¡Buenos días!
Häromdagen kom min mamma och syster ner från Stockholm ner till Valencia för att spendera lite ledig stund med mig och med staden.
Bland allt som vi har hunnit göra tillsammans än så länge så länge så tyckte vi ändå att vi skulle kunna göra sånt som jag inte har hunnit göra än (förutom att gå till stranden, vilket är nästintill obligatoriskt för alla besökare). För det kan bli så när man börjar hitta en rutin i en ny stad. Man kanske börjar gå till samma ställe (Förra veckan beställde jag mat från samma ställe tre kvällar i rad), gå samma rutt, träffa samma människor. Vilket såklart kan vara jättekul, men som de flesta tänker när dom är här så vill man passa på att utforska så mycket som möjligt när man är på utbyte under en längre tid.
Så vi bestämde oss för att besöka den närmaste stora parken (förutom Turia som är den största parken i Valencia). Nämligen Jardin de Reals/Vivers. Parken har såklart en nästan helt annan flora till skillnad från Sverige och förutom att parken är ett perfekt tillhåll för hundägare så har parken även ruiner som går bak till 1300-talet enligt skyltarna man kunde läsa där.
¡Hasta luego!
