Självkörande fordon på väg mot städerna
NYHET
I filmvärlden har de funnits ett tag, med namn som Herbie, Christine och K.I.T.T. Självkörande fordon har länge setts som en utopi, men nu börjar de anlända på bred front i gruvor, hamnar och godsterminaler. Vid KTH bedrivs arbete med att också få ut dem på stadens gator, och en av forskarna som gör det är Jonas Mårtensson, föreståndare för Integrated Transport Research Lab (ITRL).
– En stor utmaning för självkörande fordon är att klara av komplexa situationer. Tänk linjer i gatan som saknas, bilar som står felparkerade, elsparkcyklar och matleveransmopeder. Tänk snö och dåligt väder. Det är de sista fem procenten trafiksituationer som gör att det är svårt, berättar Jonas Mårtensson.
Det är detta KTH-forskarna ska jobba med i nystartade forskningsprojektet FOKA tillsammans med bland andra Nobina Technology, Telia och Region Stockholm. Här ser Jonas Mårtensson en lösning i form av kontrollrum, eller virtuellt kontrolltorn som forskarna också benämner dem. Mot dessa torn är de självkörande fordonen uppkopplade, och operatörerna på plats i dem kan hjälpa till vid behov. En idé är att en operatör ska kunna hantera tio självkörande fordon. Det handlar emellertid inte om att kunna ta över på millisekunden om en farlig situation uppstår, för det går aldrig.
– Fordonet måste alltid kunna stanna säkert av sig själv. Sedan kan en operatör i kontrolltornet logga in och ge instruktioner, eller fjärrstyra fordonet.
Koll på olika hinder
FOKA bygger vidare på forskningsprojektet Autopiloten i Barkarby norr om Stockholm där en självkörande buss åkt runt handelsplatsen i några år. Nu går forskarna vidare med en rad nya frågeställningar.
– Projektet går ut på att förstå vad som krävs för att ta bort fordonsföraren. Man behöver en hög grad av automation med sensorer och data, och klara olika väder och komplexa situationer. Det gäller också ha koll på olika hinder; teknik, lagstiftning, datadelning, affärsmodeller för uppskalning samt hur resenärerna accepterar och upplever tekniken.
Ett annat forskningsprojekt som KTH deltar i är Future 5G Ride, och då tillsammans med bland andra Keolis, Ericsson och Scania. Här handlar det om att utveckla och testa tekniska förutsättningar för att kunna införa förarlösa fordon i kollektivtrafik och godstransport på allmän väg på ett tryggt och säkert sätt.
Mycket dynamiska körscenarier
Enligt Jonas Mårtensson så måste det finnas en rad saker på plats för att kunna realisera de förarlösa fordonen. Ett mobilnät med tillförlitlig 5G-uppkoppling, förarlösa fordon som kan läsa av omgivningen genom delning av sensordata från andra fordon och uppkopplade kontrolltorn för övervakning och assistans.
– Utmaningen är att förarlösa fordon med resenärer idag endast kör korta, statiska rutter i enstaka testprojekt. Fordonen har ännu inte samtliga tekniska förutsättningar för att läsa av omgivningen på ett säkert sätt. Med dagens komplicerade trafikregler och komplexa situationer i stadsmiljöer misslyckas förarlösa fordon med att fatta beslut om motsägelsefulla situationer. Fordonen kan inte ha kontroll under alla förhållanden på grund av mycket dynamiska körscenarier.
Men varför ska vi då ha själkörande fordon i städerna?
– Självkörande fordon är inget självändamål. Bedömningen är att fordonen kan förbättra de brister dagens transporter har, till exempel när det gäller säkerhet, effektivitet och energiförbrukning.
Rekyleffekter
Jonas Mårtensson berättar att om trafiken kan styras kan den också jämnas ut så att man får färre trafikstockningar. Ett självkörande fordon kan köra mer bränsleekonomiskt än en människa.
– Om man dessutom inte har kostnaden för en förare så kan man köra långsammare, till exempel på natten, vilket både förbättrar framkomligheten på dagen och ger mindre energiåtgång. Det kan också leda till att fordon konstrueras annorlunda.
Förarlösa bilar ger många möjligheter, men det kan också uppstå rekyleffekter. Om det blir billigare att transportera på väg i självkörande fordon så kommer efterfrågan öka och det blir mer transporter och mer trafik, och kanske överflyttning från tåg.
– Det finns risk att förarlösa fordon åker runt tomma när de ska hämta nästa person och att det på så sätt blir större trafikvolymer. Så vi måste studera detta i större perspektiv också, och inte bara titta på teknikutvecklingen.
Text: Peter Ardell
För mer information, kontakta Jonas Mårtensson på jonas1@kth.se.