2011 - Mikael Eriksson
Professor Mikael Eriksson, årets mottagare av KTH:s Stora pris, är en av konstruktörerna bakom det världsunika forskningslaboratoriet MAX-lab i Lund.
I laboratoriet genomförs forskningsexperiment som av många anses gränsa till det omöjliga.
”Professor Mikael Eriksson tilldelas KTH:s Stora pris 2011 för sitt mod att tänka i nya banor och förverkliga storslagna visioner inom acceleratorfysik. Han har haft en nyckelroll som konstruktör till det internationellt uppmärksammande synkrotronljuslaboratoriet MAX-lab i Lund.
Synkrotronljuset används för att undersöka molekylers och materials uppbyggnad, egenskaper och funktion. Till MAX-lab kommer tekniker, biologer, fysiker, kemister, geologer och arkeologer från hela världen för att bedriva forskning som tangerar gränsen till vad som är teoretiskt möjligt.”
Så lyder motiveringen till varför Mikael Eriksson i år får ta emot 1 miljon kronor och utmärkelsen KTH:s Stora pris 2011.
– När vi byggde upp den första tekniken till ljuskällan tog vi hjälp av en kollegas mammas mangel i vårt hembygge, för att limma ihop transformatorplåtar, berättar Mikael Eriksson.
Det som startade som ett litet universitetsprojekt på 1970-talet har vuxit till ett centrum dit forskare och nobelpristagare vallfärdar för unika forskningsmöjligheter.
MAX-lab är i dag en världsledande synkrotronljusanläggning, som kan liknas vid ett supermikroskop. En ljuskälla utgår från en cirkelformad accelerator, där magneter driver upp elektroner i fart. Elektronerna leds av och utvecklar ljus med en mängd våglängder, från infrarött till hårdröntgen.
– Tack vare MAX-lab kan exempelvis arkeologer analysera vilka bär och örter som ingår i bläck för att se om en bok skrevs i Halland eller Uppland, berättar Mikael Eriksson.