Sten från nya tunnelbanebygget skapar mervärde i Stockholms vatten
Snart kan Stockholms rovfiskar få en skyddad plats, sektioner av Stockholms strandlinje skyddas mot erosion och stadens invånare får en ny plats för rekreation. Det är resultatet av ett gemensamt initiativ från Stockholms stad och Gaia arkitektur, där KTH-forskaren inom landskapsurbanism Ania Öst har varit med från start. Massa-projektet vänder problemet med enorma mängder sprängsten från den pågående utbyggnaden av tunnelbanan till en möjlighet – under förutsättning att man agerar i rätt tid.
Tunnelbanebyggen genererar mycket sten. När Stockholms tunnelbana byggdes i mitten av 1900-talet användes det som blev över till Högdalstoppen, Hökarängstoppen och åtta andra toppar runtom i staden. Inför den utbyggnad som pågår nu fanns ingen vision om hur stenen skulle användas, tanken var i stället att det skulle finnas en efterfrågan för bland annat vägbyggen. Då, för tiotalet år sedan, var också planen att lastbilar skulle användas för att transportera stenen genom staden.
Finansiering från Formas för att omvandla problem till resurs
Det här uppmärksammade Luc Pagès på Stockholms stad, Marta Bohlmark på Gaia arkitektur och Ania Öst, forskare vid KTH:s institution för arkitektur och verksam som arkitekt vid Gaia arkitektur. Med Stockholms stad och Gaia arkitektur som medsökande fick KTH finansiering från Formas för att undersöka hur stenmassorna kan användas för att skapa nya livsmiljöer i Stockholms inre skärgård.
- I planerna för utbyggnaden av den nya tunnelbanan ingick bland annat att stenen skulle transporteras bort genom tusentals lastbilar på Strandvägen, berättar Ania Öst. Och redan då räknade man med ett årligt överskott utöver marknadsbehovet på miljontals ton sten.
Under projektets gång har Stockholm stad utvecklat nya samarbeten över organisationsgränserna. Det har bland annat lett till en anläggning för att hantera massorna på Loudden vilket gjort det möjligt att ersätta tiotusentals lastbilstransporter med pråmtrafik. Man har också fått mycket ny kunskap. Bland annat pågår tester kring lakning som kommer ge nya insikter om stenens egenskaper och hur den kan användas. Projektgruppen har också studerat liknande projekt i Danmark och Norge för att dra lärdom av deras erfarenheter. Ett annat konkret resultat är att Stockholms stads perspektiv har skiftat, när den nya tunnelbanelinjen mellan Älvsjö och Fridhemsplan byggs betraktas stenen – 2,6 miljoner ton – som en lokal resurs redan från början.
Fem prototyper redo för Stockholms stränder
Flera konkreta idéer sprungna ur Massa-projektet har kommit närmare att bli verklighet. Fem prototyper har tagits fram för att på olika sätt använda sten för att minska vågsvall och skapa gynnsamma miljöer för djur, växter och människor. Den som nått längst handlar om att anlägga ett konstgjort rev och öar för att skapa en lagun vid Isbladsviken vid Djurgården. Den är tänkt att fungera både som vågbrytare och motverka den stranderosion som uppstår av passerande båtar, samt att skapa ett område på 6,5 hektar som gynnar gäddor, abborrar, växter och fåglar. I nuläget pågår en process för att samla in synpunkter på projektet.
- Om allting går enligt plan kan Isbladslagunen börja anläggas 2025, säger Ania Öst. Konceptet är skalbart och kan användas på ett stort antal andra platser. Något jag tycker är fantastiskt med de här prototyperna är att konstruktionen bara är början på processen. Sedan kommer vi att kunna följa hur växter och djur etablerar sig och platsen utvecklas under många år. Det vanliga är annars att när konstruktionen är klar är projektet också slutfört.
En synlig förändring till det bättre
Det finns problem och utmaningar också. En del är mycket konkreta, som att stenen behöver tvättas från kväverika sprängmedelsrester innan den används för att undvika övergödning. Andra handlar om att få acceptans för att Stockholm, precis som andra städer växer och utvecklas.
- Studerar man gamla kartor över Stockholm ser man att stadens strandlinje hela tiden har förändrats. Våra prototyper skulle också innebära en synlig förändring, och det skulle vara en bra förändring för naturen och människorna i Stockholm på välbekanta platser som Riddarholmen, Rålambshovsparken, Skeppsholmen och Årsta holmar. Det handlar om ökad biologisk mångfald, mer fisk, renare dagvatten och mer strandliv.
Mängden sten är hur som helst inte ett av problemen. I dagens ekonomiska läge kan efterfrågan minska och överskottet bli ännu större. Däremot gäller det att passa på under det tidsmässiga fönster vi befinner oss i.
- Många problem kan hanteras med hjälp av sprängmassorna men det har inte funnits någon samordnad vision, avslutar Ania Öst. Förhoppningsvis kan Massa och fortsättningsprojekten bidra till att vi tar tillvara den här enorma möjligheten nu när vi har chansen och i slutändan får en bättre stad.
