Om Green Leap

Vår metod: experimentell designforskning för hållbarhetsomställning

Den tekniska utvecklingen räcker inte för att åstadkomma de systemförändringar vi behöver för att möta klimatkrisen. Vi måste också snabbare implementera den teknik och kunskap som redan finns, och framförallt, behöver vi ändra vårt beteende. Här finns motstånd och inlåsningar på en rad nivåer som är svåra både att identifiera och att förändra.  Radikala systemförändringar är socio-tekniska, dvs de kräver förändringar både i sociala praktiker, produkt och tjänstesystem, marknad, normer, kulturella betydelser liksom i policy och regelverk. Hur sådana systemförändringar kan gå till är precis det vi undersöker i praktiken genom våra designexperiment i Green Leap. Det kräver dock en ny syn på vad design är och kan användas till. 

Utgångspunkten har varit att med designprocessen som metod skapa prototyper av de samhällsförändringar vi, enligt de globala målen, behöver uppnå. I linje med designprocessen testar vi en tidig modell i verkligheten, istället för att försöka lista ut hur den perfekta lösningen ska se ut (Sjöman och Hesselgren, 2020). Vi är också inspirerade av backcasting, där man skapar en önskvärd målbild, för att sedan undersöka vilka steg som behöver tas för att detta ska bli verklighet (Ilstedt och Wangel 2014). Prototyperna används av människor i deras vardagsliv under en längre tid, från några månader upp till ett år, och vi följer upp kontinuerligt med intervjuer, observationer och enkäter. Genom detta får vi ovärderliga insikter om människors erfarenheter över en längre tid. Vi ser vilka utmaningar och problem de möter, liksom positiva erfarenheter och fördelar, men också oväntade konsekvenser och lösningar på dessa. Ofta synliggörs inte bara hindrande normer och vanor utan också målkonflikter samt bristande regelverk och policy. Dessa prototyper, eller fullskaleexperiment, fungerar på flera olika plan. Dels som en test av en idé i tidiga faser av konceptutveckling, som provocerar fram reaktioner och erfarenheter som kan tas vidare i en iterativ process. Dels som iscensättningar av en framtida hållbar livsstil, som väcker uppmärksamhet och kan inspirera till fortsatt utveckling och innovation. 
En lång testperiod är central för att se hur beteenden uppstår och förändras. Initialt upplever de flesta att förändringen är ovan och obekväm, och då är det lätt att halka tillbaka till det gamla beteendet. Efter ett tag ”sätter sig” förändringen, i form av nya, mer hållbara vardagspraktiker som gradvis blir normaliserade. Då börjar man ofta upptäcka positiva saker och fördelar som inte var självklara i början (Ilstedt och Sjöman, 2022).  Många förändringsprojekt har bara en fokusgrupp som diskuterar ett förslag, man kanske testar något en dag eller i bästa fall ett par veckor. Det, menar vi, är för kort tid för att man verkligen ska kunna se hur en förändring påverkar vardagslivet. 

I ”CoKitchen” byggde vi två experimentlägenheter på KTH Campus där 4-5 studenter bodde under ett års tid och följde upp med intervjuer och kortare designinterventioner. Målsättningen var att utveckla framtidens hållbara studentboende. I ”Ett bilfritt år” tog vi bort bilen för tre barnfamiljer i Stockholm under ett år och ersatte den med lätta elfordon. Vi följde familjernas erfarenheter under hela året med intervjuer och dagböcker. Deras erfarenheter låg till grund för en serie koncept för hur staden kan välkomna bilfria barnfamiljer (Hasselqvist och Hesselgren, 2016). I ett annat projekt byggdes en ”Jobbhubb” i Botkyrka, som en möjlighet för pendlande Tullingebor att jobba närmare hemmet och få ett enklare livspussel, och dessutom att skapa ett mer levande centrum. Erfarenheterna ledde till att två inblandade arbetsgivare gjort ändringar i sin verksamhet, och experimentet med jobbhubben förlängdes i ett år med finansiering från kommunen.  

