En bostad för alla-bostadsförsörjningsansvar och effekten på bostadsstandard i olika kommuner
Projektbeskrivning
Enligt bosättningslagen är alla kommuner skyldiga att ta emot nyanlända för bosättning samt att ta hänsyn till detta i sin planering för bostadsförsörjningen. En utmaning är att den som anvisas till en kommun kan välja att tacka nej till det erbjuden bostaden och bosätta sig i en annan kommun. Utifrån ett samhällsekonomiskt investeringsperspektiv och risk för tomma platser borde det vara rationell för en kommun att hålla ner kostnaderna för att tar fram särskilda bostäder för anvisade nyanlända. Ett alternativ då är att uppföra bostäder med lite sämre standard och med tillfälliga bygglov för anvisade nyanlända.
Syfte och metod
Detta projekt tar tillvara synpunkter från ett antal personer som var delaktig i mottagningen och bostadsansvar för den stora gruppen nyanlända under perioden 2015-2016. Syftet är att undersöka om det ha skett en förändring senast 5 år i det som accepteras som en god bostad utifrån byggregler och krav, om detta är en effekt av utmaningen att snabbt ta fram bostäder och om erfarenheten leda till en snabbare ökning av bostadsbeståndet i kommunerna men av en lägre standard som inte erbjuder en bostad för alla t.ex. rörelseförhindrade.
Bostadsförsörjningen enligt bosättningslagen kan studeras och analyseras utifrån ett game theory och principal-agency theory approach med de inblandade parterna: migrationsverket, kommunen och de nyanlända själv. Hypotesen är att alla parter vill maximera sin egen nytta utifrån och/eller trots rådande regelverk.
Studiens bidrag
Det har blivit allmänt accepterad inom skolförvaltning att husera klassrum i tillfälliga baracker som står kvar i decennier. Slutsatserna från den här studien kan bidra till fortsatt diskussioner om lösningar mot bostadsbristen i Sverige och olika alternativ som kan höja bostadsbeståndet.