”Att han ensam får priset visar på hans storhet”
Peter Savolainen, prefekt vid institutionen Genteknologi, gjorde sin postdoc i Nobelpristagaren Svante Pääbos labb på Max Planck-institutet i Leipzig. Här minns han den tiden och kommenterar Nobelpriset.
Det var år 1999 till 2000 som Peter Savolainen gjorde sin postdoc i Nobelpristagaren Svante Pääbos forskningsgrupp på Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig, Tyskland.
– Jag kände Svante sedan tidigare, han hade varit på besök på vår institution, Bioteknologi, på KTH. Jag höll på med hundarnas historia och evolution som ju är ett närliggande område, så vi kom att börja umgås, säger Peter Savolainen.
Hur var det att göra sin postdoc i hans labb?
– Det var mycket lärorikt, med många bra forskare. Men det var en ganska individualistisk atmosfär mellan doktorander och postdocs, inte riktigt det samarbetsklimat jag var van vid. Det är kanske så på en del framgångsrika institutioner.
Har du något speciellt minne av Svante Pääbo, hur var han?
– Pääbo är en briljant forskare. Han har en knivskarp hjärna, i Nobelprisklass skulle man kunna säga! Om man vill lära sig skriva bra vetenskapliga artiklar kan man titta på hans, de är skolboksexempel. De är korta, koncisa och kristallklart beskrivna.
– Han är också en mycket underhållande talare. Annars privat så är han trevlig och rolig.
Vad tänker du om att han nu får Nobelpriset?
– Det är väldigt roligt och mycket välförtjänt. Han har i princip “egenhändigt” både skapat och sedan hela tiden legat i framkant inom detta forskningsfält – Ancient DNA.
– Det är värt att notera att han är ensam om att få detta pris, vilket är ovanligt nuförtiden. Oftast är det två eller tre som delar på Nobelprisen. Men han får priset själv, eftersom han drivit fram alla viktiga steg inom Ancient DNA på egen hand. Så att han ensam får priset visar på hans storhet.
– En rolig detalj är att hans karriär startade med en artikel i Nature där han klonade och DNA-sekvensade DNA från en egyptisk mumie. Detta var den första studien av detta slag, alltså starten på Ancient DNA-forskningen. Denna Nature-artikel gjorde att han kunde starta sin forskarkarriär.
– Men nu 40 år senare så står det klart att detta resultat berodde på en kontamination av mumieprovet. Han hade klonat och sekvensat modernt DNA, från sig själv eller kanske en arkeolog. Så hans framgångsrika karriär började med ett falskt resultat, vilket hjälpte honom betydligt i hans karriär. Detta var förstås helt oavsiktligt, inget fusk!
Text: Sabina Fabrizi