Road2Science 2.0 strategisk plan

Behov, energi och engagemang

För en långsiktig framgång för Road2Science som organisation måste centrets syften vara direkt kopplade till intressenternas(*) befintliga och/eller framtida behov, och dess verksamhet måste arbeta mot att tillfredsställa dessa behov och upprätthålla ett flöde för kontinuitet och visibilitet året runt. Centret bör dessutom vara uppbyggt så att det uppmuntrar partner att engagera sig och ger stöd åt deras aktiviteter.

(*) “Intressenter” syftar här både på intressenter inom industrin (vilket här inbegriper myndigheter, till exempel Trafikverket, dess organ eller kommuner) och inom akademin.

Utmaningar (GAP) enligt industrins intressenter

I intervjuerna ombads samtliga partner att ange vilka de ansåg var de största utmaningarna som hejdar utvecklingen både i sektorn som helhet och i deras egen organisation specifikt. De förbättringar som angavs rörde generellt (i) ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet, (ii) innovationskapacitet och implementeringshastighet, (iii) förmågan att skapa nya smarta samarbeten, (iv) förmågan att attrahera och kvarhålla olika kompetenser och (v) specifika förbättringar av en eller flera kärnverksamheter.

Dessa diskussioner sammanfattas här som fyra huvudsakliga utmaningar (GAP) vilka bör åtgärdas för att förbättra sektorns hållbarhet och innovationskapacitet.

Utmaning (GAP) 1: Brist på förmåga att skapa ett systemperspektiv

Många partners uppgav sig veta var direkta förbättringar kunde göras i deras vardagliga verksamhet. Stort materialsvinn, missade återvinningsmöjligheter, och brist på systematisk förankring av projektinhämtad kunskap i företagets rutiner hör till de många exempel som nämndes. Vissa partners uppgav att förbättringar från Trafikverkets sida (t.ex. bonus för “gott uppförande”) skulle kunna göra en skillnad, men efter diskussion var de flesta överens om att det underliggande problemet överlag ligger i det faktum att sektorn som helhet liksom enskilda partner inte klarar av att systematiskt skapa och införliva rutiner som kan ge ett systemperspektiv på den dagliga verksamheten.

Åtgärdande av GAP 1 skulle leda till:

• Förhöjd effektivitet genom sammankopplade processer
• Möjlighet till cirkulär ekonomi

Utmaning (GAP) 2: Riskobenägenhet som motverkar kreativitet

Infrastruktursektorn är en mogen industri som traditionellt kännetecknas av små marginaler, låg konkurrens och låg innovationsnivå i försörjningskedja och praktisk drift. Risk beräknas ofta baserat på tidigare erfarenhet, och de risker som kommer med implementering av nya lösningar innebär ett naturligt obehag för företagen som gör att de generellt undviks.

Åtgärdande av GAP 2 skulle leda till:

• Mer innovativ inställning
• Utrymme för högriskprojekt med hög vinst

Utmaning (GAP) 3: Brist på långsiktig attraktionskraft hos infrastruktursektorn

Många partners uppgav bristande systematisk rekrytering av ny kompetens till sektorn inom många områden. Nyrekryteringar tenderar ofta att byta karriär inom de första fem åren på företaget. Många partners tror att sektorns image (konservativ, maskulin, mindre kreativ) hindrar inflödet av ny kompetens till företagen och att utflödet beror på bristande stöd till karriärutveckling. Av dessa nämndes kvinnor ofta som en allvarligt underrepresenterad grupp. Många partners uppgav också att den pågående utvecklingen inom sektorn (t.ex. digitalisering, smarta infrastrukturteknologier, BIM/VDC) i själva verket skulle kunna revolutionera sektorn men kräver en ny sorts ingenjörer som kan arbeta kreativt med tvärvetenskapliga utmaningar. Rekryteringsproblemen skulle därför kunna vara en orsak till att den potentiella effekten av sådana utvecklingar saktas ner eller minskas.

Åtgärdande av GAP 3 skulle leda till:

• En blandad arbetskraft som klarar av tvärvetenskapliga utmaningar
• Överlag förbättrad intellektuell kapacitet

Utmaning (GAP) 4: Stelfrusen marknadsdynamik som hindrar nya samarbeten

Konservativa detaljregleringar gör ofta att nya idéer inte så lätt kan implementeras, och det är ofta en lång och omständlig process att sätta nya standarder. De höga uppstartskostnaderna för infrastrukturprojekt och den långa tidshorisonten när hänsyn tas till underhåll gör dessutom att de nationella infrastrukturmarknaderna oftast är begränsade till ett fåtal aktörer. Över åren infinner sig en marknadsbalans mellan sådana parter, vilket försvårar nya aktörers inträde i sektorn och gör att implementering av innovation från potentiellt nya eller från befintliga intressenter inte uppmuntras.

Åtgärdande av GAP 4 skulle leda till:

• Hälsosammare marknadsdynamik
• Kortare tid från uppfinning till implementering