Rum, politik och ekologier
Den här forskningsplattformens fokus är rum, politik och ekologier. Planering, den byggda miljön och rumsliga praktiker å ena sidan, och relationella rumsligheter å den andra. Det är viktigt att undersöka och försöka förstå rum och stadsutveckling, liksom planering som både en rumslig och politisk praktik. Det är angeläget att förstå mer om de olika – och ibland motstående – iscensättningar, användningar och begreppsliggöranden av rummet som kan förekomma, kanske speciellt i ett planeringssammanhang, som kan karakteriseras av både stark maktkamp och höga demokratiambitioner. De politiska aspekterna av hur förutsättningarna för stadsutveckling och planeringspraktik formas måste också undersökas i detalj, liksom relationen mellan politik och andra sociala processer som formar städer och platser. Fokus på motstridigheter och på de politiska dimensionerna av hur platser skapas och blir till pekar också på hur olika praktiker och rumsliggöranden tar rummet i besittning på olika sätt, eller utforskar hur begrepp som demokrati, hållbarhet, attraktivitet, tillväxt eller mångfald iscensätts, samverkar eller kommer i konflikt med varandra.
Vi arbetar med projekt som till exempel handlar om planering efter katastrofer, om social risk och ungdomsbrottslighet, socio-ekologisk hållbarhet, hållbar stadsutveckling som exportvara, bevarandepolitik i planering och institutioners arkitektur. Analyserna omfattar olika skalor, från en byggnad och vardagens enskilda praktiker, till grannskapet, staden eller regionen, liksom över nationers gränser. Vi ställer frågor som: Varför är specifika mål formulerade? Vilka kunskaper är de baserade på? Vem formulerar dem, och för vem? Vilka är effekterna av stadsutveckling på olika grupper i samhället? Och, genom att ständigt ha frågan ”Kunde det göras annorlunda?” i bakhuvudet så utforskar vi alternativa praktiker och framtider, och sätter ljus på motstridigheter och kamper i rummet och i planeringen.
Vi arbetar med flera olika teoretiska angreppssätt, såsom diskursteori, politisk ekologi, materiell semiotik, radikal demokratiteori och poststrukturell teori. De metodologiska angreppssätten är huvudsakligen kvalitativa. Forskningen kan handla om meningsskapande av rum och platser genom relationer mellan olika aktörer (mänskliga och icke-mänskliga), institutioner och politiska nivåer; om hur formuleringen av politik kan förstås som ett maktinstrument; om hur kunskap skapas, förmedlas och används i planeringspraktik och forskning; om hur politiska mål implementeras och vilka deras sociopolitiska, kulturella och rumsliga konsekvenser är, eller om hur yrkesroller och ”planeringsspråket” formas, och i sin tur formar praktiken.
Vår forskning är teoretisk och kritisk, men rumsliga praktiker och planeringspraktik, såväl som den byggda miljön, är ständigt närvarande. Vi för dialog och samarbetar med praktiken – genom fallstudier, aktionsforskning, spridningsaktiviteter, uppdragsutbildning med mera. Vi är en internationell grupp och vi arbetar med fallstudier från, utöver Sverige, till exempel Mellanöstern, Storbritannien, Kina och Tyskland. Våra forskningsresultat är till nytta både för planerings- och stadsutvecklingspraktiker och andra forskare genom att klargöra komplexiteter och stridigheter i planering, politik och användningen av rum, och genom att bidra till förståelse av framtidsbilder.