27 miljoner till egen forskning

– Jag är väldigt stolt. Man konkurrerar med många lysande forskare i Europa. Dessutom var det många som sökte ERC Advanced Grant just detta corona-år, vilket gör det ännu roligare att få. Slutligen är det ju 2,7 miljoner euro som tillfaller min forskning för nya spännande projekt. Det är så klart inspirerande.

Vad ska du använda anslaget till?

– Jag vill ta nästa steg i att studera arvsmassan ur ett vävnadsperspektiv, både experimentellt och med analyser baserade på bland annat maskininlärning. Den stora frågan är om vi kan hitta tidiga förändringar i arvsmassan i vävnad långt innan andra cellulära förändringar som man normalt ser i ett mikroskåp. Vi har tidigare framgångsrikt tittat på Alzheimer och ALS under sjukdomsutvecklingen men då fokuserat på de aktiva generna (mRNA). Nu skall vi utveckla nästa teknik för att titta närmare på arvsmassan (DNA) och sedan använda detta för att studera cancer. Cancer beskrivs ofta som en stegvis process och vi vill titta på de absolut första stegen i denna process. Genom kartläggning kan vi förhoppningsvis förstå den tidiga evolutionen av tumörceller, och i förlängningen utveckla tidigare screening för cancerdiagnoser.

Varför var det du som fick ett ERC Advanced Grant, tror du?

– Lite tur och lite tajming och en fantastisk forskningsmiljö, skulle jag säga. Jag arbetar inom ett fält som just nu expanderar kraftigt där kvantitativa molekylära tekniker börjar användas för in situ-analys, det vill säga i vävnaden. Vår tidigare metod som kartlägger genaktivitet (mRNA) i vävnad utsågs till årets metod 2020 av den vetenskapliga tidskriften Nature Methods . Och dessa storskaliga metoder att studera cellens byggstenar i dess naturliga omgivning av andra celler har resulterat i stora forskningsgenombrott inom både hälsa och miljö. Detta visar lite den nuvarande hajpen inom fältet som jag drar nytta av i min ansökan.

Gjort några intressanta forskningsframsteg på sistone?

– Det som känns väldigt inspirerande just nu är vår analys av tidig utveckling av prostatacancer i ett samarbete mellan Scilifelab och Oxford University. Normalt studerar man bara tumören men just nu studerar vi hela organet och vi hittar då, väldigt överraskande, flera förändringar i arvsmassan. Det kan handla om små justeringar i arvsmassan i den tumörfria delen av prostatan som inte syns i ett mikroskop. Skräckinjagande? Ja. Men det gör förhoppningsvis också att vi kan få en bättre förståelse för cancer över tid, och kan behandla sjukdomen tidigare än idag.

Text: Peter Ardell