Universitetens nya utmaningar – på väg mot ”Humboldt 2.0”

Ett samtal med Hannu Tenhunen blir sällan som man tänkt sig. Från förberedda frågor om hans forskning förflyttades vi snabbt ut i de spännande och mer övergripande resonemangen om framtidens universitet. För enligt Hannu Tenhunen är vi på väg att lämna de gamla Humboldtidealen som styrt universiteten i Västerlandet i århundraden.

- Jag vill tala om den stora utmaningen som universiteten står inför, understryker Hannu Tenhunen bestämt. Världen förändras mycket snabbt, och sättet som universiteten opererar på måste förändras rejält. Vi är nu i slutet av de gamla Humboldet-idealens tid med öppna universitet lite frikopplade från omvärlden.

Enligt Nationalencyklopedin står Humboldt som symbol för vitt utbredda ideal om undervisningens förening med forskning, lärarnas oberoende och studenternas fria studieval. Enligt Hannu Tenhunen kommer vi inte att kunna fortsätta på den linjen bl a eftersom antalet studenter ökar snabbt och att finansieringen av forskningen blir allt mer komplicerad. Det kommer att krävas andra arbetssätt inom universiteten. Och det kommer att ställas krav att universiteten ska bidra till tillväxt, kvalitet och till samhällets utveckling.

Hannu Tenhunen anser att vi måste börja förbereda oss för ”post-Humboldt”-tiden – en slags Humboldt 2.0. Men vad innebär då det i praktiken?

- Det är ett mycket öppet universitet, och det är definitivt ett mycket internationellt universitet. Det kommer att bygga på samarbeten mellan universitet som bildar starka allianser, förklarar Hannu Tenhunen. Därför måste vi profilera oss. Vi kan vara världsledande inom vissa områden, men vi måste ändå kunna erbjuda breda utbildningar, och då behöver vi ”vänner”.

Men hur hittar man då sådana ”vänner”? Hur bygger man de starka allianserna?

- KTH är ett mycket starkt varumärke internationellt. Vi har varit tidigt ute när det gäller internationella samarbeten, menar Hannu Vi har också gått ut med hög profil och valt att samarbeta med de bästa. Våra vänner är bara bra universitet.

Det allra viktigaste samarbetet sker inom Cluster som samlar de 12 viktigaste tekniska universiteten i Europa och har associerade medlemmar i USA, Kanada, Brasilien, Kina och Ryssland. Hannu pekar också på det mångåriga samarbetet med t ex Stanford och det internationella arbetet i tillväxtområdena som Kina och Indien.

Men varför ska vi engagera oss i Kina?
- Den globala ekonomin förändras, och Asien kommer starkts. Då har vi en fördel genom att redan finnas på plats, betonar Hannu Tenhunen. Kina globaliseras allt mer, och man kan se våra insatser som en slags ”inward investment” som betalar sig senare.

Hannu menar att vi kan erbjuda unika utbildningar av hög kvalitet – både pedagogiskt och tekniskt. Samtidigt är det ju omöjligt att ha alla studenter här hos oss, och därför kommer det att behövas en ”businessmodell” för hur vi kan utbilda studenter i andra länder. Det är ju inte meningen att skattebetalarna ska betala för detta. Men vi ska inte bara engagera oss internationellt för att stärka vår egen position.

- Vi har också en moralisk skyldighet att göra något, betonar Hannu. Vi måste agera för öppenhet, tolerans, jämlikhet och individens rättigheter.

Men vad ger oss Humboldt 2.0?
Hannu menar att en av poängerna med bredare samverkan är att vi får fler större plattformar att jobba i. Något som vi börjar se i våra två VINNOVA excellenscenter – iPack och Wireless@KTH. Han pekar samtidigt på den lyckosamma ICT-ansökan om de strategiska forskningsmiljonerna som innebär samverkan i en större plattform.

- Vi är faktiskt på sätt vis redan på väg mot Humboldt 2.0 – vi är väl vid 1.2 just nu, säger Hannu med ett skratt. Vi kommer att gå från ett system enskilda stjärnor till ett med lagspelare. Det blir större och bredare plattformar med mindre utrymme för enskilda professorer av traditionell typ.

Forskarna kommer istället att ingå i större sammanhang där de kan fördjupa just sin egen specialisering. Man kan inte vara en så stor enskild stjärna längre, men eftersom man ingår i en stark konstellation så kan man få större genomslag för resultaten betonar Hannu.

