sysslor som är dirty, dull and dangerous, men i takt med utvecklingen blir de alltmer avancerade och interaktiva med hjälp av sensorer och kan användas inom fler områden.
– Jag får ofta frågan om vad som händer om robotar blir mer intelligenta än människan. Då brukar jag svara att det är de ju redan i dag. Ingen människa kan sätta ihop en bil på 23 timmar.
Vård, såväl tunga lyft som terapi vid exempelvis demenssjukdomar, är exempel på ett annat användningsområde liksom service i hemmet.
– Att robotar av den här typen blir allt mer människolika har inget värde i sig utan beror på att den omgivning de ska fungera i är gjord för människor, sade Danica Kragic Jensfelt och lämnade över ordet till Joakim Gustafson, professor i talteknologi, som berättade om utvecklingen av talande maskin till robothuvudet Furhat som kan tala direkt med människor.
Tänkbara användningsområden för sociala robotar är exempelvis skolan och hemtjänsten.
– Forskning visar att äldre människor som inte har någon att prata med blir sämre på att äta och dricka – då kan ju en sällskapsrobot vara en lösning.
Jan Gulliksen, professor i människa-datorinteraktion talade om digitaliseringen i stort och den omvälvande transformation som samhället befinner sig i.
KTH:s styrelseordförande Börje Ekholm rundade av seminariet med att konstatera att framtiden är här redan idag.
Text: Jill Klackenberg