Regeringen har nyligen beslutat om en utredning för att ta fram det som man kallar ”en mer ändamålsenlig organisationsform för statliga universitet och högskolor”. Det är bra. Det är en viktig utredning och en för lärosätena verksamhetskritisk fråga.

Det är en utredning som annonserades i forskningspropositionen, men som sedan röstades ner i utskottet. Regeringen kan dock självständigt besluta om vilka utredningar som man vill genomföra och nu är den alltså igång trots det parlamentariska motståndet.

Det är egentligen två delar i utredningen som båda bygger självständighet. Det är å ena sidan den akademiska friheten vad gäller att fritt välja forskning, fritt publicera forskning och fritt forma forskningsmetoder. Den friheten finns inskriven i lag, liksom den  akademiska friheten som allmän vägledande princip och som sedan några år tillbaka även finns i högskolelagen.

Å andra sidan byggs autonomin också, och i hög grad, genom att lärosätena har en institutionell autonomi. En hög grad av institutionell autonomi byggs genom att universiteten i större utsträckning har rådighet över sin egen verksamhet. Det i sin tur innebär en mindre detaljerad statlig styrning. I den institutionella autonomin ingår lärosätenas självbestämmande vad gäller styrelser, tillsättning av rektor, frånvaron av detaljerade återrapporteringskrav, detaljerade uppdrag eller pålagda mål från staten som avser annat än kärnverksamheten. Det har att göra med autonomi att kunna agera fritt i innovationssystemet och en större frihet vad gäller internationella såväl som nationella samarbeten.

Och, förstås, så kräver en riktig autonomi en kontroll över de ekonomiska förhållandena som verksamheten har att hantera. En finansieringsmodell som är långsiktig och som i sig inte behöver vara dyrare för staten, men som måste ge större möjlighet att forma verksamheten utifrån lärosätenas behov. Det skulle kunna uppnås med ordentligt finansierade stiftelser och genom att den nuvarande sammansättningen av hur de statliga medlen fördelas också förändras för att skapa större trygghet, långsiktighet och hållbarhet.

En hög institutionell autonomi skulle också kunna innebära att lärosätena ges ett avgörande inflytande över lokalförsörjningen. Antingen genom att fastigheterna ägs av lärosätena alternativt av stiftelser knutna till lärosätena för att möjliggöra en väg ut från den lokalförsörjningsmodell som finns idag och som så många gånger mött kritik för de kostnader som höga avkastningskrav åsamkar lärosätena.

Men, en stor frihet kommer med ett stort ansvar. Frågan är hur staten och ytterst skattebetalarna ska ges en möjlighet att ha kontroll och kunna säkra kvalitet och lärosätenas betydelse för den bredare samhällsutvecklingen. För att komma vidare i detta skulle den så kallade Strut-utredningens förslag om överenskommelser eller långsiktiga avtal kunna återbesökas. Det var ett förslag för att skapa en bättre dialog och en mer lärosätesspecifik styrning som utgår från långsiktiga förutsättningar där lärosäten och stat kan enas om hur varje lärosäte bäst bidrar till samhällsutvecklingen.

Som vanligt ska dock utredaren inte lämna  förslag om resurstilldelningen och därmed torde frågan om hur eventuella stiftelser skulle kunna finansieras också ligga utanför utredningsuppdraget. Men jag hoppas att också sådana diskussioner kan föras ändå i anslutning till utredningen.

I vilket fall som helst så har utredningen en mycket kompetent och skicklig utredare genom att KTH:s universitetsdirektör Kerstin Jacobsson engagerats för uppdraget. Jag ser fram emot att följa detta intressanta och, som sagt, verksamhetskritiska utredningsarbete.

För knappt två år sedan beslutade universitetsstyrelsen att KTH:s campus skulle bli tre i stället för fem. Nu är omlokaliseringen av verksamheten slutförd och på våra campus i Flemingsberg och vid Valhallavägen är det mer liv och rörelse än någonsin.

Det är en bit över 2 000 fler studenter på KTH Campus och drygt 200 fler medarbetare. Miljöerna blir tätare, lite mer intensiva och jag tror att många märker att fler människor rör sig i området. På många sätt är detta positivt och våra campus blir än mer levande. Sedan har det förstås också varit en utmaning att skapa plats till all verksamhet, inte minst utbildningssalar, samtidigt som vi har en toppnotering för antal studenter denna höst. Kommande terminer kommer antalet studenter minska som en följd av regeringens allmänna neddragningar av lärosätenas utrymme för utbildning.

