Universitetet här som vi tillhör har alltså sin egen sjukstuga/mottagning och jag har redan hunnit besöka den 2 gånger på mindre än 2 veckor.
Första gången var det för att ta ett vaccin, klantigt nog hade jag glömt att ta dos 2 av koleravaccinet innan jag åkte. Dos 1 gav en del grund-skydd men jag kände ändå att jag ville ha fullt skydd när jag ska spendera över 3 månader i Kenya. Det gick ändå förvånansvärt smidigt när jag försökte berätta vilket vaccin jag tagit för dos 1 och fick då en motsvarande dos 2. Vätskan sprutades in i munnen på mig av sjuksköterskan och smakade vidrigt, till skillnad från i Sverige när man fick dricka något som smakade som vätskeersättning utspätt i vatten.
I förrgår blev det ett till besök eftersom jag har varit smått sjuk/förkyld i mer än en och en halv månad och det har inte gått över. Innan jag åkte trodde jag att mitt tillstånd berodde på stress eftersom jag haft ett par intensiva veckor innan resan och tänkte då att jag skulle må bättre när jag kom hit. Men efter att det snarare blivit värre än bättre började jag ana att jag hade bihåleinflammation och tog tag i att kolla upp det. Då var det bara att gå över gatan till skolan och tillbaka till medical centre där de genast tog in mig för kontroll och blodprov och där jag fick träffa en doktor. Jag hade inte jättehöga förväntningar eftersom min bror haft samma symptom och kollat upp det i Sverige och där hade man sagt att man inte kunde göra något om han inte blev värre. Men doktorn här skrev ut 4 olika mediciner; en nässpray, allergimedicin med antihistamin, en doftgrej man ska andas in över ångande vatten och antibiotika. Så nu har jag testat alla dom och efter ett dygn av medicinering har jag återfått smak och kan andas genom näsan så nu hoppas jag på att jag fortsätter att bli bättre och fullt frisk igen!
