Löften, fallgropar och spatialisering av geotermisk energi som en avkolningsstrategi.
Om projektet
Geotermisk energi, som utnyttjar ångande heta vatten som pumpas från djupa underjordiska akviferer med högt tryck, är en av de mycket berömda formerna av hållbar energi i en tid av klimatkris. Löften om geotermiska resurser är ofta berömd för dess "outnyttjade" potential, att ge högkvalitativ, klimatvänlig, pålitlig och billig energi för samhällen på deras gröna tillväxtvägar. Transnationella initiativ som Global Geothermal Alliance samt andra regionala strategier som den europeiska strategiska energitekniska planen indikerar också den avgörande roll som geotermisk spelar för global avkarbonisering. Icke desto mindre delas inte denna entusiasm för att utnyttja värmen under våra fötter genom geotermiska investeringar lika och otvetydigt. Fram till idag har endast några jämförande studier fokuserat på geotermisk kraft, särskilt från samhällsvetenskapen. Sociala fantasier och berättelser förknippade med geotermisk kraft, socio-tekniska drivkrafter och hinder för dess antagande och ojämlikheter inbäddade i de socio-tekniska samlingarna av geotermiska investeringar har nyligen fått akademisk uppmärksamhet. Ännu mindre uppmärksamhet ägnas potentialen för geotermisk energi att bidra till djupa omvandlingar i lokala, regionala och globala energisystem, snarare än att bara främja avkarbonisering stegvis och vilka effekter dessa ger på framväxande politiska geologier av energi.
Projektet syftar till att producera jämförande kunskaper om användning och missbruk av geotermisk energi som en avkarboniseringsstrategi med särskilt fokus på att förändra urbana energilandskap. Efter geotermisk kraft som socio-teknisk regim, en samling av föremål, infrastrukturer och materialdiskursiva metoder, detta projekt fokuserar på rumslig inriktning av geotermisk som en avkarboniseringsstrategi i tre distinkta sammanhang: Sverige, Chile och Turkiet. För att utveckla en helhetssyn på globala avkarboniseringsinsatser med geotermisk energi tar vi ett mångsidigt, tvärvetenskapligt samhällsvetenskapligt perspektiv på geotermisk energiövergångar, med tanke på både elproduktion och applikationer för direkt termisk användning. För att fördjupa teoretiskt samtidigt som man ägnar särskild uppmärksamhet åt empirisk specificitet, kommer projektet uttryckligen att erkänna flertalet geotermiska övergångsvägar och kommer att försöka karakterisera sådana vägar som de uppvisar i tre länder: Turkiet (syftar till 2GW år 2020, rankas 4: e i installerade kapacitet globalt), Chile (enorm potential på grund av geografisk fördel, planer på att utvidga inklusive den högsta anläggningen i världen finns på 4500 meter) och Sverige (ledande inom geotermisk fjärrvärme som för närvarande bygger en typ av geotermisk 5-7 km djup -värmekraftverk som syftar till att betjäna en hel stad). Projektet kommer att undersöka tre komplementära dimensioner med en tvärvetenskaplig jämförande inriktning: a) institutionell / politisk kontext, b) sammansättningar och materialiteter av geotermisk energi och c) socio-tekniska banor och fantasi. Genom en kombination av en metod med flera metoder inklusive jämförande policyanalys, Q-metod, djupgående fallstudier och Metalogue som ett deltagande verktyg för avkarbonisering försöker detta projekt ge en ny metod för att förstå löften, fallgropar och rumslig inriktning av geotermisk energi. Resultaten av detta projekt förväntas vara av stort värde för flera intressenter, inklusive men inte begränsade till energiplanerare, energigrupper i samhället, icke-statliga miljöorganisationer, vetenskapspolitiska gränssnittsinstitutioner som Svenska klimatpolitiska rådet. Detta projekt strävar inte bara efter att ge akademiska resultat utan också mätbara effekter i verkligheten. Därför försöker vi aktivt informera beslutsfattare och intressenter (i plattformar som Global Geothermal Alliance, IRENA och IEA för att nämna några) för att hjälpa till att forma en effektiv, rättvis och hållbar energiomgång genom geotermisk energi.
