Fond gav smart möjlighet

Sommarprogrammen på topprankade Duke University i North Carolina är välkända och eftertraktade. Genom KTH:s utbytesprogram fick Guojing Chen och Mohammad Abuasbeh, masterstudenter på Sustainable Energy Engineering, i somras chansen att följa Duke’s ”Smart Home Program”.

För att göra utbytet möjligt sökte och fick de ett bidrag på 35 000 kronor från KTH Opportunities Fund. Utan bidraget är det tveksamt om de kunnat komma iväg.

– Det hade blivit väldigt, väldigt svårt, konstaterar Mohammad Abuasbeh.

Thomas Norrby, teknisk expert på Nynäs AB, är en av bidragsgivarna till KTH Opportunities Fund. Han betalar in en fast summa varje månad och ser det som ett bra sätt att ”betala tillbaka” lite.

– KTH Opportunities Fund är ett bra namn, det handlar ju just om att skapa möjligheter. Och det är väldigt tillfredsställande att se vilken betydelse ett relativt måttligt bidrag kan få när det går till en sådan här fond. Många bäckar små...

Duke Universitys ”Smarta hem”-program bedrivs i ett alldeles speciellt hus på campus, ett levande laboratorium för all upptänklig ”smart” teknologi för bostäder.

– Det är en stor villa, konstruerad för att ta vara på alla möjligheter till energibesparing och hållbarhetslösningar, berättar Mohammad.

Det innebär till exempel att regnvatten tas tillvara för att användas till toaletter och disk. Solpaneler på taket svarar för en stor del av husets elförsörjning.

En husvägg i söderläge är till 70 procent gjord av glas för att släppa in så mycket ljus som möjligt. Samtidigt är taket vinklat på ett sätt som förhindrar direktinstrålning varma sommardagar när huset annars lätt skulle kunna förvandlas till ett drivhus.

I huset finns också ett system för energianalys, där energidisaggregering tillämpas för att identifiera varje enskild apparats energiförbrukning. Med hjälp av smarta elmätare går det att avläsa hur mycket av elförbrukningen som exempelvis spisen, frysen, diskmaskinen respektive tvättmaskinen svarar för.

Men avsikten är inte att huset ska betraktas som den färdiga ultimata hållbara bostaden. Tvärtom, förklarar Guojing Chen, alla studenter som kommer dit förväntas bidra till att utveckla nya eller förbättra gamla hållbarhetslösningar. Guojings och Mohammads bidrag blev att påbörja en utvärdering av de smarta elmätarna.

– Bodde ni i huset också, undrar Thomas Norrby.

– Javisst, det finns fem dubbelrum, plats för 10 studenter alltså, i huset, berättar Mohammad.

Att studenterna ska bo i huset är i själva verket en bärande tanke i programmet. Vardagen i huset ska både ge svar på vad som fungerar i praktiken och inspiration till förbättringar.

– Och ”Smarta hem” är ett tvärvetenskapligt program så där samlas studenter med olika bakgrund och utbildning. Främst ingenjörer, men även ekonomer, jurister och sociologer, förklarar Guojing.

Eftersom programledningen ville att studenterna också skulle ut i verkstan och jobba fick Guojing och Mohammad även i uppdrag att bygga en stirlingmotor från scratch. Lite svettigt, men en nyttig erfarenhet, konstaterar de.

– Jag lärde mig så mycket under de två månader vi var på Duke. Det här med energidisaggregering, till exempel, som jag blev väldigt intresserad av och gärna vill jobba med. Det hade jag knappt hört talas om innan vi kom dit, säger Guojing.

Utöver nya och fördjupade kunskaper om smart teknologi gav vistelsen i USA också ett stort kulturellt och socialt utbyte påpekar Mohammad.

Bland annat ett brett kontaktnät. Till Duke’s olika sommarprogram söker studenter från många universitet både inom och utom USA.

– I huset bodde, förutom vi två, även åtta inhemska studenter som följde ett sommarprogram för forskningspraktik. Dessutom lärde vi ju också känna många studenter som bodde i vanliga studentlägenheter på campus, konstaterar Mohammad.

Thomas Norrby har själv erfarenhet av hur mycket en möjlighet som den Guojing och Mohammad fått, kan betyda. Han studerade kemi på Stockholms universitet när han fick ett stipendium till ett halvårslångt utbytesprogram i Brighton. Där kom han i kontakt med nya aspekter av kemin, och blev så intresserad att han bestämde sig för att efter examen från Stockholms universitet söka sig vidare till KTH, och ägna sina doktorandstudier åt metall-organisk kemi.

– Stipendiet fick alltså en avgörande inverkan på min karriär, det fick mig ju att byta både ämnesinriktning och skola.

Både Guojing Chen och Mohammad Abuasbeh är positivt inställda till att i framtiden själva ge bidrag till KTH Opportunities Fund.

– Absolut, det skulle jag väldigt gärna göra, säger Mohammad.

– Självklart vill jag göra det den dagen jag kan. Jag vet ju hur viktigt det är för alla studenter att få sådana här möjligheter, säger Guojing.

PERSONLIGT

Thomas Norrby

Ålder: 51 år.
Bakgrund: Doktor i organisk kemi på KTH, har arbetat 17 år på Statoil Smörjmedel varav 11 år som chef för forskning och utveckling.
Gör nu: Seniorexpert på smörjmedel, Nynäs AB, affilierad professor på KTH Maskinkonstruktion, ledamot i organisationskommittén för Berzeliusdagarna i kemi.
Fritidsintressen: Musik, körsång, sedan 8-årsåldern sångare i bland annat Stockholms Domkyrkoförsamlings Gosskör (som namnet till trots är en pojk- och manskör), numera tillsammans med sina två söner.

Guojing Chen

Ålder: 24 år.
Bakgrund: Civilingenjör i maskinteknik på KTH.
Gör nu: Masterstudent på KTH Sustainable Energy engineering, har nyligen påbörjat sitt examensarbete, ett energiprojekt på Skanska. Projektledare på THS Näringsliv och Vice ordförande för Malvina, ett nätverk för kvinnliga studenter på KTH.
Fritidsintressen: Resor, vara ute i naturen och att läsa – allt från deckare till poesi.

Mohammad Abuasbeh

Bakgrund: Kandidatexamen i maskinteknik vid Applied Science University i Jordanien. Ordförande för universitetets studentråd. Arbetat 2,5 år som ingenjör i Jordanien och Saudi-Arabien.
Gör nu: Masterstudent på KTH Sustainable Energy engineering, gör examensarbete om smart felsökning på värmepumpar på Thermia.
Fritidsintressen: Sport, fotvandring och trollkonster. Tränar, och har tidigare tävlat i, kampsport och basket. Läser mycket om hälsa och näringslära.

Text Ursula Stigzelius

Foto Håkan Lindgren

KTH Magazine 01 JANUARI, 2015