KTH-forskare har upptäckt ny molekyl
Trinitramid, så kallas den nya molekylen som bland annat är en möjlig komponent i framtida raketbränslen. Drivmedel som i så fall skulle vara 20-30 procent effektivare i jämförelse med de bästa raketbränslen som finns idag.
– Det innebär att raketernas last skulle kunna ökas rejält. Dessutom innehåller molekylen bara kväve och syre, vilket skulle göra raketbränslet miljövänligt. Det är mer än vad man kan säga om dagens fasta raketdrivmedel som innebär att motsvarande 550 ton koncentrad saltsyra släpps ut för varje uppskjuten rymdfärja, säger Tore Brinck, professor i fysikalisk kemi på KTH.
Han har tillsammans med en forskargrupp på KTH upptäckt en ny molekyl i gruppen kväveoxider, något som alltså inte sker varje dag. Det var när forskarna höll på att studera sönderfallet av en annan förening med kvantkemiska beräkningar som de förstod att den nya molekylen skulle kunna vara stabil. Möjlig komponent i raketbränsle skulle Trinitramid
vara som oxidationsmedel då den har högre densitetsimpuls i jämförelse med andra raketbränslen.
– Som sagt, specifikt för denna molekyl är att den bara innehåller kväve och syre. Sådana ämnen finns det bara åtta av sedan tidigare, och de flesta upptäcktes redan på 1700-talet. Det här är också den klart största av kväveoxiderna. Molekylformeln är N(NO2)3, och molekylen liknar en propeller till formen, säger Tore Brinck.
Forskargruppen, som förutom Tore Brinck består av Martin Rahm och Sergey Dvinshikh samt professor Istvan Furó, har nu visat hur molekylen kan tillverkas och analyseras. Forskargruppen har också lyckats tillverka så mycket i ett provrör att den kunde detekteras.
– Det återstår att se hur stabil molekylen är i fast form, säger Tore Brinck.
Det var i arbetet med att hitta ett alternativ till dagens fasta raketbränslen som forskarteamet hittade den nya molekylen. Resultaten publiceras i dagarna i den ansedda tidskriften Angewandte Chemie International Edition.
För mer information, kontakta Tore Brinck på 08 - 790 82 10 eller tore@physchem.kth.se.
Artikeln hos Angewandte Chemie International Edition
Peter Larsson