Vi behöver se över antalet studieplatser för våra studenter och se hur vi på bästa sätt nyttjar både öppna ytor och seminarierum, och hur vi kan skapa och underlätta för så kallade maker-miljöer. Samtidigt sker investeringar på våra campus för att bygga attraktiva miljöer för studenter och medarbetare. En förhoppning framöver är att det går att hitta bättre sätt för lokaldelning med universiteten som finns i vår närhet. Samarbete med både lärosätena och den helt dominerande fastighetsägaren Akademiska Hus är liksom tidigare mycket viktigt.

Samverkan med våra strategiska partner i både Södertälje och Kista utvecklas och är förstås fortsatt centralt för såväl forskningen som kompetensförsörjningen runt om i hela vår region. KTH har också initierat en satsning på lokala lärcentra i Norrtälje, Nynäshamn och Södertälje. Det ser ut att bli en riktigt bra verksamhet med stor efterfrågan på behörighetsgivande utbildning från studenterna.

Även för de utbildningsprogram som flyttats har söktrycket utvecklats positivt eller till och med mycket positivt. Flytten har också varit underlag för en mer strategisk diskussion om KTH:s samlade utbildningsportfölj vilket gjort att en del program förnyats och förändrats som en konsekvens av omlokaliseringen.

Det har varit en pressad tidtabell och många anpassningar och diskussioner längs vägen innan flyttlådorna har packats och den faktiska flytten har kunnat genomföras. Detta hade inte varit möjligt utan alla de goda krafterna som har samverkat. Jag vill därför passa på att tacka alla medarbetare vid institutioner, avdelningar och verksamhetsstöd som har bidragit till att vi snart kan säga att flyttprojektet i sin helhet är genomfört.

KTH tar nu nästa steg för framtidens utbildning, forskning och samverkan.

Om 12 dagar, den 22 september, presenteras regeringens budgetproposition i riksdagen och som brukligt är kommer det en rad nyheter veckorna innan propositionen görs offentlig. En sådan nyhet presenterades idag om satsningar inom AI och data för både välfärd och konkurrenskraft.

En satsning med bäring på relationen mellan universitet och omgivande samhälle är den AI-fabrik som ska byggas upp i Linköping med finansiering från Vetenskapsrådet och Vinnova. Satsningen på en AI-verkstad för offentlig sektor och på en så kallad AI-sandlåda, där företag och kommuner ska kunna testa sina AI-lösningar i en säker miljö innan de börjar användas, är båda områden där det vore i högsta grad naturligt att samverka med universiteten.

Den sedan tidigare presenterade forsknings- och innovationspolitiska propositionen innebär också flera större satsningar inom AI-området både via så kallade strategiska forskningsområden och via satsningar på excellenskluster. Det är väl också troligt att AI kommer att vara en viktig del av det kommande tionde ramprogrammet inom EU.

Det tycks som att en del av de förslag som AI-kommissionen la fram i delar realiseras via de olika initiativen som regeringen har tagit eller planerar att presentera. Det är bra. Från min horisont är det dock viktigt att inte glömma behoven av att kompetensförsörja det breda fältet av yrken där AI kommer att vara en grundläggande kompetens. Liksom att möjliggöra långsiktiga satsningar för kunskapsuppbyggnad och forskning inom AI.

Det behöver väl knappast sägas att AI är en del av ingenjörsvetenskapen både i termer av nya produkter och nya tekniska lösningar, men också en del av nya sätt att bedriva den mest avancerade vetenskapen framåt. Att AI är överallt är förstås en utmaning när regeringen ska göra riktade satsningar men, som sagt, universiteten måste vara med! Det gagnar alla.

Ny termin och nytt läsår! Att gå uppför backen på Drottning Kristinas väg på KTH Campus gör en glad och stolt. Mottagningen av nya studenter är i full gång och stämningen är god. Söktrycket har varit högt, många av våra utbildningar är populära och jag vill passa på att hälsa alla nya studenter som börjar hos oss välkomna.

Som vanligt gick semestern i rejäl fart, men några viktiga strandhugg kommer ändå att stanna kvar från sommaren 2025.

