Sabine Höhler

Sabine Höhler har en magisterexamen i fysik, Karlsruhe University (idag KIT Karlsruhe tekniska institut) 1993, en doktorsexamen i teknik- och vetenskapshistoria, TU Braunschweig från 1999. Hon är även docent i historiska studier av teknik, vetenskap och miljö, TU Darmstadt 2010 och KTH 2014.

Med fokus på vetenskapshistoria och teknikstudier, försöker Sabine Höhler besvara en grundläggande fråga. Hur har vår jordiska miljö blivit hanterbar genom vetenskap och teknik?

Sabine är intresserad av tekniker och metoder som människan har skapat för att observera, beskriva och hantera storskaliga jordytor som tillsammans utgör den globala miljön. Hon utforskar hur vetenskap och teknik skapade det som kan uppfattas – och det som har förblivit osynligt – i olika sociala och geografiska konstellationer.

Dagens samhälle uppfattar miljön främst genom vetenskapliga och tekniska instrument, från satelliter till autonoma sensorsystem. Under 1800- och 1900-talet blev himlen till atmosfären, lokala väderfenomen blev ett uttryck för det globala klimatet, livszonen på jorden blev biosfären – de blev alla föremål för vetenskaplig forskning och tekniska ingripanden. Vetenskap och teknik förändrade människors förståelse för miljön, deras oro om det planetära ekosystemets kapacitet och gränser, och deras förväntningar på utformning av miljöer som vi fortfarande har framför oss, både på jorden och bortom den.

Men vem, frågar Sabine, har dragit fördel och förlorat på sådana teknikvetenskapliga samspel mellan människa och natur?