”Det är en otrolig frihet att göra det jag tycker är roligt!”

Magnus Johnson utsågs nyligen till professor i yt- och korrosionsvetenskap med inriktning ytspektroskopi, som innebär att studera ytor med hjälp av elektromagnetisk strålning.

– Det känns skönt och nästan lite overkligt att det jag jobbat för i många år nu har blivit verklighet, säger Magnus.

Intresset för ytor startade när han läste en kurs i ytkemi som utbytesstudent i USA på 1990-talet.

– Det jag tycker är fascinerande är att det finns väldigt få molekyler på en yta jämfört med i resten av materialet, men ändå så bestämmer ytan till stor del hur ett material samverkar med omgivningen och reagerar med olika molekyler, säger Magnus.

Magnus är inriktad på grundforskning. Han leder att team som bland annat undersöker hur naturmaterialet lignin kan användas för att skydda metallytor mot korrosion på ett hållbart sätt.

– Det är bra om vi kan använda lignin mer, som är en restprodukt från skogsindustrin.

Vändpunkt i karriären

Det var en stor händelse när mikroskopet från tyska Neaspec Attocube anlände till labbet 2019. Instrumentet för infraröd nanospektroskopi kan skanna av extremt små områden på ytor. Det innebär att forskarna kan undersöka den lokala kemin på en viss plats på ytan. Magnus beskriver det som en vändpunkt i karriären:

– Eftersom kemin på många ytor skiftar över väldigt små avstånd är det en stor fördel att vi nu kan studera ytorna på nanonivå. Vi forskar på hur korrosion sker på nanonivå och hur vi kan använda extremt tunna organiska filmer för att skydda metaller, berättar Magnus.

Forskarteamet undersöker även till exempel hur enskilda partiklar av nanocellulosa är uppbyggda och hur olika beståndsdelar som fosfolipider samverkar med varandra och med vatten i modeller av cellmembran.

– Gemensamt för alla dessa studier är att vi framförallt använder oss av olika typer av vibrationsspektroskopi som gör att vi både kan studera kemin på nanonivå och de väldigt få molekylerna som sitter allra ytterst på en yta. Det är dessa få molekyler som är så viktiga för hur ett material påverkas av omgivningen och det är något vi också kan påverka genom att belägga ytan med olika typer av molekyler.

Instrumentet kostade cirka sex miljoner kronor och finansierades med anslag från Olle Engkvists stiftelse. Nu vänder sig företag till KTH för att få hjälp med att göra detaljerade analyser. Det ger både företag och forskare ny kunskap.

Att instrumentet kom till KTH är Magnus förtjänst. Han spenderade ett halvår 2017 på Ludwig-Maximilian-universitetet i München för att lära sig hur instrumentet fungerade av uppfinnaren själv, doktor Fritz Keilmann.

– Under tiden jobbade jag på att få in anslag så att vi kunde köpa in instrumentet och det lyckades!

Vad uppskattar du mest med ditt jobb?

– Det är en otrolig frihet att göra det jag tycker är roligt! Det är väldigt stimulerande att få samarbeta med många duktiga forskare. Jag gillar också att ha kontakter med studenterna, att undervisa och ge dem en så bra utbildning som möjligt.

Som ansvarig för civilingenjörsprogrammet Teknisk kemi på KTH har Magnus nyligen arbetat med att se över hela programmet och gjort ett antal förändringar.

– Vi har bland annat skapat en ny kurs i elektrokemi. Det är viktigt i och med att elektricitet mer och mer används som en energikälla, till exempel batterier i elbilar.

Gillar hög fart

Även om Magnus uppskattar variationen på jobbet är tiden en ändlig resurs. Han ska utöver att leda forskningsarbetet även hinna med att söka finansiering för arbetet, skriva artiklar och föreläsa.

– Jag drömmer om att ha mer tid i labbet, säger Magnus.

På fritiden gillar Magnus att vara aktiv. Han är friidrottstränare och håller sig i form med bland annat skidåkning. Hög fart har han uppskattat ända sedan barnsben, då ville han bli racerförare. Därför var tiden i Tyskland även en positiv upplevelse privat:

– München var en fantastisk stad att vistas i. Vi älskar att åka skidor, barnen lärde sig åka skidor i Alperna. Halvåret där var en fantastisk upplevelse.

Text: Leena Höijer