Inför mitt utbyte var det en mängd saker som jag var osäker över. Hur ska jag fixa boende? Hur kommer det funka att plugga utomlands? Kommer jag hitta vänner under mitt utbyte?
Men det som egentligen gjorde mig mest osäker över att åka på utbyte, och vad jag tror kan vara en jobbig punkt för många, var hur det skulle fungera att ha ett distansförhållande under tiden man är på utbyte.
Detta är ju såklart bara mina upplevelser, så ta det med en nypa salt. Alla förhållande är ju såklart olika och olika länder kan ge olika förutsättningar!
Det är självklart att det är annorlunda att bo i två olika länder. Man kan ju inte direkt träffas lika mycket som man är vana vid, och det är klart att man saknar varandra mycket. Jag är väldigt tacksam att vi åtminstone är i samma tidszon så att man inte behöver gå upp mitt i natten för att kunna ringa.
Men i ärlighetens namn tycker jag att det fungerar bättre än förväntat. Det är klart att det är lite jobbigt ibland, men jag tror att om man hörs ofta och pratar mycket så kommer det gå bra. Det kräver dock lite extra arbete från båda två såklart, men det är det värt. Det hjälper ju också att utbytet är under en så relativt kort period, endast fyra månader, så det är inte superlänge man är ifrån varandra. Jag personligen är glad att jag pluggar i just Norge, eftersom att det är väldigt enkelt att resa hit och besöka!
Trots att man är i en relation när man funderar på utbyte, skulle jag ändå rekommendera att göra det. Jag personligen tycker att utbytesstudier är en fantastisk möjlighet som man bör ta om man funderar på det. Sverige och alla man känner där kommer finnas kvar när man åker hem igen, jag lovar 🙂
