Bäst i klassen

– Man blir extremt bra på att planera sin tid. Det blir inte så många kvällar i tevesoffan eller på krogen, säger roddaren Josefin Berglund, 22 år.

– Elitsatsningen gör oss målfokuserade. Vi lär oss vända motgång till medgång, säger tiokamparen Petter Olson, 24 år.

Vi möts på Stockholms stadion en kulen oktoberförmiddag för att fotografera. Några droppar regn i luften. En grupp japanska turister inspekterar närsynt teglet på den äretyngda OS-arenan. Här har Petter vunnit ett av sina tio SM-guld. Josefin, som fyra gånger blivit svensk mästare i klassen tvåa utan styrman i rodd, skämtar om att hennes sport är så oglamorös.
– Vi tävlar oftast på trista ställen i Sverige, mitt inne i skogen. Finns det bara två kilometer vatten är vi nöjda, säger hon.

Josefin och Petter är två av cirka 50 KTH-studenter som har pågående karriärer som elitidrottare. Kombinationen är inte alldeles enkel. Det kräver framförhållning av studenterna själva. En civilingenjörsutbildning kan plötsligt bli åtta nio år lång. Det kräver tålamod från lärare. Både Josefin och Petter har anpassad studiegång och kan inte alltid närvara på föreläsningar och tentor.

Josefin pluggar samhällsbyggnad och vill bygga tunnlar och broar. Petter Olson läser på Energi & Miljö och vill planera hållbara städer. Men de har fortfarande många år kvar i elitidrotten. Tiokampare är ofta bäst i 30-årsåldern. I tekniksporten rodd finns det 40-åriga olympier.

Efter fotosessionen promenerar vi till den lilla cafeterian, inklämd vid entrén till Östra station. Petter Olson har med sig sonen Moltas ett år, som får tulta fritt i det trånga fiket. Tidigare pluggade Petter nästan heltid, 80 procent, vilket var väl mastigt med nio tio träningspass i veckan och långa resor över staden.

Efter sin föräldraledighet ska han gå ner till 60 procent. Petter visar sin planeringskalender i mobiltelefonen, ett intrikat grenverk av rosa, gula och röda flikar med träningstider, föreläsningar, tentor, resor etcetera. Varje söndagskväll är det familjeråd i köket i Hässelby om hur veckan ska se ut. Det blir många lappar på kylskåpet.
– Det låter ibland lite löjligt när andra studenter säger att de har ont om tid, säger Petter Olson.

Josefin:
– Fast man vet ju att rätt många här på campus är aktiva i kåren, jobbar eller gör andra saker. Det är stimulerande att vara i en miljö där folk är så engagerade. Det är bara lite synd att jag tappar mina klasskompisar eftersom jag läser på halvfart.

Josefin och Petter är knutna till Sport Campus Sweden, SCS, en organisation som hjälper elitidrottare att bedriva högre utbildning. På SCS får de hjälp med det rent idrottsliga. Där finns fysiologer, nutrionister, idrottspsykologer, livsstilsstödjare med mera. De får också studievägledning och hjälp till individuella studieplaner.

– Sport Campus Sweden är som en legitimation. Lärarna fattar att vi inte missar en tenta för att vi är slappa. Det är också som ett community där man känner sig hemma, säger Josefin Berglund.
Hon bor i Högdalen och har nära till Sport Campus Swedens lokaler i Farsta, liksom till sjön Magelungens träningsvatten.

Just svårigheten att kombinera idrott och studier är en av orsakerna till att Sverige halkar efter i många idrottsgrenar, menar Willy Berggren som är verksamhetschef för Campus Sport Sweden. Till skillnad från många andra länder saknar Sverige strukturer som stödjer elitidrottares studier. Det gör att talangerna lägger av i allt yngre åldrar.

För att göra något åt detta tog Riksidrottsförbundet för några år sedan initiativ till Riksidrottsuniversitetet, RIU. I våras valde man ut fyra lärosäten att medverka.
KTH har tillsammans med Gymnastik- och Idrottshögskolan, GIH, tagit täten i Stockholm.

– Satsningen är fortfarande lös i konturerna. Men KTH har tagit ett steg längre än de andra. Man har redan en person som driver frågan. Den basverksamhet man behöver finns redan i Sport Campus Sweden som KTH och GIH har ett samarbete med sedan tio år, säger Willy Berggren.

Det betyder inte att elitidrottare får frikort till KTH-studier. Petter Olson och Josefin Berglund var toppelever på gymnasiet. Men här på KTH är de inte självklart bäst i klassen. Hur känns det för en tävlingsmänniska?
Somligt får man acceptera, tycks de mena. Det handlar om att plugga för förståelse, och inte främst för spets på tentorna.

Petter beskriver skillnaden mellan gymnasiet och universitetet som milsvid.
– För stor. Och det är inte nivån på KTH ska minska. Det är undervisningen på gymnasiet som borde bli bättre, säger Petter.
Då har Petter ändå tillbringat ett år som utbytesstudent vid University of Texas, Austin.
– Det är bättre kurser och bättre föreläsare på KTH. Det känns bra att vara på ett universitet som är i absolut världsklass, säger han.

Petter och Josefin har drygt tre års heltidsstudier kvar. Båda funderar vad deras elitsatsningar kan ge dem senare i livet. Stresshantering. Planering. Målfokusering. Viktiga förmågor i alla yrken.
– Sådant är vi experter på, säger Josefin.
Petter fortsätter:
– Vi lär oss också vikten av att må bra i livet. För att prestera på topp måste man vara i rätt sinnesstämning.

Vad ger det då KTH att ha på elitidrottare på campus? En hel del, enligt Willy Berggren. Han menar att elitidrottarna ger KTH en vitamininjektion.
– De är ambitiösa. Det är ordning och reda i skallen på dem. De är starka personligheter, naturliga ledare och samtidigt ödmjuka. Detta färgar av sig på studiegruppen. Framgång föder framgång, säger Willy Berggren.

FAKTA

KTH som Riksidrottsuniversitet

Satsningen Riksidrottsuniversitetet drog igång under hösten 2015 och syftar till att utöka antalet studerande elitidrottare.
Riksidrottsuniversitetet vilar på tre pelare: 1) Forskning 2) utbildning av tränare och 3) stöd till studerande elitidrottare.
Fyra lärosäten är utvalda: Chalmers, Umeå universitet, KTH och GIH.
KTH har tagit initiativet genom att anställa en samordnare, Inge Jovik, samt att inleda samarbete med Sport Campus Sweden och GIH.
Idag finns cirka 50 idrottare med anpassad studiegång på KTH. Inom kort räknas antalet har fördubblats.
Sport Campus Sweden stödjer elitidrottares högre studier och finansieras av ett antal lärosäten, kommuner och idrottsförbund.

Text Thomas Heldmark

Foto Håkan Lindgren

KTH Magazine 29 OKTOBER, 2015