Ökad förståelse resultatet när energiforskare bjuder upp till dans
Stockholms konstnärliga högskola skapar nya sätt att kommunicera forskning
Är det möjligt att kommunicera forskning med hjälp av dans? Svaret är ett rungande ja om frågan ställs till deltagarna i projektet Energy Dance som arrangerades inom ramen för KTH Energiplattform och KTH Climate Action Centre.
Devisen ”vetenskap och konst” har varit en del av KTH:s emblem sedan 1827. Och det finns en rad exempel på projekt som inkluderar forskare från såväl naturvetenskap och humaniora som samhällsvetenskapen. Bland de senaste finns samarbetet Energy Dance mellan KTH Energiplattformen och Stockholms konstnärliga högskola , SKH.
Initiativet väcktes av Christophe Duwig , vice föreståndare vid plattformen och medlem i den multidisciplinära forskargruppen vid KTH Climate Action Centre .
– Vi behöver en mer kunskapsbaserad debatt inom energiområdet. Och för att sprida kunskapen från vår forskning behöver vi nå ut till fler grupper. SKH är vana att nå andra målgrupper och använder andra kanaler än vi. Så jag tog kontakt med dem för att höra om de var intresserade, säger Christophe Duwig.
– Dessutom delar vi samma campus, men ändå träffas vi aldrig vilket är rätt anmärkningsvärt.
Resultatet blev till en workshop under tre halvdagar där energiforskare från KTH mötte dansstudenter från SKH. Dagarna rymde såväl korta forskningspresentationer som gemensamma arbetspass på högskolan. Dessutom gjorde gruppen ett studiebesök på institutionen för energiteknik.
Öppnar sina rum
Ellen Bergseth är lektor vid institutionen för maskinkonstruktion och var en deltagarna i projektet.
– Vi öppnar alldeles för sällan upp våra rum på KTH för varandra. Därför var studiebesöket väldigt givande och inspirerande även för oss forskare som till vardags håller till på olika platser på campus, säger Ellen Bergseth.
Hennes ingång till Energy Dance gick via ett EU-projekt där forskarna studerar slitagepartiklar från olika transportslag, allt från personbilar till tåg. Bland målen finns att minska förekomsten och spridningen av de extremt små partiklarna.
– Det kan vara svårt att förklara varför så små partiklar, nästan som virus, måste tas om hand. Men om vi inte gör det så bidrar de till att förorena luften vi andas in. De är en verklig hälsofara.
Något hon överraskades av var dansarnas djupa intresse för forskningen där de ställde mycket detaljerade frågor för att öka sin förståelse.
– De ville verkligen veta allt bland annat om hur partiklarna beter sig och hur de färdas i kroppen. De arbetade mycket mer strukturerat än vad jag trodde innan. Och det var väldigt intressant att se hur de lyssnade till varandra och tillsammans utvecklade dansen, säger Ellen Bergseth.
– Ibland upplever jag att vi forskare inte är lika bra lyssnare. Även om vi är beroende av varandra arbetar vi mycket autonomt. Samtidigt finns det mycket att vinna i ett större samarbete.
Sätt att bredda rekryteringen
Christopher Hulme , lektor vid institutionen för materialvetenskap, deltog i projektets andra spår: att illustrera industrins utveckling från 1800-talet till i dag. Och han menar att det finns ett stort behov av fler sätt att sprida kunskap om forskning och forskningsresultat.
– Vi går mot ett digitaliserat och elektrifierat samhälle som på många sätt skiljer sig från i dag. Då behöver vi fler med högre utbildning och måste hitta sätt att få fler att söka våra utbildningar, säger Christophe Hulme.
– Dessutom behöver vi bredda rekryteringen för att inte reproducera dagens ofta ojämställda arbetsmarknad. Inte minst inom mitt område metallurgi rymmer många gånger fler män än kvinnor. Vi behöver nå ut bättre och använda alla tillgängliga former av kommunikation.
Så vad säger dansarna själva – är det möjligt att förmedla forskning med dans? Brina Dokl är student vid SKH och en av dansarna som fick uppgiften att förmedla energiforskning.
– Dans är ett vackert sätt att sprida forskning. Även vi dansare arbetar på sätt och vis med egen forskning. Vi utforskar och experimenterar för att nå framåt, men på ett lite annat sätt. Det kräver nyfikenhet, vilja, önskan, lust, engagemang, tro och en öppenhet för att utveckla vårt arbete, säger Brina Dokl.
Hon pekar på att dansen tillför dimensioner i kommunikationen som varken det skrivna eller talade ordet, eller ens bilder, kan förmedla.
– Dansen tillför saker som empati och ger en djupare känslomässig nivå och en särskild form av uppmärksamhet. Här blir fokuset skarpare eftersom det krävs en viss avkodning av det abstrakta i rörelse och dans. Du behöver själv ta isär upplevelsen för att det vi vill förmedla ska nå fram.
Här får hon medhåll av Ellen Bergseth som visat en av dansfilmerna efter Energy Dance för internationella deltagare i EU-projektet.
– Det blev alldeles tyst i rummet. Det satte igång reflektioner kring forskningen som inte finns annars då vi mest talar om detaljer kring olika metoder. Men vad gör vi egentligen? Det är ju att försöka förbättra och bibehålla det fantastiska livet som finns på den här jorden. Dansens direkta kommunikation väckte en form av andlighet och högtidlighet, säger Ellen Bergseth.
Ökad samverkan
Projektet är även ett sätt att öka samverkan inom campus. Institutionerna för dans och danspedagogik har sina hemvister på Brinellvägen 58, samma lokaler som tidigare hyste institutionen för energiteknik.
– Bara att besöka lokaler och labb för att se sättet de arbetar var mycket inspirerande. Jag har en tendens att se alla platser som lekplatser där det finns möjlighet att utforska och att lära av varandra. Tillsammans kan vi skapa mötesplatser där vi delar projekt, inspirerar varandra, tar oss an utmaningar och gör upptäckter, till och med hjälper varandra tack vare våra olika kunskaper, säger Brina Dokl.
Dansare är vana vid samarbeten, menar hon, även om här fanns ett större gap att överbrygga. Inte minst eftersom de två gruppernas sätt att tala, med egna distinkta termer och begrepp, var en tröskel.
– Till en början hade vi ingen aning om hur detta skulle fungera, men det var något som växte fram. Ju mer vi talade med varandra, ställde fler frågor, desto bättre kunde vi skapa en förståelse, säger Brina Dokl.
– Bland det som överraskade mest vara hur lika vi var och att vi delar vissa utmaningar. Det finns en gemensam struktur mellan konst och vetenskap, bara innehållet skiljer. Vi kunde lära av varandra helt enkelt.
Även Christopher Hulme fascinerades av dansarnas arbetsmetoder.
– Trots att deras processer är helt annorlunda så finns det gemensamma delar där vi arbetar på samma sätt för att nå ett mål. Vi kan definitivt lära av varandra, säger Christopher Hulme.
Brina Dokl menar att alla tjänar på att utvidga sina samarbeten över gränserna, även om det kan kännas som huggna i sten ibland.
– Tänk om konsten till en del bestod av vetenskap och tvärtom?! Eller att vi på något sätt mixade de två för att skapa en mer kreativ, rolig och spännande upplevelse för fler.
Håll utkik i Energiplattformens kalendarium för en möjlighet att se föreställningen efter Energy Dance.
Text: Magnus Trogen Pahlén