Nyinvigning av Promobilia MoveAbility Lab

När de cirka 90 gästerna samlats i KTH Biblioteket, som ligger tvärs över gatan från vårt labb, bjöds de på frukost innan det var dags för ett inledningsanförande av KTH:s rektor Anders Söderholm.

– Att det nu sker en så fin satsning på de här frågorna som labbet jobbar med är att motoriska funktionsnedsättningar drabbar drygt fem procent av befolkningen. De kan vara medfödda, förvärvade eller komma mer hög ålder. Vi vet ju att kroppen är komplicerat maskineri med många samverkande delar och att koppla samman kroppens funktioner med den teknik som kan hjälpa till att få dem att prestera bättre är en del av det som sker i labbet.

Han passade även på att uttrycka stolthet och glädje över att samarbetet med Stiftelsen Promobilia, vars stora donation ligger till grund för det förnyade samarbetet med KTH.

Därefter talade Stiftelsen Promobilias  ordförande, Jan Bernard Waage, även kallad JB om satsningen och varför de satsar ännu mer på forskningen vid KTH.

– För oss är forskning inget självändamål, utan ett medel för att nå målet. Det ska hjälpa dem med funktionsnedsättningar att få ett bättre liv. Så för oss är det viktiga att forskningen kommer till nytta, att forskningen blir någonting och att resultaten leder till nya tekniker, metoder och behandlingar. Nya prylar, vad som helst som leder till att de som lever med funktionedsättning får ett bättre liv. Det är vår målsättning och vad vi ser fram emot kommer ur detta samarbete.

JB förklarade också att stiftelsen planerar att öka sina donationer till svensk och internationell forskning från en redan omfattande nivå.

Eva Halén, till vardags affärsutvecklingscoach på KTH Innovations modererade mötet. En fråga hon ställde till Lanie Gutierrez Farewik, forskningsledare och föreståndare för Promobilia MoveAbility Lab, var vilka som egentligen drar nytta av den rörelsedata som labbet samlar in, utöver forskarna själva.

– Det kan ju vara personen själv, som behöver inspiration för sin träning eller rehabilitering. Sen har ju klinikerna stor nytta av detta, eftersom de kan få mer information om var de bör rikta sina interventioner. De kan bilda sig en bättre uppfattning om vad som är realistiskt att åstadkomma i det enskilda fallet, oavsett om det handlar om kirurgi, rehabilitering, träning eller hjälpmedel.

Det vars sedan dags för presentationer av vad labbet egentligen sysslar med: avkoda mänsklig rörelse, mäta och analysera mänsklig rörelse och att utveckla aktiva och passiva hjälpmedel för att förbättra rörelseförmågan. Lanie inledde med att ge en inblick i de komplexa samband som råder runt rörelsemotoriken:

– När man går eller rör på sig sker ganska mycket som man inte tänker på. Det är ju hjärnan som har bestämt ett visst rörelsemönster och skickar signaler till musklerna. Och kroppen känner ju av omgivningen, underlag och eventuella hjälpmedel med de sensorer som vi har inbyggda, känsel, syn och hörsel. Allt det här sker ganska automatiskt. Hjärnan anpassar kroppens rörelser till det som är optimalt i den situation som gäller. Men det är inte glasklart vad det är optimalt för. Det kan handla om att det blir mest energisnålt att röra sig på ett visst sätt i en viss situation. Sen kan man ju själv skärpa till sig, men kroppens egna sätt att röra sig handlar ofta om att hålla nere kaloriförbrukningen. När man får ont så kan det däremot vara andra saker som gäller. För att till exempel avlasta ett ont knä känner man att man måste justera sitt rörelsemönster. Då är rörelsen optimal för just detta, inte för att spara energi.

Ruoli Wang, vice föreståndare, berättade om de olika mätmetoder som utvecklas i labbet. Det handlar dels om att använda olika rörelsekameror och sensorer när försökspersoner rör sig på rullband och annat. Men forskarna har också utvecklat metoder för att kunna mäta rörelser utanför labbet, i faktiska situationer och som till och med kan användas hemma.

– Med hjälp av vanliga kameror och enkla visuella koder, som liknade QR-koder, som skrivs ut och appliceras på försökspersoner, eller till och med med en mobiltelefon, kan det vara möjligt att mäta rörelsemönster, utan att behöva utföra mätningen i ett rörelselabb. Detta här är något som det finns många skäl att använda sig av, till exempel för att det är praktiskt eller för att man vill undersöka rörelsemönster i verkliga miljöer. Kameran spårar rörelserna i realtid och översätter dem till en modell, på ett sätt som blir mycket kostnadseffektivt. Sen blir det möjligt att analysera den rörelsedata som samlats in.

I den här delen av presentationen gjorde först post doc Frederico Klein en demonstration med sådana QR-koder och en webcam. Utvecklaren Panagiota Papadopoulou visade sedan hur man på labbet arbetar med att fånga rörelser med en vanlig ipad.

Lanie och doktoranden Xiaochen Zhang visade upp en lösning för en s.k. droppfot gångmönster efter till exempel stroke där patienten har svårt att hålla upp foten. Lösningen är ett exoskelett som består av en gympasko med stålvajrar som dras in av motorer som bärs kring midjan. En stor utmaning är att få till rätt kraft i vajrarna och rätt tajming, så att foten kontrolleras optimalt för just denna patient, då personer med droppfot gång kan vara väldigt heterogena. 

– En viktig utmaning när man tar fram hjälpmedel, förutom att de ska ge rätt stöd, är att de ska vara i vägen så litet som möjligt. Sen ska de ge lagom mycket stöd, man vill ju att patienten blir delaktig i rörelsen, förklarade Lanie.

Efter presentationerna höll läkaren och forskaren Claes Hultling från Stiftelen Spinalis  ett tal där han lovordade samarbetet och den nya satsningen, som han menade kan bli inledningen på en ny era för forskning som bidrar till människor med rörelsenedsättning. Han överlämnade också två påskägg, ett till Stiftelsen Promobila och ett till Lanie och hennes forskargrupp.

Lanie avslutade med att tacka alla för att de kommit hit och med detta var den formella delen av programmet slut.

Deltagarna bjöds sen in att besöka labbet på andra sidan gatan. Där mötte de doktoranderna Asta Kizyte och Ruoyu Huang, som visade forskning kring att mäta och analysera muskelaktivitet samt muskelvävnad, doktoranden Minh Truong presenterade forskning kring olika faktorer som påverkar gångprestation hos personer med inkomplett ryggmärgsskada och doktoranden Ibrahim Hasan redogjorde för planerna på att mäta belastning och överbelastning i axeln hos personer med komplett ryggmärgsskada och som behöver rullstol. Här fanns också labbingenjören Antea Destro som utförde en demonstration av rörelsemätning i tre dimensioner och post doc Israel Luis som beskrev sitt arbete med att ta fram ett fotledsexoskelett med fjädrar som minskar metabol energi. Doktoranden Yuanyang Zhang visade ett exoskelett som kan både ge assistans och motstånd i fotleden, beroende på det kliniska målet.

Sammantaget gavs stora möjligheter att se och höra vad Promobilia MoveAbility Lab används till och att få möta forskarna och experterna som arbetar med målet att förbättra livet för dem som lever med rörelsenedsättning.