Medvetenhet om hyreshöjningars konsekvenser

Då miljonprogrammets lägenheter är ca 40-50 år gamla behöver merparten renoveras och det finns också behov av energieffektivisering. Många gånger görs renovering och energieffektivisering samtidigt som boendestandarden höjs och därmed höjs i regel även hyresnivån. Hur renoveringarna skall finansieras är en omtvistad fråga, i vilken grad bostadsbolaget, det offentliga och/eller hyresgästerna ska stå för kostnaderna. I de områden som skall renoveras finns ofta en oro för hyreshöjningar som kan innebära att de boende inte har råd att bo kvar.

I Hållbara Ålidhem återkommer alla inblandade parter till vikten av att inte höja hyrorna mer än omkring 10 procent till följd av renoveringarna. Bostadsområdet är socialt blandat, men med en stark dominans av unga och människor med låga inkomster. Projektet får inte resultera i en ”ekosanering” så att området får en radikalt annan demografi efter renoveringarna. Människor ska alltså inte tvingas flytta av ekonomiska orsaker som en konsekvens av renoveringarna. Aktörerna i Ålidhem pekar ut detta som en viktig del av social hållbarhet, men också en orsak till varför man varit återhållsam och inte gjort några stora renoveringsinsatser. Målbilden om halverad energianvändning ruckas inte på, men man testar noga vilka åtgärder som leder till stora energibesparingar och vad de kostar genom att först testa åtgärderna i ett pilothus. För dyra åtgärder, eller åtgärder som inte leder till någon nämnvärd energibesparing, genomförs inte i resten av beståndet.

Även i Järva och Rosengård arbetade man aktivt med att renoveringarna inte skulle resultera i kraftiga hyreshöjningar. Samtidigt finns det politiska mål om att öka den sociala blandningen och stabiliteten i områdena. Idén om genomföra energieffektiviseringar och renoveringar utan stora hyreshöjningar kan ses som att tillämpa en form av miljörättvisa. Det är inte bara nya och exklusiva områden som ska förses med god miljöteknik, utan även socialt blandade områden med äldre bebyggelse.