”Jag har min hobby som mitt jobb”
Möt våra lärare
Anders Cajander är universitetsadjunkt och avdelningschef för Hälsoinformatik och logistik på campus Flemingsberg. Efter att i många år ha arbetat i näringslivet blev han 2014 lärare på KTH. Och han älskar sitt jobb. Han tror att uppväxten i kombination med ett naturligt engagemang för att undervisa är det som gör honom till en bra lärare.
Anders Cajanders far var radioamatör och elektronik fanns det alltså gott om i pappans radiorum. Datorer fanns inte när han växte upp, men i årskurs nio ”pryade” han på ett forskningslabb vid Umeå universitet. Efter det har allt han gjort handlat om elektronik och hårdvarunära programmering och det är ingen slump att han undervisar i allt som har med hårdvarunära utveckling att göra – inbyggda system, operativsystem och telekommunikation.
Vad gör dig till en bra lärare?
– Jag tror att det är en fördel att jag kommer från en icke-akademisk bakgrund där alla var enkla människor och man lärde sig av varandra. Det innebär att jag själv har lärt mig saker från grunden, givetvis med hjälp av bra lärare. När jag undervisar försöker jag tänka tillbaka – vad tyckte jag själv var svårt? Hur kan jag förklara det här på ett sätt så att alla förstår? Jag uppmuntrar också verkligen studenterna att säga till om det är något de inte förstår eller om det är något jag kan förbättra.
– Min uppväxt har kanske också bidragit till min tro på att ingenting fastnar så bra som när man har möjligheten att själv testa sina färdigheter. En vision som jag fått möjlighet att förverkliga tack vare stöd från min chef Sebastiaan Meijer och kollegorna på avdelningen. I Flemingsberg finns både välutrustade laborationsmiljöer för forskning och undervisning och ett Makerspace med olika sorters utrustning i flera lokaler – för studenternas projektarbeten.
Hur hittar du engagemanget?
– För mig kommer engagemanget naturligt. Jag är övertygad om att alla människor har fallenhet för något, det gäller bara att hitta vad det är – och jag tycks ha fallenhet för att undervisa. Att undervisa ger mig väldigt mycket och man kan säga att jag i princip har min hobby som jobb.
– Att få läsa i en kursutvärdering ”När Anders förklarar så förstår jag”, det betyder mycket. Jag blir otroligt glad om jag kan få en enda person att ta till sig det jag kan förmedla.
Vilka yttre förutsättningar har du som bidrar?
– I Flemingsberg sitter nästan alla lärare i samma korridor, så vi ses på varje fika och kan enkelt lösa problem när vi springer på varandra i korridoren. Det betyder också att alla programansvariga har nära till lärarna. Just nu håller vi på att introducera kompetenskluster, så att vi är minst tre personer inom varje kompetensområde. Det betyder att om en lärare går i pension kan de andra två lära upp en ny.
– Av samma orsak undervisar vi också i varandras kurser och det här arbetssättet var helt avgörande för att det fungerade så bra under pandemin. Det här gör också att vi får en oerhört bra sammanhållning och kan hjälpa varandra.
– Jag skulle också vilja peka på fördelen med att vi, i och med att vi blev CBH-skolan, blev en avdelning med både lärare och forskare. Nu kan vi lärare hela tiden ta del av den senaste forskningen och applicera den i vår undervisning. I ettan är våra högskoleingenjörsstudenters projektarbeten väldigt styrda av oss lärare, eftersom studenterna måste lära sig alla metoder. Men redan i tvåan är de oerhört drivna och forskarna på avdelningen kan få ett gäng engagerade studenter som kan hjälpa till. Undervisningen skulle stagnera om vi inte hade forskningen – och forskningen skulle sakna studenterna som arbetskraft, vi har fått till en väldigt bra mix här. Nu har också industrin upptäckt att våra studenter är ruskigt bra, så det är nästan slagsmål om dem.
Du har med andra ord ingen söndagsångest?
– Verkligen inte. Jag går glad till jobbet på måndagen, det är kanske snarare en fråga om att gå hem i tid.
Text: Åsa Karsberg