Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida

Cirkusstudenter som ekvationer i samarbetsexperiment med KTH

Student balanserar på händer på en annan student, högt uppe i luften.
Elever från kandidatprogrammet i cirkus på SKH. Till höger i bild: Ole Skovgård Dampe. Foto: Einar Kling Odencrants
Publicerad 2022-02-03

Balanserandes på underarmarna i 90 sekunder med fötterna svävande i luften och blod som rusar till ansiktet. Så illustrerade en cirkusstudent hydrostatiskt tryck, det tryck en vätska orsakar. Begreppet hade han fått förklarat av en student på kursen strömningsmekanik under ett experiment i ett samarbete mellan KTH och Stockholms konstnärliga högskola (SKH).

Porträttbild på Luigia Brandimarte.
Luigia Brandimarte.

När Luigia Brandimarte , lektor i vattenbyggnad på KTH, föreläser tar hon ofta hjälp av omgivningen. I kursen i strömningsmekanik kan det innebära ett besök till fontänen på KTH:s campus på Valhallavägen.

– Utförliga förklaringar finns i kurslitteraturen. Som lärare behöver jag erbjuda en ny dimension av lärande, säger Luigia Brandimarte.

Under pandemin föreläste hon framför en skärm med hundra svarta rutor. Interaktionsnivån var låg. Då framträdde idén som funnits i bakhuvudet ett par år, att använda dansare som ekvationer.

– Jag var på en dansshow och insåg att dansarnas rörelsemönster påminner om vikter i vatten, säger hon.

I början av 2021 fick hon kontakt med en entusiastisk Alisan Funk, programansvarig för kandidatutbildningen i cirkus på SKH. Planeringsprocessen inleddes, cirkusstudenter och KTH-studenter skulle samarbeta med målet att bredda perspektiven på lärandeformer.

Studenter blev lärare

Det fyra dagar långa experimentet genomfördes i september. Fyrtio KTH-studenter delades in i två grupper. Grupp A fick i uppgift att lära ut begrepp inom strömningsmekanik till cirkusstudenter, som i sin tur skulle översätta begreppen till uppträdanden som grupp B skulle tolka.

– Filosofen Seneca sa ”genom att lära andra lär vi oss själva”. Skillnaden mellan att veta och att förstå blir tydlig när vi förklarar begrepp för någon med annan bakgrund, säger Luigia Brandimarte.

Porträttbild på Rahaf Alobaid Alkurdi.
Studenten Rahaf Alobaid Alkurdi.

Rahaf Alobaid Alkurdi är civilingenjörsstudent inom samhällsbyggnad. Som del av grupp A förklarade hon bland annat hydrostatiskt tryck genom att beskriva hur dykare känner ett tryck vid stigning mot vattenytan.

– Min strategi var att förenkla. Med hjälp av papper, penna och kroppsspråk tog det mig 15 minuter att förklara tre begrepp så att cirkusstudenten förstod, säger hon och fortsätter:

– Det var roligt och jag upptäckte min kapacitet som lärare. Mycket tack vare Luigia och hennes engagemang.

Tvärdisciplinära studier överraskar hjärnan

En del uppträdanden var lätta att tolka för grupp B. Majoriteten förstod att cirkusstudenten som stod på händer illustrerade hydrostatiskt tryck. Andra uppträdanden, med mer fokus på det abstrakta i konsten, var klurigare att förstå.

– Det var ett uppskattat experiment. Jag kommer att använda inspelade filmer från uppträdandena i min kommande kurs i strömningsmekanik, säger Luigia Brandimarte.

Inom träningsläran som används i cirkusstudenternas utbildning talas det om hur kroppen behöver bli överraskad med vikter och nya rörelsemönster för att stärkas. Luigia Brandimarte menar att våra hjärnor fungerar likadant.

– Förutom att tvärdisciplinära studier skapar ett öppnare sinne så överraskas hjärnan med nya perspektiv, på så sätt avancerar du snabbare.

Nicky Rosenberg

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2022-02-03