On the quantification of healing in asphalt materials

Abstract

Asfaltmaterial uppvisar självläkande egenskaper. För att utvärdera dess läkande förmågor utförs många undersökningar av forskare. Dessa undersökningar inkluderar olika definitioner av läkning och mekaniska testmetoder för att kvantifiera graden av läkningen. Trots dessa omfattande studier finns det ingen unik metod för att utvärdera läkning i asfaltsmaterial. Påverkan av testförhållandena och komplexiteten från inverkan av andra fenomen, såsom spänningsrelaxation och töjningsåterhämtning, gör karakteriseringen av läkning en utmanande process. Arbetet som presenteras i denna uppsats inkluderar utvecklingen av experimentella och analytiska metoder för att bidra till förståelsen av läkning i asfaltsmaterial. Uppsatsen fokuserar på både brottmekaniks- och skademekaniksbaserade metoder för att utvärdera läkning i asfaltsmaterial. I det första fallet utförs trepunktsböjningstest för att karakterisera läkningen efter brott. Det experimentella protokollet är noggrant designat för att undvika effekten av hårdnande vid låg temperatur under viloperioden. Dessutom jämförs olika läkningsindex baserade på linjärelastisk brottmekanik och viskoelastisk brottmekanik. Trots att läkning generellt definieras baserat på återhämtningen av vissa parametrar efter viloperioden, så visar jämförelsen av läkningsindexen att den kvantitativa tolkningen av läkning beror på metoderna för efterbehandling.  Den skademekaniksbaserade metoden som diskuteras i denna studie inkluderar kryp- och återhämtningstest i skjuvning. Till skillnad mot det första fallet så spricker här inte proven. Skadan anses istället vara del av den viskoplastiska deformationen och återhämtningen av viskoplastisk deformation är definierad som läkning. Metoden som föreslås i denna studie är användbar för att isolera de viskoelastiska effekterna för att kvantifiera läkningen av skada. 

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-295468