Alva, Datateknik 300 hp

Alva berättar om sin tid på KTH

Hej! Mitt namn är Alva, och jag är 23 år gammal. Jag är på mitt fjärde år inom civilingenjörsutbildningen i datateknik och har precis påbörjat min master inom maskininlärning. Jag växte upp på landsbygden norr om Stockholm, och redan under gymnasietiden insåg jag att jag drogs till storstadslivet. Vad jag däremot inte kunde föreställa mig var att jag skulle plugga på KTH. Jag gick nämligen naturprogrammet och var övertygad om att jag skulle doktorera inom något biologirelaterat. Men efter studenten kände jag mig helt utmattad – jag orkade inte plugga vidare. Istället började jag arbeta deltid på ett bibliotek, vilket gav mig utrymme att reflektera över vad jag egentligen ville.

Jag insåg snart att det inte var biologiämnet i sig som jag längtade efter, utan snarare den utmanande problemlösningen inom matte och programmering. Det fick mig sedan att omvärdera den fördomsfulla syn på ingenjörsyrket jag haft. Istället för något torrt och smalt visade det sig snarare vara en ren möjlighet. Maskininlärning som jag pluggar nu kan till exempel appliceras inom typ vad som helst! Så när jag upptäckte ett program med mycket matte och programmering, som dessutom inte innehåller någon fysik, blev valet självklart. KTH:s starka rykte och Stockholms möjligheter gjorde resten. Det är ju inte bara en studentstad, utan också en huvudstad.

Till dig som läser detta vill jag bara säga: våga ta ett steg tillbaka ibland. Det kan kännas som att man förlorar tid, men det kan i själva verket vara precis tvärtom. När jag valde naturprogrammet på gymnasiet ville jag hålla alla dörrar öppna för framtiden. Men det jag inte insåg då var att det också kräver tid för reflektion att faktiskt dra nytta av den möjligheten, så att man kan göra de val som känns rätt för en själv i slutändan.

Fråga Alva