Författare
Att samarbeta med andra universitet är något KTH gjort länge. Samverkan kan se ut på en rad olika sätt, men strävan är densamma – att tillsammans arbeta för ett bättre samhälle.
Dock är det kanske viktigare än någonsin att såväl över disciplins-, lärosätes-, lands-, som kompetensgränser samarbeta för att hitta lösningar på de komplexa utmaningar samhället har.
Samverkan kan till exempel se ut som inom universitetsalliansen Stockholm trio där vi tillsammans med Karolinska Institutet och Stockholms universitet arbetarinom utbildning och forskning och där våra olikheter kan sägas utgöra en av våra styrkor. Vi är olika till både storlek och inriktning, men kompletterar varandra och finns alla i vetenskaps- och innovationshubben Stockholm.
I höst startar vårt nya gemensamma och internationella masterprogram i biostatistik och datavetenskap som kommer generera en stor bredd i kompetensen hos våra studenter. Glädjande nog har söktrycket varit stort och liksom den tidigare gemensamma masterutbildning som vi har inom livsvetenskaper ger den här typen av satsningar definitivt mersmak. Kanske blir just denna mix av kompetens karaktäristiskt för framtidens studenter från Stockholm när de efterfrågas på den globala arbetsmarknaden.
Stockholm trio är sammantaget ett av världens främsta universitet med tillsammans 62 000 studenter och 17 500 anställda. Tillsammans svarar vi för nästan en tredjedel av Sveriges lärosätens forskning och forskarutbildning och knappt 20 procentav alla studenter i landet. Dessutom är vi grannar i Stockholm och har mer eller mindre sammanhängande campusområden.
Ett annat spännande samarbete är det vi har med fyra andra ledande tekniska lärosäten i Norden sedan snart 20 år tillbaka. Nordic5Tech, eller N5T, är en strategisk allians mellan KTH, NTNU i Trondheim, Aalto i Helsingfors, DTU i Köpenhamn och Chalmers. Det är lärosäten som liknar varandra vetenskapligt och som vi delar många utmaningar med. Vi både kompletterar, stärker och inspirerar varandra inom forskning, utbildning och innovation. Inom N5T erbjuds bland annat gemensamma masterprogram, studentutbyten och gemensam portal för kurser inom forskarutbildning.
KTH och Aalto är också tillsammans med ytterligare sju universitet med i Unite! som är en del av EU:s satsning ”European University Initiative” (EUI). Inom Unite finns många möljigheter till studentutbyten och deltagande i program över hela Europa och internationella forskningssamarbeten.
Tillsammans med mer än 50 andra universitet som har teknisk-naturvetenskaplig inriktning i Europa är vi medlemmar i CESAER. Det är i första hand ett nätverk för opinionsbildning, politisk bevakning och debatt på den europeiska nivån. Utöver alla de ganska täta samarbete som vi har i Sverige, Norden och Europa så har vi också strategiska samverkansavtal med ett begränsat antal universitet runt om i världen.
Universitetssamarbeten är, som sagt, viktiga för KTH och jag hoppas vi kan fortsätta att utveckla dessa på ett strategiskt sätt med tydliga syften och effekter!
Författare
Många händelser och konflikter i vår omvärld pockar på uppmärksamhet och då och då kommer det krav på att KTH som universitet ska ta ställning för eller emot i någon enskild konflikt eller geopolitisk händelse. Den ökande polariseringen och det höga tonläget där världen allt mer kläs i enbart svart eller vitt förstärker dessa krav.
Kampanjliknande uppmaningar på sociala medier blir allt vanligare där logiken att om man inte är med så är man mot tycks gälla. Den typen av diskussionsklimat rimmar illa med forskarens uppgift att med faktas hjälp belysa flera olika perspektiv och förfäkta olika resultat som en del av ett akademiskt samtal.
Jag är väl medveten om att detta är genuint svåra frågor och med tanke på att det ska vara högt i tak inom akademin innebär det ett ansvar att skapa en atmosfär som uppmuntrar fritt sökande efter kunskap, fri kunskapsspridning och fri debatt. Men samtidigt är det en prioritet att våra studenter och medarbetare ska känna sig säkra och trygga på våra campus oavsett varifrån man kommer och vilken åsikt man har.
