Forskarnas förslag: Personlig utsläppsbudget
Digitaliseringen och coronapandemin bereder väg för en idé som tidigare förkastats: den personliga utsläppsbudgeten. I en vetenskaplig studie som precis publicerats i Nature Sustainability säger forskare från Sverige, Storbritannien och Israel att det kan vara dags för många industriländer att åter plocka upp idén med budgeten. Forskarna menar att konceptet har bättre förutsättningar att fungera idag med en allt större klimatkris, förändringar i det egna beteendet på grund av covid-19 och de framsteg som gjorts inom artificiell intelligens.
Forskningsarbetet som letts av KTH har resulterat i en uppsättning regler för att försäkra att den personliga utsläppsbudgeten (Personal carbon allowances (PCA) på engelska) skulle gagna alla nationer när det kommer till ekonomisk tillväxt, skapandet av nya jobb, kvalitativ utbildning och värnandet om de mänskliga rättigheterna. Allt inom ramen för FN:s globala mål för hållbar utveckling.
Före sin tid
I den vetenskapliga artikeln i Nature Sustainability, som följer i kölvatttet av IPCC:s senaste klimatrapport, redogör forskarna för att tiden slutligen är inne för den personliga utsläppsbudgeten. Detta som ett resultat av pandemin och den allt mer utbredda digitaliseringen av samhället. När konceptet en gång i tiden presenterades avfärdades det som "före sin tid", bland annat av den dåvarande brittiska regeringen.
Den klimatpolitik som idag bedrivs adresserar främst de utsläpp som kommer från stora aktörer, som kolkraftverk eller stora industriföretag. Det är här forskarnas arbete kommer in i bilden. En personlig utsläppsbudget överbryggar gapet mellan samhällets lagar och riktlinjer samt individernas beteenden.
– Idag ser människor hjälplöst på medan skogsbränder och översvämningar förstör samhället. De har ingen större möjlighet att göra något åt saken. En personlig utsläppsbudget innebär ett mer marknadsbaserad tänk som erbjuder personliga incitament och valmöjligheter som länkar ihop en persons beteende med globala mål om minskade utsläpp, säger Francesco Fuso Nerini, huvudförfattare till artikeln och föreståndare för KTH Climate Action Centre.
Ett varnande finger
Förutom att konceptet med egen utsläppsbudget tidigare avvisats med hänvisningen "före sin tid" så kritiserades det även för att vara för kostsam och svår att implementera. Idag är läget annorlunda givet digitaliseringen och artificiell intelligens. Forskarna höjer dock ett varnande finger för att den personliga utsläppsbudgeten måste designats på ett sätt så att den inte påverkar utsatta och fattiga människor negativt. I så fall skulle FN:s globala mål för hållbar utveckling äventyras eftersom utrotandet av fattigdom och ökad jämställdhet är ett av dessa.
Enligt Francesco Fuso Nerini så kräver implementeringen av den personliga utsläppsbudgeten modiga länder som vågar ta detta första steg.
– Det finns tydliga politiska risker att förespråka sådana här förändringar, särskilt om de inte tidigare införts i något annat land och det finns erfarenhet och slutsatser att dra från dem, säger Francesco Fuso Nerini.
Modiga länder
Han tillägger sedan att modiga länder som vågar prova budgeten kan göra stora framsteg som går bortom reducerade utsläpp eller netto noll-klimatavtryck. Som exempel nämner Francesco Fuso Nerini en hållbar återhämtning efter coronapandemin. En personlig utsläppsbudget skulle främja en mer utsläppsfri livsstil, infrastruktur och innovationer.
Detta skulle öppna upp för nya typer av affärsverksamheter och tekniker för att stödja lägre personliga utsläpp. Ett exempel är it-företaget som skulle kunna skapa tekniker, till exempel appar, där personer skulle kunna handla med utsläppsrätter. Personer med ett större behov skulle kunna köpa utsläppsrätter från de med lägre behov.
Text: David Callahan
För mer information, kontakta Francesco Fuso Nerini på 072 - 382 22 84 eller francesco.fusonerini@energy.kth.se.