Grus och sand gör vattnet drickbart

Mitt i Ugandas huvudstad Kampala, mellan sjukhuset och ett modernt höghusområde med fina lägenheter, ligger slumområdet Katanga. Där bor mellan 15 000 och 25 000 människor i små enkla tegelhus utan elektricitet. Maten lagas över öppen eld.
– Husen är byggda på en sluttning och när det regnar rinner vattnet in mot husen. Därför har de flesta byggt halvmeter höga trösklar vid ingångarna, så att inte regnvattnet ska komma in, berättar Dan Eld, en av de engagerade KTH-studenterna.

Längst ner i dalen finns en brunn där alla hämtar sitt dricksvatten.
En organisation som var på plats i Katanga tidigare satte i gång att filtrera vattnet, men projektet avbröts, vilket innebär att vattnet nu är silat från skräp – men inte renat från bakterier.
– Det är nästan värre att vattnet ser så klart ut, för då tror alla att det är okej att dricka det. När vi var där var det just ett utbrott av tyfoidfeber. De har också haft kolera i området.

Det finns en allmän toalett med flera toalettstolar i Katanga. Men det kostar att använda den och dessutom är den låst nattetid.
– Därför blir det så att människor gör sina behov litet överallt och regnvattnet för ner allting till dalen där brunnen ligger. Det blir naturligtvis mycket bakterier i vattnet som används till dricksvatten, konstaterar Dan Eld.

Studenterna från KTH bestämde sig för att använda bio-sandfilter för att rena dricksvattnet.
Först göt de enkla behållare i betong som var en meter höga, 20 centimeter breda och 20 centimeter djupa, som de ställde in i tio olika hem.
Behållarna fylldes sedan med 2,5 liter grovt grus i botten, sedan 2,5 liter finare grus och till sist 30 liter sand.

– De vägde ungefär 70 kilo när de var tomma, och över 100 kilo när de var fyllda, berättar Dan Eld.
För att reningsprocessen skulle bli så effektiv som möjligt använde studenterna restprodukter från krossad sten.
– Vi ville inte ta grus och sand från naturen som redan slipats av i kanterna, utan få så oregelbundna partiklar som möjligt. Då fungerar vattenreningen bäst.

För att få rent dricksvatten hälls vatten in i toppen av behållaren. När vattnet sedan har runnit igenom sanden och gruset så tappas det ut från ett plaströr.
Då har 60 till 70 procent av bakterierna försvunnit.
Så småningom, efter tre till fyra veckor, bildas ett mikrobiolager i toppen av sanden. Det består av oskadliga bakterier som kommer att äta upp nya bakterier, virus, svamp och mask som kommer in i systemet.

När mikrobiolagret är på plats försvinner 91 till 94 procent av bakterierna.
– Det kan jämföras med att vatten som kokas bara renas till 50-60 procent, så det här blir ett fantastiskt rent vatten på ett väldigt enkelt sätt, säger Dan Eld.
– Vi använde en sådan här behållare själva när vi var i Kampala och vi blev aldrig sjuka av vattnet.

KTH-studenterna åkte ner vid midsommar 2015 och stannade en månad, till den 22 juli. För att klara uppehället i Uganda använde de sig av de 20 000 kronor som de fått i bidrag från KTH Opportunities Fund.
Dan Eld håller på med sitt exjobb inom marina system på KTH. Vid sidan av studierna blev han hösten 2014 engagerad i InnovEd – en frivilligorganisation för studentdrivna projekt som försöker förbättra världen.

Ett viktigt kriterium för projekten är att det finns en långsiktighet och en tydlig plan för hur de kommer att leva vidare när studenterna lämnar dem.
– Vi fick kontakt med en amerikansk ideell organisation som varit på plats i Kampala i 13 år; Connect Africa. Deltagarna jobbar mycket med att involvera lokalsamhället i sina projekt, säger Dan Eld.

– Connect Africa erbjöd sig att hjälpa oss med kontakter och utbildning för att försäkra sig om att vi hade möjlighet att genomföra projektet med hög kvalitet. Ett dysfunktionellt vattenfilter är lika skadligt som inget filter alls.
– Vi erbjöd oss i vår tur att assistera Connect Africa med att bygga regnvattenuppsamlingstankar till en skola med 300 elever i Buwama.

Det var hett att arbeta åtta timmar under stekande sol. Förutom arbetet med vattenreningssystemet tillverkade KTH-studenterna uppsamlingstankar för regnvatten.
– Vi jobbade tillsammans med människor från olika platser i Uganda med vitt skilda bakgrunder och vi kunde snabbt konstatera att de klarade bättre av att arbeta i värmen än vi.

En pastor, som också är doktor i Kampala, ser fortlöpande till att de familjer i Katanga som fick vattenreningstekniken installerad i sina hus också sköter om sina behållare.
– Det gäller att se till att behållarna fylls med vatten hela tiden, och att man rör om i toppskiktet med sand ibland. Eftersom det varken finns solljus eller syre i behållaren blir det ingen tillväxt av bakterier där.

En behållare kan förse cirka 20 personer med vatten. Det innebär att 200 människor i Katanga genom den här tekniken har fått tillgång till rent vatten.
– Det är ju alldeles för få, med tanke på att det bor minst 15 000 i slumområdet, men Connect Africa jobbar vidare med projektet. Så jag hoppas fler får ta del av det här enkla sättet att få rent vatten, säger Dan Eld.

För mer information om projektet kontakta Dan Eld, som numera jobbar som ingenjör på Försvarets materielverk: deld@kth.se.

Text Ann-Katrin Öhman

Illustration Anders Westerberg

KTH Magazine 30 MARS, 2016