I vår vision skriver vi ”Vår akademiska frihet och våra principer om öppenhet och transparens är grundläggande för kunskapsutveckling och demokrati. ” och det kan också vara vägledande i de svåra gränsdragningar som vi kan tvingas göra när det gäller allt från ställningstaganden i konflikter i andra delar av världen eller att beakta vad som är skyddsvärd kunskap i den nya internationellt mer komplexa omvärlden.
Att balansera strävan efter KTH som en öppen och internationaliserad kunskapsarena å ena sidan, och å andra en skyddad plats där varken nationella säkerhetsintressen eller enskilda grupper kommer till skada, är med andra ord svårt och vi ska vara medvetna om att det inte finns några enkla, färdiga svar på alla de frågor som dyker upp.
Några utgångspunkter är dock att vi följer regeringens linje när det gäller utrikespolitiska ställningstaganden, internt har vi en etisk policy och våra visions- och måldokument att förhålla oss till, vi har en ny säkerhetsorganisation och också en säkerhetsskyddsanalys som nyligen har genomförts och vi har en större medvetenhet i hela organisationen.
Men avgörande i vardagen är som sagt säkerheten och tryggheten för studenter och medarbetare. Går de förlorade riskerar vi att hamna i tystnadens kultur vilket vore förödande för ett universitet.
Författare
För ett år sedan gjorde operan The tale of the Great Computing Machine succé på KTH. Den bygger på ”Sagan om den stora datamaskinen” som skrevs av Hannes Alfvén 1966. Han var KTH-professor och nobelpristagare och nyligen delades årets olika nobelpris ut. Att jobba på KTH som kryllar av talanger och stjärnor gör mig onekligen stolt – snart kanske vårt andra nobelpris är på ingång-vem vet?
Hannes Alfvén fick priset i fysik 1970 och jag har alltid vart nyfiken på honom också som person. Vem var han och vilket arv lämnade han efter sig till sitt alma mater?För ett tag sedan fick jag som svar på det en fantastisk bok ”Tidens retorik” i mina händer. Den är skriven av Svante Lindqvist, tidigare professor i teknikhistoria vid KTH och som länge fascinerats av Alfvén. Än har jag inte läst hela den omfattande volymen – ska jag villigt erkänna – men bilden av en i allra högsta grad engagerad och gedigen forskare träder fram. Han tycks ha varit rejält nyfiken inte bara på vetenskapen utan också på samhället i vilken den verkar.
Att våga vara kritisk och se hur olika tekniska landvinningar också kan ha en baksida känns som ett arv från Alfvén. Han var, förutom en extraordinär forskare, också en engagerad samhällsdebattör och kom med tiden att ta ställning mot kärnkraften. Det var ett ställningstagande som inte uppskattades i alla delar av samhället vid den tidpunkten men som ändå visar på hans stora integritet och engagemang för samtidsfrågorna.
Ett annat engagemang, om man nu får lov att spekulera var som bärare av KTH:s tradition av ett nära samarbete och växelspel med industrin och samhället runtomkring. Något som vi drygt 80 år senare bär vidare i våra strategiska partnerskap.
Alfvén uppfann tydligen trokotronen vars patent såldes till LM Ericsson 1946 för en summa som översteg Nobelpriset som han fick långt senare.
För övrigt önskar jag alla en god jul och ett gott nytt år när det är dags!
Författare
Den gröna omställningen var temat på Sweden Indo-Pacific Business summit som arrangerades i Singapore nu i början av december. Som vanligt konstateras att hoten mot klimatet är tydligt verifierade i forskning och att hotbilden som tornar upp sig kräver att det sker en omställning i snabbare takt än hittills.
Temat för diskussionerna var hur forskning, innovation, utbildning och talangjakt kan bidra, eller måste bidra, till omställningen. Som vanligt säger vi alla som deltar i den här typen av konferenser de rätta sakerna, visar på en medvetenhet om problemen, och sen går vi ändå hem och gör fel prioriteringar eftersom det finns så många andra kortsiktiga problem på agendan.
Ett hopp för framtiden är ändå att den yngre generationen, som också fanns representerad, har en betydligt starkare känsla och högre ambitionsnivå kring omställningsbehovet än vad den samlade äldre generationen representerar.
Hoppfullt är också hur framgångsrik forskning faktiskt bidrar till omställningen här och nu och hur nydanande utbildningsprogram skapar förutsättningar för att kompetensen i samhället gradvis förnyas för att arbeta med bredare systemfrågor av betydelse för klimatet. Det händer faktiskt mycket på universiteten, inte minst KTH, som har avgörande betydelse för framtiden. Forskning och utbildning är verkligen en framtidsfabrik.
