Förbifart Stockholm leder till ökade utsläpp av växthusgaser

Vägverket har bett regeringen om tillåtlighet för Förbifart Stockholm och miljöminister Andreas Carlgren bereder frågan just nu. Vägverkets underlag har granskats av två forskare från KTH, professor Göran Finnveden och forskningsledare Jonas Åkerman vid Avdelningen för miljöstrategisk analys. De två forskarnas granskning publiceras nu i en rapport.

En av slutsatserna från rapporten är att Förbifart Stockholm leder till ökade utsläpp av växthusgaser. Denna ökning blir dessutom högre än vad Vägverket har räknat med. Det beror bland annat på att man har räknat på ett ofullständigt sätt vad gäller utsläpp från byggande och drift av vägen. Vidare kommer Förbifart Stockholm att ge upphov till trafikökningar och trängseln i stockholmstrafiken blir större än i dag. Vägverket har underskattat detta i sina bedömningar. Restiderna blir inte kortare med Förbifart Stockholm jämfört med andra alternativ, och Vägverket har heller inte visat att tillgängligheten ökar.

I den vägutredning som ligger till grund för Vägverkets begäran om tillåtlighet hade man inte med några projektmål som gällde miljö, klimat eller hållbar utveckling. Detta visar sig vara väsentligt eftersom man sedan använder projektmålen för att välja alternativ. I vägutredningen valde man i stället det alternativ som var sämst utifrån flera av de transportpolitiska målen, däribland miljö och klimat.

Den samhällsekonomiska kalkyl som Vägverket har gjort visar flera brister och osäkerheter som innebär att man inte kan dra slutsatsen att Förbifart Stockholm är samhällsekonomiskt lönsam. Exempelvis ingår inte de intrång i natur- och kulturmiljö som Förbifart Stockholm leder till. Man tar inte hänsyn till de åtgärder och styrmedel som behöver sättas in för att nå de långsiktiga klimatmålen. Man har heller inte tittat på andra lösningars samhällsekonomiska lönsamhet.

Det projektmål som Vägverket formulerade var att finna en vägkorridor. Målet var alltså inte att finna en lösning som ur ett övergripande perspektiv skulle vara en bra lösning på Stockholms trafik- och kommunikationsproblem. Det är intressant att notera att det inte tycks finnas någon aktör som har ett ansvar att utveckla sådana förslag. I brist på en sådan aktör är det väsentligt att olika aktörer agerar tillsammans. I det här fallet kan man notera att flera statliga myndigheter i remissvaren har varit kritiska mot Vägverkets förslag och underlag.

Rapporten som är skriven av Göran Finnveden och Jonas Åkerman heter ”Förbifart Stockholm, miljön och klimatet – en fallstudie inom vägplaneringen”.

Rapporten finns tillgänglig på KTHs webb.

För mer information, kontakta Göran Finnveden, mobil: 0730-720 630, eller Jonas Åkerman, tel: 08-790 73 02.

Håkan Soold