- Det här kommer att erbjuda ett bättre, mer spännande jobb och roligare utmaningar, hävdar Hannu Tenhunen. Det räcker inte längre med enskilda stjärnor, utan handlar om kollektiva resultat och mångfald.

Hannu tycker att universiteten måste utveckla sin roll i början av innovationskedjan. Studenter och lärare måste få grundläggande kunskap i innovation och entreprenörskap. Björn Pehrssons entreprenörskapsutbildningar har stått modell för den nordiska masterutbildningen som Hannu varit med om att bygga upp. Här samverkar nordiska tekniska universitet med handelshögskolor för att erbjuda masterutbildning innovation och entreprenörskap - Nordic Master School in Innovative ICT.

- Det finns inget motsvarande i världen., och vi har antagit 800-900 studenter i systemet det första året, berättar Hannu. Vi räknar med att ca 20-30 % av dessa också kommer att läsa våra entreprenörskurser.

Kunskapstriangeln utbildning – forskning – entreprenörskap är också ett av fundamenten i den nya framgångsrika ansökan att få bli en s k Knowledge and Innovation Community, KIC på ICT-området inom European Institute of Technology, EIT. Bakom ansökan står ett urstarkt konsortium – EIT ICT Labs - med alla de viktigaste forskningsinstituten och teknikföretagen samt de största tekniska universiteten i de fem noderna: Stockholm, Helsingfors, Berlin, Paris och Eindhoven.

- Vi är riktigt glada över nyheten, utbrister Hannu Tenhunen. Genom EIT ICT Labs kommer vi att vara aktiva inom EIT. Den svenska noden kommer att lokaliseras till Kista, och vi kommer att ha ett särskilt ansvar för entreprenörsinriktade utbildningar på masternivå.

Hannu Tenhunens forskningsområde är elektroniksystem. Han är också s k verksamhetsbaskoordinator för området inom KTH ICT. Inom området bedrivs forskning om olika sätt att skapa elektroniksystem och elektronikkretsar för hög prestanda och säkerhet. Inom Hannus område sysslar forskarna med olika typer av elektroniksystem - parallella system, distribuerade system och s k ”autonoma” system. Inom t ex SoC (System on chip) och NoC (Network on chip) hör gruppen till de ledande.

Inom Verksamhetsbasen finns också VINN Excellence centret iPack som ska utveckla framtiden smarta förpackningar. Tillsammans med fyra andra skolor inom KTH bedrivs Innovative Center for Embedded Systems (ICES) som är en av de starkaste kompetensgrupperingarna inom inbyggda system i Europa

- Behoven av bra elektroniklösningar har inte alls minskat – kraven och behoven ser bara lite annorlunda ut, menar Hannu. Jag tror inte lösningen ligger i att vi går ”djupare in i fysiken” – det är inte där utvecklingen ligger. Istället ställs kraven på konstruktionen av själva systemen.

Det kommer att behövas robusta fungerande system inom i stort sett alla samhällsområden. Många av samhällets problem kan lösas genom smarta ICT-system menar Hannu. En ny och spännande utmaning ligger inom miljöområdet. Det handlar om resurshållning och det som Hannu kallar vårt ”ekologiska fotavtryck”.

- Jag kan inte se något stopp i utvecklingen inom mitt område – i varje fall inte på 20-30 års sikt, betonar Hannu. Genom ICT kan vi förändra utan att sänka vår levnadsstandard.

Det som kommer att hända är att tekniken ”försvinner in i” vår vardagsmiljö tror Hannu. Vi kommer ständigt att ha olika elektroniksystem omkring oss. Det kommer att ställa krav på användarvänliga gränssnitt, på prestanda, på driftsäkerhet och säkerligen också olika slag av ”självläkande” elektroniksystem. Det här handlar om forskning som kommer till industrin först om 5-10 år. Industrin vet ännu knappast om att den här kunskapen kommer att behövas, men om fem år kanske de första börjar fråga efter det och tio år innan de vill ha en färdig teknisk lösning tror Hannu Tenhunen.

- Jag är övertygad om att det här området kommer att bli ett ”hot topic” inom forskningen den kommande femårsperioden, gissar Hannu Tenhunen. Det handlar om systemen, om arkitekturen och om gränssnitten. Vi jobbar med är förstudien till ett forskningsprojekt. Vi har 5-6 ”scouter” ute som spanar, skannar och kommer hem med det de hittat. Vi får se vad det blir.

”Jag är säker på att det här räcker till min pension!”– så säger en man som nog aldrig kommer att slå sig till ro.

Intervju december 2009