Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida Till KTH:s startsida

”Det viktigaste jobbet som finns”

Publicerad 2015-01-01

Marcus Loucas elever undrar alltid varför han blev lärare i stället för att ta ett välbetalt jobb som civilingenjör.

– Det är ledsamt att läraryrket har så låg status när det är bland det viktigaste jobb som finns.

Marcus Louca är uppväxt i Vasastan och gick IT-linjen på KTH. Men i stället för att ta ett glassigt IT-jobb valde han att utbilda sig vidare till lärare och arbeta med ungdomar i Rinkeby på fritiden.

– Jag har inte uppoffrat mig. Det finns helt enkelt inget roligare än att undervisa ungdomar.

Fast länge tyckte han att det räckte med lärare i familjen. Både hans mamma och syster är lärare och hans pappa Stavros Louca är en av superpedagogerna från tv-serien klass 9 A. Han hade arbetat i Rinkebyområdet som no- och mattelärare i 30 år när han grundade Rinkebyakademien 2008. Där får ungdomar fördjupa sig i ämnen efter skoltid och har mentorer. Redan 2001 började Marcus Louca arbeta med en teknikklubb i Rinkeby och när Rinkebyakademien bildades var han med från start.

– Vi har försökt ge ungdomarna kunskaper så att de kommer in på gymnasiet, för gymnasiebehörigheten har varit låg. Mötet med mentorerna har gjort dem väldigt motiverade. De har fått följa med sina mentorer på styrelse- och kundmöten i exempelvis IT-branschen.

2013 lämnade Marcus Louca sitt arbete på teknikinriktningen på Bromma gymnasium för att helt ägna sig åt Rinkeby­akademien. Men hösten 2013 fick de lämna sina lokaler – trots att de byggdes upp igen speciellt för organisationen efter att de hade brunnit ner vid kravallerna i Rinkeby 2010. Utbildningsförvaltningen ville i stället integrera verksamheten med skolan.

– Då skulle hela tanken med akademien försvinna och av oss fem som arbetat där skulle bara min pappa få vara kvar. Därför har vi fortsatt i Folkets hus utan finansiering.

Hösten 2014 kunde Marcus Louca inte fortsätta att arbeta ideellt längre utan började som NO-lärare på NTM i Täby där han stortrivs.

– Min pappa är numera mattelärare på samma skola. Vi är ett bra team och vi fortsätter med Rinkebyakademien på fritiden.

Marcus Louca tror att en anledning till att resultaten sjunker i svensk skola är att skolan har blivit en experimentverkstad där nya läromedel, pedagogiker och betygssystem ständigt ska testas i stället för att bygga vidare på det man vet fungerar.

– Min pappa har jobbat på samma progressiva sätt i 35 år och det funkar!

Dessutom belastas lärarna med så mycket administrativt arbete att det är svårt att fokusera på tiden i klassrummet. Läraryrket har låg status och många som kommer in på lärarutbildningen har den som sitt tredje eller fjärdehandsval.

– Jag upplevde att undervisningen var på en väldigt låg nivå. Däremot har jag haft stor nytta av min KTH-utbildning när det gäller att jobba med ungdomarna med teknik, design och projektledning. I Rinkebyakademien har vi till exempel låtit ungdomar göra egna uppfinningar.

På Bromma gymnasium vann Marcus Loucas klass tävlingen Design Open för en tjänst som stimulerade människor att ta cykeln i stället för bilen.

Vad är hemligheten bakom att vara en bra lärare?

– Det viktigaste är att läraren brinner för sitt ämne. Att jag blev intresserad av NO berodde faktiskt inte bara på min pappa utan också på en lärare på Norra Real, Stefan Åminneborg. Han har också en bakgrund från KTH. Han var helt fantastisk eftersom han själv älskade fysik.
 

Text Ann-Katrin Öhman

KTH Magazine 01 JANUARI, 2015

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2015-01-01