Dessa experiment är en del av det växande forskningsområdet för Hållbarhetsomställningar, ”Sustainability Transitions” som undersöker hur vi kan påskynda omställningen till ett hållbart samhälle. Frans Sengers med kollegor definierar experiment för hållbarhetsomställning som “an inclusive, practice-based and challenge-led initiative, which is designed to promote system innovation through social learning under conditions of uncertainty and ambiguity” (Sengers et al., 2019).
Att skapa systemförändringar för en hållbarhetsomställning är komplext och inbegriper en hög grad av osäkerhet. Den tekniska utvecklingen räcker inte för att åstadkomma de systemförändringar vi behöver för att möta klimatkrisen. Vi måste också snabbare implementera den teknik och kunskap som redan finns, och framförallt, behöver vi ändra vårt beteende. Här finns motstånd och inlåsningar på en rad nivåer som är svåra både att identifiera och att förändra.  Radikala systemförändringar är socio-tekniska, dvs de kräver förändringar både i sociala praktiker, produkt och tjänstesystem, marknad, normer, kulturella betydelser liksom i policy och regelverk (Geels, 2004). Hur sådana systemförändringar kan gå till är precis det vi undersöker i praktiken genom våra designexperiment. Det kräver dock en ny syn på vad design är och kan användas till. Inom användarcentrerad design har man traditionellt sett identifierat människors behov och förutsättningar, för att sedan designa produkter som passar dem. När vi nu står inför utmaningen att ändra hela vårt sätt att leva kan vi inte längre ha som målsättning att stötta människors livsstilar. Vi måste ha som mål att förändra dem. Att se praktiker som dynamiska sociala konstruktioner och behov som formbara och föränderliga, erbjuder en bättre utgångspunkt för design för hållbarhetsomställning (Shove et al., 2007). Den här förflyttningen från att identifiera behov, till att förstå dynamiken i hur behov skapas och förändras, innebär ett paradigmskifte för design och är troligen en förutsättning för omställningen till en hållbar värld. Men det kräver mod, envishet, nya etiska vägval, och att människors livskvalité och den sociala hållbarheten är lika centrala som den ekologiska. 

Text av Sara Ilstedt 

Referenser

https://www.greenleap.kth.se/projekt/ett-bilfritt-ar 

https://www.sams.kth.se/se/activities/tullinge-jobbhubb-1.1148134 

Geels, F. W. (2002). Technological transitions as evolutionary reconfiguration processes: a multi-level perspective and a case-study. Research policy, 31(8-9), 1257-1274.

Ilstedt, S. Wangel, J. “Altering expectations: how design fiction and backcasting can leverage sustainable lifestyles” In proceedings of DRS 2014 Designs big debates. Umeå 2014 

Ilstedt, S. Sjöman, M. “The value of being close - Social and ecological sustainability of co-living for students”, In the proceedings of DRS 2022, Bilbao, 2022

Hesselgren, M. Hasselqvist, H.” Giving car-free life a try: Designing seeds for changed practices” Proceedings of DRS 2016, Design Research Society 50th Anniversary Conference . Brighton, UK, 27–30 June 2016, 2016 

Sengers, F.  Wieczorek, A J. Raven, R. “Experimenting for sustainability transitions: A systematic literature review” Technological Forecasting and Social Change, Volume 145, 2019, Pages 153-164, ISSN 0040-1625.

Shove, E., Watson, M., Ingram, J., & Hand, M. (2008). The design of everyday life. Oxford: Berg.

Sjöman, M., and Hesselgren, M. (2020) Designerly Living Labs: Early-stage exploration of future sustainable concepts, in Boess, S., Cheung, M. and Cain, R. (Eds.), Synergy - DRS International Conference, 11-14 August 2020. https://doi.org/10.21606/drs.2020.307