Detta är mitt kandidatexamensarbete som jag genomförde under våren 2021.
Innan min tid på KTH arbetade jag inom industriell produktion. Upprepat bruk ledde till att jag utvecklade ett intresse för varselplagg, som i min egen erfarenhet aldrig uppfattats som helt perfekta produkter. Detta, tillsammans med en benägenhet för synergonomi och textilier, låg till grund för mig att föreslå detta egna projekt.
MF132X, Grupp 4: Elias Esseen
Modulära varselplagg
Analys
För att se alla möjliga aspekter av hur varselplagg fungerar idag så delades analysen upp i tre huvudsakliga delar: En omvärldsstudie där relevant litteratur och formalia undersöktes, en användarfas, där alla med någon tänkbar interaktion med varselplagg i deras arbete eller vardag kontaktades–för att höra deras perspektiv, samt slutligen tester för att på egen hand undersöka plaggens funktion, och egna lösningar.
En viktig insikt var att dagens varselplagg hade en kortare livslängd än nödvändigt, då deras reflexband ofta skadades när det fluorescerande varseltyget behövde tvättas. En annan var att användare ofta besatt fler än ett överkroppsplagg, då inget plagg gjorde allt, och därmed inte kunde användas vid alla tillfällen. Slutligen sågs det att varselplagg endast var gjorda för att fungera i ambient ljus, eller i närheten av en annan stark ljuskälla. Plaggen hade ingen som helst funktion i totalt mörker eller dovt ljus.
Modulära varselplagg
Koncept
När de tre koncepten ritades upp hade det bestämts att dessa behövde göra två saker: Separera reflexband och fluorescerande material för att hindra att reflexer skadades i tvätt, samt att på något sätt använda belysning för att uppmärksamma användaren i totalt mörker. Koncepten delades upp efter teknisk intensitet, men vid konceptvalet sågs varje delsystem var för sig för att mer utförligt se vad som önskades i en slutrpodukt.
Modulära varselplagg
Slutprodukt
Den slutgiltiga lösningen tog formen av ett plagg–indelat i tre delsystem, samt tillhörande belysning som kunde användas i samband med plagget.
Plagget i sig bestod av tre delar: Ett underplagg, ett yttre lager–av fluorescerande varseltyg, samt reflexband runt användares kropp och ärmar. Alla dessa var isärtagbara från varandra via dragkedjor, vilket ledde till att individuella delar kunde tvättas och underhållas var för sig utan att slita eller skada andra. Ifall skador tillkom ändå, behövde endast komprometterade dela bytas ut; Resterande kunde behållas, och inget behövde kastas tillsammans.
Belysningssystemet kom till användaren i form av upp till fem lampor, samt en kontrollenhet, som även höll batteriet. Dessa kopplades enkelt ihop av användaren, då den enda krävda utrustningen för att montera och underhålla systemet var en skruvmejsel. Belysningen drevs av ett standardbatteri, vars låga spänning inte endast tillät laddning vid eluttag, utan även ur fordon–samt alla andra tänkbara strömkällor.