Klimat är viktigt men omställningen handlar också om många andra saker som har betydelse för samhällets uthållighet. Energieffektiviseringar, nya material, nya digitala lösningar och en uthållig stadsplanering bidrar på många olika sätt till att vi hushåller med planetens resurser och bidrar till den gröna omställningen.
Vid sidan om högnivåmötet med ett par hundra deltagare från Sverige och Sydostasien, så hann vi med att besöka Nanyang Technical University (NTU) och A-Star i Singapore. NTU är en viktig och strategisk samarbetspartner till KTH och, likt många svenska företag, kan Singapore fungera som en hubb för många andra samarbeten i regionen.
Vår förhoppning är att kunna expandera det redan framgångsrika forskarutbildnings-samarbetet med NTU och att också utveckla former för en djupare samverkan med A-stars forskningslabb som i många avseenden har likartade utvecklingsagendor som vi har.
Författare
KTH:s styrelse har, som många redan vet, beslutat att omlokalisera nuvarande verksamhet från Södertälje och Kista till KTH:s huvudcampus och, vad gäller basårsutbildningen, till Campus Flemingsberg. Det är ett beslut som väcker känslor och, i vissa fall, näst intill känslostormar.
Framtiden är alltid oviss men vi vet att KTH:s position som ett ledande internationaliserat och framgångsrikt universitet behöver vårdas. Det är centralt att bygga universitetet på ett sådant sätt att så mycket resurser som möjligt kan användas för utbildning och forskning, att vi har utrymme för strategiska rekryteringar inom ramen för ett genomtänkt karriärsystem, att vårt utbildningsutbud formas för att vara attraktivt för utländska talanger och att vårt framgångsrika arbete vad gäller att attrahera extern konkurrensutsatt finansiering kan kombineras med ambitioner om långsiktighet och en god arbetsmiljö för våra anställda.
En del i allt detta är förstås också hur vår fysiska miljö ska se ut och hur vi ska fördela verksamheten mellan våra olika campusorter. Den frågan har dessutom fått ett extra tryck på sig genom att ekonomiska realiteter och tidigare styrelsebeslut gör att vi måste hitta vägar framåt som innebär ett mer optimerat och slimmat utnyttjande av våra lokaler. Men, och det har jag åtminstone sagt alla gånger frågan diskuterats, för att göra större förändringar som berör våra campusorter så måste framtidsbilden formas kring mål som innebär verksamhetsutveckling.
För både Södertälje och Kista finns det fördelar på lång sikt med en samlad lokalisering och just nu har styrelsen bekräftat den riktning som fortsatt arbete ska ha. Därmed är det dags att börja det mer detaljerade arbetet med planering av hur styrelsens beslut ska realiseras. Det är näst intill självklart att detaljerna måste komma som en följd av att vi vet det långsiktiga målet.
KTH har viktiga industriella partner i hela landet och har dessutom strukturerade strategiska partnerskap med 15 olika privata och offentliga partner. Inom ramen för de överenskommelserna finns också samverkan etablerad med stora delar av KTH från våra närmaste partner i Södertälje och Kista. Det arbetet avser vi fortsatt att utveckla och att också utöka partnerskapen via mer riktade satsningar. KTH är också berett att finnas på plats på andra sätt än det som dagens modell har inneburit, till exempel via lärcentramiljöer, för livslångt lärande eller med olika demoarenor eller liknande.
Det ansvar som faller på universitetsledningen och styrelsen handlar i mångt och mycket om att skapa förutsättningar, att lösa upp utmaningar som verksamhetens olika delar inte kan hantera, att stötta framgångsrika utvecklingsinsatser och ta upp de stora framtidsfrågorna för gemensam diskussion och problemlösning. Just nu pågår också arbetet med att forma KTH:s verksamhetsplan och fleråriga utvecklingsagenda både på central nivå och inom respektive skola. När vi har nya fakultetsnämnder och fakultetsråd på plats hoppas jag att vi också kommer att få fler forum för diskussion om våra långsiktiga framtidsfrågor.
Det är självklart att förändring är svårt. Men att det är svårt innebär inte att vi kan avstå från att genomföra de förändringar som vi menar leder KTH till en mer fördelaktig position på längre sikt.
