Mål

E

D

C

B

A

Kunna konstru-era program utan kodupp-repningar.

För en given uppgift, konstruerat ett program som är fritt, eller nästintill fritt, från kodupprep- ningar. Studenten kan också förklara vad det finns för nackdelar med kodupprepn-ingar och varför det bör undvikas.

För en given uppgift, konstruerat ett program som är helt fritt från kodupprep- ningar. 

För en given uppgift, där ny funktionali-tet har lagts till, konstruerat ett program som är helt fritt från kodupprep- ningar. 

För en given mer komplex uppgift, konstruerat ett program som är helt  fritt från kodupprep- ningar. 

För en given mer komplex uppgift, där även en större inbyggd modul (t.ex. Tkinter) används, konstruerat ett program som är helt fritt från kodupprep- ningar. 

Kunna dela upp ett större problem i hanterliga delar.

Delat upp ett givet större problem till mindre och hanterliga delproblem utan väsentliga brister.

Delat upp ett givet större problem till mindre och hanterliga delproblem utan några brister.

Delat upp ett givet större problem, där krav på ny funktionali-tet läggs till, till mindre och hanterliga delproblem.

Delat upp ett större och mer komplext problem till mindre och hanterliga delproblem.

Delat upp ett större och mer komplext problem, där en större inbyggd modul används, till mindre och hanterliga delproblem.

Kunna dela upp ett program.

Delat upp ett program så att det består av generella funktioner och klasser med tillhörande metoder utan väsentliga brister.

Delat upp ett program så att det består av generella funktioner och klasser med tillhörande metoder utan några brister.

Delat upp ett program, där ny funktionali-tet i programmet har lagts till, så att det består av generella funktioner och klasser med tillhörande metoder.

Delat upp ett mer komplext program så att det består av generella funktioner och klasser med tillhörande metoder.

Delat upp ett program, som också använder en större inbyggd modul, så att det består av generella funktioner och klasser med tillhörande metoder.

Kunna tillämpa styrstrukturer.

För en given programmer-ingsuppgift, i större delen av det utvecklade programmet, har lämpliga styrstrukturer för att lösa uppgiften används.

För en given programmer-ingsuppgift, har genom hela programm-et lämpliga styrstruktur-er för att lösa uppgiften används.

För en given programmer-ingsuppgift, där ny funktionali-tet har lagts till, har lämpliga styrstruktur-er för att lösa uppgiften används genom hela programmet.

För en mer komplex programm-eringsupp-gift, har lämpliga styrstrukturer för att lösa uppgiften används genom hela programmet.

För en mer komplex programmer-ingsuppgift, som också använder en större inbyggd modul, har lämpliga styrstrukturer för att lösa uppgiften används genom hela programmet.

Kunna utforma och presentera användar-vänliga utdata.

Utdatat från programmet presenteras oftast på ett sådant sätt att det är tydligt vad det är för data som presenteras och varför. 

Utdatat från programmet presenteras på ett sådant sätt att det är tydligt vad det är för data som presenteras. I mer komplexa fall får användaren alltid en förklaring till utskriften.

Om ett grafiskt gränssnitt används så är grafiska komponent-er utvalda och designade för att göra presentationen av utdata användar-vänlig. 

Kunna skapa flexibla applika-tioner.

För en given programmer-ingsuppgift, har en applikation konstruerats som är flexibel. Det är flexibelt i den mening att programmet klarar av att lösa en större eller en annan instans av problemet genom att införa små förändringar i programkod-en.

För en given programmer-ingsuppgift, har en applikation konstruerats som har stor flexibilitet och enkelt kan ändras om så skulle behövas. 

För en given programmer-ingsuppgift, där ny funktionali-tet också har lagts till, har en applikation konstruerats som har stor flexibilitet och enkelt kan ändras om så skulle behövas. 

För en given, mer komplicer-ad  programm-eringsupp-gift, har en applikation konstruerats som har stor flexibilitet och enkelt kan ändras om så skulle behövas. 

För en given, mer komplic-erad programmer-ingsuppgift som också använder en större inbyggd modul, har en applikation konstruerats som har stor flexibilitet och enkelt kan ändras om så skulle behövas. 