KTH och Chalmers, som tillsammans utbildar mer än hälften av Sveriges ingenjörer, arrangerade två spännande seminarier om AI  Ansvarsfull AI – en svensk konkurrensfördel? och om kvantteknologi Svensk kvantteknologi: Från strategi till global framgång i Almedalen. Vi kommer att fördjupa samarbetet med Chalmers ytterligare, inte minst inom just högaktuell forskning för att stärka svensk konkurrenskraft.

Precis före midsommar kom QS-rankingen där KTH faller väl ut och hamnar på plats 78 bland världens universitet när det gäller hållbarhet, social påverkan och internationella forskningssamarbeten.

Dessutom startade jag och några rektorskollegor en, i mitt tycke, välbehövlig debatt kring hur svenska lärosäten ska förhålla sig till samarbeten med Kina. Hållbarhetsteknik skulle kunna vara ett möjligt samarbetsområde, utan att för den skull kompromissa med säkerheten och de för en demokrati avgörande värderingarna.

Jag gav ett finkänsligt, men icke desto mindre, framtidsinriktat reformförslag till regeringen i ett annat debattinlägg.

Det finns mycket att se fram emot i höst i fråga om utbildning, forskning och samverkan. När höstterminen nu drar igång så kommer det att vara fullt fokus på att jobba vidare tillsammans med alla våra nya och gamla studenter, och på att fortsätta att driva framgångsrik forskning i bred samverkan med andra universitet och närings- och samhällsliv. Jag ser fram emot att fortsätta jobba för KTH:s bästa!

KTH har en fantastisk bredd! I förra veckan deltog jag i två evenemang som kan illustrera detta, nämligen invigningarna av Novatron 1 och Inspire Lab!

Inspire Lab är ett nytt forskningscentrum med fokus på innovativa initiativ som tar tag i konkreta jämställdhetsutmaningar och förbättrar kvinnors livsvillkor. Inom Inspire Labs uppdrag inryms också att sprida kunskap och att bidra till utbildningarnas innehåll. Tre projekt har redan finansierats och de handlar om att förebygga förlossningsskador, att motverka skador från så kallad deep fake-porr som skapats utan samtycke med manipulerade bilder eller videor samt att ta fram AI-lösningar som speglar kvinnors livsvillkor.

Detta är viktiga frågor, inte minst för ett tekniskt lärosäte, och det ansluter till KTH:s långvariga och långsiktiga arbete med jämställdhet, mångfald och lika villkor. Inspire Lab har möjliggjorts genom en donation och visar därmed på hur filantropi kan vara avgörande för att universitetet ska kunna utveckla nya och innovativa forskningsområden.

Novatron 1 är en experimentell fusionsreaktor som drivs av Novatron Fusion Group AB och som fysiskt är placerad på KTH i Alfvén-laboratoriet. Drömmen om fusionsenergi är gammal och KTH har sedan länge en välrenommerad historik inom plasmafysik som är en viktig del i utvecklingen av en fusionsreaktor. Hannes Alfvén, tidigare professor vid KTH som 1970 fick Nobelpriset i fysik, var en föregångare på området och under sin tid på KTH en världsledande forskare på området.

Invigningen av reaktorn visar också  hur deep tech-innovationer måste utvecklas i ett samspel mellan universitetet, privat riskkapital och innovativa och modiga bolagsbildningar. För att behålla och utveckla svensk konkurrenskraft behöver modellerna för att föra forskning inom deep tech vidare till hållbara bolag och kommersiell tillämpning nogsamt stöttas och utvecklas. Novatron är ett sådant exempel.

Nu är det inte långt till sommarledigheten för många av oss. Innan dess är det dock dags för den årliga Almedalsveckan. Där kommer många KTH-forskare att närvara inom AI, kvantteknologi, mat från havet, bostadsbyggande, energi, cybersäkerhet, humaniora i professionsutbildningar, innovationer, life science… och mycket mer. Tillsammans med Chalmers arrangerar KTH två seminarier om ”Ansvarsfull AI – en svensk konkurrensfördel” och ”Svensk kvantteknologi – från strategi till global framgång” på  förmiddagen torsdagen den 26 juni.

Med det sagt så är det också dags att önska alla läsare av bloggen, studenter, medarbetare och vänner i samhälle och näringsliv, en riktigt fin och avkopplande sommar!