Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida

Exploiting chemical control in biomaterials

Tid: Fr 2022-11-18 kl 09.00

Plats: F3, Lindstedtsvägen 26 & 28, Stockholm

Videolänk: https://kth-se.zoom.us/j/64931921012

Språk: Engelska

Ämnesområde: Fiber- och polymervetenskap

Respondent: Tove Kivijärvi , Polymerteknologi

Opponent: Professor Barner-Kowollik Christopher, Centre for Materials Science & School of Chemistry and Physics, Queensland University of Technology

Handledare: Professor Anna Finne Wistrand, Polymerteknologi

Exportera till kalender

QC 2022-10-20

Abstract

Biomaterial, material ämnade att komma i kontakt med en cellbiologisk miljö, har under de senaste 30 åren utvecklats i en extraordinär takt. Livet för miljontals människor har förbättrats tack vare att vi nu kan diagnostisera och behandla patienter på ett mycket bättre sätt. Utvecklingen av biomaterial kräver att vi har kontroll över kemin och materialets egenskaper. I ett idealiserat scenario kan vi, genom den kontrollen, skapa material som efterliknar en cellbiologisk miljö och även addera in nya egenskaper så att vi kan dirigera celler på ett förutbestämt sätt. Ju mer kontroll vi har, desto mer avancerad, säkrare och effektivare biomaterial får vi.

I denna avhandling har det överhängande målet varit att utveckla funktionella och nedbrytbara polymerer och material ämnade att användas inom det biomedicinska området med ett specifikt mål att använda och kontrollera kemin bakom dessa processer. Resultaten visar på vikten av förståelse för kinetiken och termodynamiken i ett system för att kunna syntetisera polymerer med kontroll över dess mikrostruktur. De visar på hur material med olika egenskaper kan samverka utan att negativt påverka varandra för att komma fram till nya biomaterial. Därutöver visar resultaten i denna avhandling hur definierade material kan produceras genom att bestämma var och när signal-molekyler ska finnas på materialet och hur detta kan leda till att celler dirigeras på ett förutbestämt sätt.

Det är uppenbart att biomaterial har kunnat utvecklas i en märkvärdig takt, mycket tack vare samspelet mellan kemister, materialforskare och biologer. Men i den snabba takt som dessa discipliner närmar sig varandra till en symbios, är det lätt att glömma de viktiga grundstenarna och underliggande principer som faktiskt gjort denna förgrening möjlig. Vi måste ha en djup förståelse för de material vi utvecklar, samtidigt som vi måste fortsätta avancera samspelet mellan dessa discipliner. Endast då, kan vi lösa framtidens medicinska och samhällsmässiga problem.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-320124