Karin Ask – jobbar för en jämlik sjukvård

Intervju med Karin Ask, chef för medicinsk bildtagning på Elekta Instrument 

Hur fick du upp intresset för teknik?

– För mig var det ingen spikrak väg. Jag läste visserligen naturvetenskapsprogrammet eftersom jag gillade matte, men hade även andra intressen och tänkte att jag kunde bestämma mig för vad jag ville göra lite längre fram. Efter gymnasiet passade jag på att resa och jobbade i en mataffär. Där och då insåg jag att jag ville ha ett mer kvalificerat jobb.

Har du själv någon förebild?

– Min pappa, som också är ingenjör, har definitivt påverkat mitt yrkesval. Men också en av mina första chefer, en kvinna som var en väldigt duktig ledare och en person att se upp till och identifiera sig med.

Varför blev det IT-programmet för dig?

– Jag läste faktiskt lantmäteri först, men efter en kurs i programmering som jag tyckte var jättekul bytte jag till IT. Jag pluggade när IT-bubblan sprack så det vara lite skakigt under studietiden. Vi var 240 elever varav ca 20 tjejer så jag kände mig ibland som en outsider. Problemet med att vara så få tjejer är att man blir en representant för sitt kön. Det gjorde att jag blev rädd för att misslyckas och kände att jag var tvungen att bevisa att tjejer också kan hålla på med IT.

Hur var det att komma ut i arbetslivet?

– Mitt första jobb var på en liten IT-säkerhetsfirma i Österrike. Sen sökte jag mig vidare till ett jobb inom medtech, alltså medicinsk teknik för jag kände starkt att jag ville göra en positiv skillnad för världen, och inom den branschen fanns det mycket mer kvinnor. Det var egentligen först då jag uppmärksammade att det varit annorlunda tidigare. Det blev tydligt att jag inte längre vara en udda fågel, vilket kändes väldigt skönt. Stämningen var annorlunda, det var plötsligt enkelt att bli en del av gemenskapen och det var lättare att ta plats när man inte var i minoritet.

Vad jobbar du med idag?

– Jag arbetar på Elekta, där jag är chef över en grupp som jobbar med bildtagningssystem för strålterapimaskiner. Det handlar om mekanik, elektronik, röntgen och mjukvara.

Jag gillar att ha ett arbete där jag får vara med och behandla cancer och rädda liv. Generellt så har kvinnor svårare att få rätt vård. Och pratar man om hur det ser ut globalt, så är skillnaderna jättestora mellan rika och fattiga länder. Tittar man på utrustningen för strålterapibehandling så kan man se att flest och nyast maskiner finns där rika människor bor, det vill säga i Nordamerika, Västeuropa och Ostasien medan de flesta cancerpatienter finns i fattigare delar av världen.

Varför är det viktigt med en bred mångfald inom ditt arbetsfält?

– Det finns en massa anledningar. Ju mer diversifierad grupp – desto bättre blir arbetsklimatet. Och när man tar fram produkter så behöver man få in alla perspektiv eftersom produkten blir ett resultat av människorna bakom. Jag har ett lite dråpligt exempel. Vi tog fram en produkt med en infrarödkamera som skulle följa patientens rörelser. Den testades massor under utveckling. Särskilt på 35-åriga manliga ingenjörer. Men sedan i verkligheten, när patienten var en storbystad kvinna så skymdes sikten och då funkade inte maskinen eftersom bysten var i vägen. Då fick vi designa om och lärde oss samtidigt någonting väldigt viktigt.

Har du några karriärdrömmar framåt?

– Jag gillar verkligen att jobba inom medtech som jag gör nu. Någonting annat som skulle kännas meningsfullt vore att uppfinna någonting som påverkar klimatet i rätt riktning.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att plugga teknik?

– Sluta fundera, det är inget att tveka över – gör det bara! Tjejer är efterlängtade i branschen och du behöver inte kunna allt på en gång. IT-programmet, som jag läste, öppnar dörrar till de flesta branscher. Sedan kan man specialisera sig mer på hantverket inom det område man är intresserad av allt efter som.