Från stallet till labbet

När Ebba Kierkegaard ska berätta om sina projekt tar det tid. Det här är en tjej som har hunnit med mycket sedan hon började på KTH 2005.
För ett par år sedan började hon arbeta med projektet ”Ungas innovationskraft”. I samband med det åkte hon på en studieresa till Berlin och kom i kontakt med makerrörelsen.
– Vi tittade på olika co-working spaces och insåg att det här behövs även i Sverige - en experimentverkstad där olika typer av människor kan träffas och uppfinna nya saker.
Tillbaka i Stockholm var hon med på Stockholm Makerspaces första möte i Kulturhuset. Sedan blev hon aktiv i valberedningen och var med från crowdfunding till att man flyttade in till lokalerna på Wallingatan mitt i centrala stan.

– Tyvärr var hyran så hög där så nu har vi flyttat in i Things källarlokal på KTH-området. Vi har drygt 350 årsmedlemmar, varav 100 är labbmedlemmar som dygnet runt har tillgång till föreningens lokaler med elektronikhörna, rum med 3D-skrivare och datorer med olika mjukvaruprogram, våtlabb, metall-, trä- och textilverkstäder. Det är otroligt häftigt att se utbytet mellan medlemmarna, de håller föreläsningar, kurser och workshops för varandra.
För medlemmarna handlar det inte bara om att sitta framför datorn och utveckla nya saker. De vill också gärna bygga prototyperna rent fysiskt. Bland annat skapades en Twitterklänning vid Stockholm Makerspace som fick stor uppmärksamhet under Almedalsveckan på Gotland.
Liknande labb finns nu i hela Sverige från Luleå i norr till Malmö i söder.
Men Ebba Kierkegaard har upptäckt att få kvinnor blir makers. Därför startade hon Makertjej tidigare i år.

– I samband med Teklafestivalen på KTH samlades vi en grupp medlemmar och utvecklade ett workshop-koncept som ger deltagarna en introduktion till elektronik, programmering och en rejäl dos skaparlust.
Konceptet ”digibling” har spridits via hemsidan Makertjej.se och flera workshops har genomförts runt om i landet med unga tjejer. För att bygga en ”digibling” förbereds både hårdvara och mjukvara och handledaren får instruktioner om hur det ska göras. Först löds en liten bärbar minidator och en neopixelring ihop. Sedan skrivs en kod över på minidatorn så att den styr ringen att blinka i olika hastigheter, färger och mönster. Genom att ändra i koden skapar deltagarna sitt eget personifierade bling som kan bäras i form av ett örhänge, medalj, tiara, armband eller annan accessoar.

Materialet kommer från Adafruit Industries i New York som har specialiserat sig på att sätta ihop sådana här färdiga kit. Makertjej har precis inlett ett samarbete med en elektronikshop som säljer Adafruits komponenter på nätet. Förhoppningen är att fler makerspaces, eventarrangörer, skolor, museer och bibliotek ska beställa hem kit och låta tjejerna testa teknik på ett roligt och lustfyllt sätt.
Parallellt med engagemanget i makerrörelsen har Ebba Kierkegaard arbetat som egenföretagare och konsult. Första uppdraget var åt KTH-doktoranden Jonas Forsslund och handlade om haptisk återkoppling som innebär att man kan ”känna” datorgenererade objekt på samma sätt som i verkligheten.

– Vi simulerade en utdragning av en visdomstand, ett av flera patientfall som kan användas i utbildningssyfte. Tandläkarstudenter kan med hjälp av ett haptiskt pekdon känna hur emaljen och benet känns att borra i samtidigt som de ser en borr karva ut material på en skärm.
Ebba Kierkegaard har nytta av erfarenheten från det projektet i sin nuvarande forskning på Chalmers, som även det använder CT-bilder för att skapa tredimensionella modeller. Precis som man kan simulera krockdockor i bilar undersöker hon hur olika typer av belastning, underlag och hästskor påverkar hästens hov och distala ben. Tillsammans med en annan KTH-alumn Karin Brolin tar Ebba Kierkegaard fram en finitaelementmodell där man med olika dataset kan simulera vad som händer i hästens ben.

– Det finns ett jättestort intresse för detta. Av erfarenhet vet man att det går att verka hovarna eller utforma skorna på olika sätt för att avlasta skadade vävnader. Men det är intressant att få vetenskapliga belägg för effekten av olika ingrepp.
Själv har hon aldrig riktigt kommit över sorgen över sin hopphäst som hon var tvungen att avliva på grund av skador som inte gick att rehabilitera.
– Redan när jag började på KTH visste jag att jag ville ta fram en produkt baserad på forskning för att undvika att hästar skadas. Nu känns det som att cirkeln är sluten och att det blev precis som jag ville.

På fritiden ägnar sig Ebba Kierkegaard också åt hästar. Hon övertog en pensionerad galopphäst, Vodka Luge, som har blivit mamma till två föl. Papporna är kända hopphästar. En av dem är Malin Baryards blivande stjärna Corporal VDL.
– Jag hoppas kunna avla fram en ny hopphäst och siktar på OS 2024! Skämt åsido, för mig är det jätteintressant att få följa med på den här resan och lära mig mer om unghästutbildning från grunden.

PERSONLIGT

Ebba Kierkegaard

Ålder: 32 år
Titel: Egenföretagare, forskarassistent, initiativtagare till Makertjej.
Utbildning: Maskinteknik vid KTH 2005 till 2009.
Bor: I Stockholm.
Familj: Pojkvän, mamma och bror.
Fritidsintressen: Hästuppfödning.
Utmärkelser: Makertjej blev årets initiativ på Stockholm Mini Maker Faire på Tekniska Museet i maj 2015.

Text Ann-Katrin Öhman

Foto Britt Kierkegaard, Ebba Kierkegaard

KTH Magazine 10 NOVEMBER, 2015