Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida Till KTH:s startsida

Francisco Vilaplana: ”Jag har alltid varit svag för underdogs”

Francisco Vilaplana på ett fält.
Foto: Pavel Matveev
Publicerad 2023-06-20

Francisco Vilaplana, nybliven professor i glykovetenskap, blev fascinerad av den molekylära mångfalden hos polysackarider som postdoc. En kärlekshistoria som pågår än i dag.

– Polysackarider finns i materialen vi använder och maten vi äter. Kolhydraternas genomslag är oändligt.

Francisco Vilaplana har varit på KTH sedan 2011. Han beskriver sig själv som en mångvetenskaplig forskare och är del av både Wallenberg Wood Science Centre , inriktat på nya material från trä, och föreståndare för KTH FOOD , ett centrum som forskar kring hållbar och hälsosam livsmedelsproduktion.

– Min forskning handlar om biokemin hos komplexa kolhydrater, som är en av livets grundläggande byggstenar. Komplexa kolhydrater, även kända som polysackarider, är naturliga polymerer byggda av små sockermolekyler som är ansvariga för viktiga metaboliska, strukturella och regulatoriska processer inom biovetenskap, säger Francisco Vilaplana.

Funktionella material och funktionell mat

Han undersöker den molekylära strukturen hos komplexa kolhydrater och använder denna grundläggande information för den strukturdrivna designen av bioraffinaderiprocesser för att omvandla dessa kolhydrater till funktionella bioprodukter med hjälp av biokatalys. Det finns två huvudsakliga användningsområden, funktionella material och funktionella livsmedelsingredienser för förbättrad hälsa.

– Kolhydrater finns överallt! Polysackarider från växtbiomassa utgör den huvudsakliga förnybara resursen i biosfären för biobaserade produkter som biomaterial, livsmedel, bioenergi och plattformskemikalier. Polysackarider finns i materialen vi använder och maten vi äter. Kolhydraternas genomslag är oändligt, säger Francisco Vilaplana.

Kolhydrater och hälsa

Nästa steg för Francisco Vilaplanas forskning är att undersöka sambanden mellan kolhydrater i mat och hälsa. Kostfibrer kan inte brytas ned av mänskliga matsmältningsenzymer och hamnar i tarmen där de jäser av våra nyttiga tarmbakterier som ger upp till många hälsofördelar. Dessa kostfibrer är dock normalt otillgängliga och de kasseras i många livsmedelsrelaterade processer. Francisco Vilaplana och hans forskarkollegor designar processer för att återvinna dessa fibrer från sidoströmmar i livsmedelsproduktion och göra dem funktionellt tillgängliga i livsmedelsprodukter, vilket minskar matsvinnet och bidrar till ett cirkulärt matsystem.

– Dessa fibrer är både prebiotiska, det vill säga de har en gynnsam effekt på bakterierna i vår tarm, och antioxidanter, som bidrar till att lindra radikala inflammatoriska processer i vår tarm. Konsekvenserna av fibrer för hälsa och välbefinnande är oändliga!

Svag för underdogs

Francisco Vilaplana har varit intresserad av materialvetenskap sedan han var kemiingenjörsstudent. Ett intresse som ledde till att han doktorerade i polymera material både vid KTH och vid Universidad Politècnica de Valencia i Spanien. Under sin postdoc-tid vid University of Queensland i Australien blev han fascinerad av den molekylära mångfalden av polysackarider och hur denna strukturella komplexitet påverkar många dagliga processer, till exempel vår matsmältning eller hur växter och trä bildas.

– Men komplexa kolhydrater får på något sätt mindre uppmärksamhet och är inte lika förstådda som andra väsentliga biologiska molekyler som proteiner eller DNA. Jag har alltid varit svag för underdogs, och jag antar att det är en av anledningarna till att jag ville veta mer om kolhydrater.

Text: Jon Lindhe

Faktaruta: Francisco Vilaplana

Familj: Maken Pavel.

Bor i: En liten lägenhet i Vasastan och en Skånelänga utanför Malmö.

Utbildning: Kemiteknik vid Universidad Politècnica de Valencia i Spanien.

Tid på KTH: Utbytesstudent 2003, anställd som forskare 2011, blev sedan universitetslektor och nu professor.

Gör du på fritiden:Jag tränar regelbundet, jag försöker träffa vänner så mycket som möjligt och jag spelar oboe när tiden tillåter. Jag har spelat sedan jag var 10 år gammal och jag reser fortfarande tillbaka till Spanien för att spela med min blåsorkester när jag kan.