Kunna välja lämpliga identifier-arnamn.

Genom hela programkod-en har, i stort sätt, lämpliga identifierar- namn valts. Lämpliga på ett så sätt att de gör koden lättläst och   beskriver vad de innehåller. Identifierar- namnen, genom största delen av koden, har samma typografi och är döpta på samma språk.

Genom hela programkod-en har lämpliga identifierar- namn valts. Identifierar- namnen har genom hela koden samma typografi och är döpta på samma språk.

Väl valda avvägning-ar kring hur långa identfierar-namnen bör vara för att koden ska bli lättläst har gjorts.

Genom hela programkod-en, där även ny funktionali-tet lagts till, har lämpliga identifierar- namn valts. 

Väl valda avvägningar kring hur långa identfierar- namnen bör vara för att koden ska bli lättläst har gjorts.

Genom hela programkod-en, som löser ett mer komplext problem, har lämpliga identifierar- namn valts.

Väl valda avvägningar kring hur långa identfierar- namnen bör vara för att koden ska bli lättläst har gjorts.

Genom hela programkod- en, som löser ett mer komplext problem och som även använder en större inbyggd modul, har lämpliga identifierar- namn valts.

Väl valda avvägningar kring hur långa identfierar- namnen bör vara för att koden ska bli lättläst har gjorts. 

Kunna konstruera interaktiva program.

Ett program har konstruerats  som tar in inmatning från användaren genom att ställa tydliga  förfrågningar till användaren och (eller för uppgifter som inte behöver ta inmatning) där det tydligt framgår hur indatafiler ska vara utformade. Dessa är utformade för att minimera risken av feltolkning och missförstånd hos användaren, och i  programmet finns det inga väsentliga brister kring detta.

Ett program har konstruerats som tar in inmatning från användaren genom att ställa tydliga  förfrågningar till användaren och (eller för uppgifter som inte behöver ta inmatning) där det tydligt framgår hur indatafiler ska vara utformade. Dessa är utformade för att minimera risken av feltolkning och missförstånd.

Ett program har konstruerats som, utöver att ställa tydliga frågor till användaren, också hanterar eventuella inmatningsfel som användaren kan göra. Oavsett vad användaren matar in så krashar inte programmet.

För vissa uppgifter ställs också krav på att programmet ska kunna hantera formaterings- fel i indatafilerna.

Ett program har konstruerats som löser ett mer komplicerat problem, och bibehåller samma mått av interaktivitet och felhantering som för C-nivå.

Om uppgiften innehåller att implement-era ett grafiskt användar- gränssnitt på denna nivå, ska lämpliga grafiska komponent-er valts ut för att presentera utdata i ett grafiskt användar- gränssnitt. Även här ställs det krav på att programmet ska presenteras så det är tydligt för användaren vad som ska matas in och det  ska ha felhantering så att det inte kraschar om användaren gör fel.

Kunna använda och konstru-era samman-satta datatyper (klasser).

För en given programmeringsuppgift, konstruerat minst en egen klass som används genom programmet för att lösa uppgiften. Studenten kan förklara och motivera sina val kring hur den egna datatypen är konstruerad, samt mer generellt vilka fördelar det finns med att använda egenkonstruerade datatyper.

Konstruerat egna datatyper för att lösa ett mer komplicerat problem.

Konstruera egna datatyper som också ärver från eller på annat sätt är integrerade med en  inbyggd större modul (t.ex. Tkinter)

Kunna överföra data mellan fil och program.

För ett givet problem konstruerat och/eller skapat en textfil som läses från/till av ett program, beroende på vad som är lämpligt för problemet.

Se till att ingen data som eventuellt uppdateras medan det att det utvecklade programmet är igång, försvinner mellan programkörningarna. Felhantering av indata/inmatning ska göra att data som uppdaterats aldrig går förlorad. 

Kunna granska andras program

Läsa och gå igenom ett program som är utvecklat av någon annan. Utifrån givna punkter kunna gå igenom programmet och identifiera eventuella brister. Kunna ge återkoppling till programutvecklaren om vilka styrkor och svagheter programmet har.