Doktoranden som vill minska rullstolsrelaterade förslitningsskador
En intervju med forskarstudenten Ibrahim Mohammed Ibrahim Hasan
Forskarna vid Promobilia MoveAbility Lab fokuserar på att skapa ny kunskap som kan hjälpa människor till bättre rörelseförmåga i vardagen. Där arbetar också doktoranden Ibrahim Mohammed Ibrahim Hasan med att hitta nya sätt att mäta och förstå de negativa effekterna av rullstolsanvändning.
Född I Yemen, uppväxt I Egypten och utbildad i USA och nu i Sverige som doktorand på KTH. Ibrahim Mohammed Ibrahim Hasan är en verkligt internationell forskarstudent och en som valt att ägna sitt intresse åt ett globalt problem: de förslitningsskador i axlarna som oundvikligen kommer med att använda en rullstol. I det projekt han arbetar med är det nu dags att börja testa metoderna på patienter.
Hur kom det sig att du hamnade på KTH som forskarstudent?
Jag ville komma närmare Egypten, haha! Men faktiskt, efter åren på Arizona State University som Fuilbright-stipendiat och där jag tog min master i mekanik och robotik, ville jag fortsätta att forska och då gärna närmare mina föräldrar som bor i Egypten. Sverige ligger betydligt färre flygtimmar bort och är dessutom mycket svalare än Arizona. Men framför allt ville jag fortsätta forska inom biomekanik, jag hade redan utvecklat en mjuk robotdräkt som underlättar knäböjning hos personer med motoriska funktionshinder i de nedre extremiteterna. Forskargruppen KTH Moveability utlyste en doktorandtjänst för ett axelprojekt som jag blev intresserad av och sökte. Jag blev väldigt lycklig när jag bland åttio sökande antogs till tjänsten, och jag trivs mycket bra här efter de drygt två och ett halvt år som jag tillbringat i Stockholm och på KTH.
Vilket problem handlar ditt doktorandprojekt om?
I korthet: smärtor i axlarna från överanvändning av rullstol. Det är i princip ofrånkomligt att rullstolsanvändare får förslitningar i axelpartierna efter ett tag. Detta försämrar upplevelsen av att använda rullstol och kan också innebära att man blir mer beroende av andra och mindre benägen att använda hjälpmedlet, det vill säga mindre rörlig. I projektet försöker vi förstå varför och hur dessa skador uppstår, och vad som kan göras åt det. Axlarna är komplicerade strukturer och det saknas ännu någon bra lösning på problemet, som är väldigt holistiskt till sin karaktär och där kunskapsbehovet är stort.
Så hur går ni till väga?
Vi arbetar både experimentellt och med beräkningar. Det handlar dels om att mäta rörelser och muskelaktivering, men här finns även andra faktorer som behöver tas med, till exempel muskelkraften. För detta använder vi beräkningsmetoder som uppskattar den inverkan som musklernas styrka har på axlarna. Vi har ägnat mycket tid åt att utveckla dessa modeller och nu är de redo att tillämpas.
Vad är projektets mål?
Vi har ett mål som handlar om att utöka möjligheterna för hur personer som sitter i rullstol att vara aktiva så länge som möjligt utan en förödande axelsmärta. Men vi har även målet att undersöka möjligheterna för att skapa hjälpmedel som förbättrar själva rullstolsupplevelsen. En felaktig kroppshållning kan skapa problem när man sitter i stolen och då kan ett hjälpmedel som fokuserar på hållningen och minskar skadlig belastning vara del av lösningen.
Vilka skulle vinna mest på projektets framgång?
Alla som har axlar, vill man ju snabbt säga. De metoder vi utvecklar för att mäta belastning i axeln kan tillämpas även på personer som inte använder rullstol. Men personer med ryggmärgsskador skulle dra stor nytta. Även personer som använder rullstol av andra skäl, till exempel om man behövt amputeras eller haft en annan skada eller sjukdom som gör rullstolsanvändning nödvändigt.
Vilka partners samarbetar ni med?
Vi samarbetar med forskare på GIH , Gymnastik- och Idrottshögskolan, som bland annat har en central roll i arbetet med att klassificera funktionsnedsättningar inom idrotten. Sen samarbetar vi med Aleris Rehab Station , som är en nordisk nod för personer med ryggmärgsskador.
Hur ser dina planer ut på sikt?
Jag planerar ta min doktorsexamen 2026 och vill gärna stanna inom akademin. Samtidigt känner jag starkt för att få introducera den här kunskapen till samhället så att den kommer personer i rullstol till gagn. Därför kan det bli frågan om en startup eller samarbete med företag som vill utveckla lösningar på området.
Ibrahim Mohammed Ibrahim Hasans profilsida på KTH: www.kth.se/profile/imihasan