Mineral Matterings
Diffractive Practices of Design
Tid: Fr 2024-11-29 kl 13.30
Plats: Mandelgren, Konstfack, LM Ericssons väg 14, 126 26 Hägersten, video conference
Videolänk: https://konstfack-se.zoom.us/j/63502413639
Språk: Engelska
Ämnesområde: Konst, teknik och design
Respondent: Petra Lilja , Arkitektur, Konstfack, Konst Teknik och Design
Opponent: Professor Helen Pritchard, Hochschule für Gestaltung und Kunst Basel FHNW
Handledare: Professor in Design Martín Ávila, Konstfack; Docent Meike Schalk, Arkitektur och stad; Professor Ola Ståhl, Linnaeus University
QC 20241106
Abstract
Denna avhandling, med den svenska titeln Minerala Materialiseringar: Diffraktiva Designpraktiker (Mineral Matterings: Diffractive Practices of Design), undersöker platsbundna mineraler vid historiska och framtida utvinningsplatser i södra Sverige. Genom
ett teoretiskt ramverk som kombinerar geologi, filosofi och feministiska posthumanistiska perspektiv, särskilt Karen Barads arbete om agentiell realism, utforskar avhandlingen designprocesser som skapar en kritisk medvetenhet om de sammanflätade relationerna
mellan människa och mineral. Avhandlingen konceptualiserar diffraktiva designpraktiker som utforskar och synliggör intra-aktioner och främjar förkroppsligade sätt att relatera till mineraliskt material, vilket resulterar i en förståelse av design som både en del av och formgivare av världen. Dessa praktiker utmanar den traditionella extraktivistiska logiken genom att göra subtila relationer och materialiteter märkbara, och därigenom skapa nyanserade skillnader som leder till nya betydelser. Två huvudsakliga designprojekt utgör avhandlingens empiriska grund: Att Gå med Mineraler och Kritisk Lera. Mineralvandringarna är publika, guidade sensoriska vandringar i ett landskap som tidigare varit ett kalkstensbrott i sydvästra Skåne, där deltagarna uppmuntras att interagera med mineraler på alternativa sätt, bortom dess konventionella roll som resurs. Projektet Kritisk Lera följer alunskiffer och lera från sydöstra Skåne som prospekteras för utvinning av den kritiska råvaran vanadin och dess möjligheter och problematiska sammanflätningar med omvärlden kartläggs. Genom att lära direkt från dessa platsspecifika mineraler, artikulerar forskningen diffraktiva designpraktiker som utmanar linjära och människocentrerade berättelser om tid, rum och materialitet. Begreppet diffraktion, inspirerat av Barad och Donna Haraway, skrivs här fram som en kritiskt medveten metod för design. Diffraktiva designpraktiker reflekterar inte bara över befintliga dikotomier; de bryter upp dem genom att förkroppsliga nya förståelser för icke-mänskliga dimensioner av tid och rum samt den mineralitet som delas av människor och andra varelser (här används det engelska ordet mineralness). De empiriska projekten visar på kunskapande genom direkt engagemang med material, vilket främjar nya relationer och perceptioner som kan informera både teori och praktik. Avhandlingen understryker potentialen hos diffraktiva designpraktiker att skapa utrymmen för förändring inom dominerande tankesystem och sätt att designa. Genom att synliggöra
hur design är sammanflätat med extraktivistiska logiker, kan dessa praktiker bidra till ett mer ansvarstagande sätt att designa. På så sätt bidrar diffraktiva designpraktiker till att göra kännbart och synliggöra etiska och materiella frågor, och framhäver
designens roll i att skapa och omskapa världar. Avhandlingen öppnar för framtida forskning som fortsätter att utforska diffraktiva praktiker med andra materialiteter, i olika designkontexter och inom andra teoretiska områden, där direkt engagemang med material kan skapa nya etiska och relationella perspektiv.