”The universities are the enemy. We have to honestly and aggressively attack the universities in this country”

Detta är citat från ett tal som USA:s nuvarande vicepresident höll 2021. Talet uppmärksammades och omtalades som en krigsförklaring mot högre utbildning och forskning i allmänhet, och mot universitetens arbete för jämställdhet och för vad som uppfattats som identitetspolitik och woke ideologier i synnerhet. Idag ser vi konsekvenserna av den för flera år sedan annonserade politiska inriktningen.

Samtidigt är detta en del av en bredare utveckling där sanning och lögn flyter samman och en samhällsdebatt där löst tyckande och avsiktliga missuppfattningar trycker undan kunskap baserad på fakta och systematiskt inhämtad kunskap.

Politiker och opinionsbildare rör sig ibland förvånansvärt fritt mellan fakta och lögn, eller mellan kunskap och löst tyckande, och väver in slutsatser som passar en speciell agenda. På så sätt kan allt från klimatkrisen till brottsstatistik eller fakta om migration och energiförsörjning tvättas rent från sanningar och göras till delar av en sammanhållen agenda som speglar ett allt mer polariserat samhälle där konflikter snarare än debatt och demokratiska samtal blir drivkraften för förändring.

Universiteten har en alldeles särskild roll i det samhällsklimat som vi har idag. Vårt uppdrag är att stå för fakta, att redovisa kunskapsfronten, att formulera de forskningsfrågor som kan ta samhället framåt och att fritt kommunicera med omgivande samhälle om det som vi vet såväl som om det som vi ännu inte vet.

KTH gör just detta. De professorer som vi idag kommer att hälsa välkomna till sina ämbeten är levande exempel på hur långt forskningen kan ta oss och hur fantastiska resultat som vi har levererat och kommer att leverera till samhället.

Men när attackerna mot kunskap blir alltför stora är risken att vi tystnar och träder tillbaka. Att vi inte längre högt och ljudligt tar vår plats i samhällsdebatten och lämnar diskussionen till de som hellre driver konflikt än lösning. I flera stora demokratier ser vi idag en utveckling som är mer än oroande.

Nedmonteringen av USA som en världsledande forskningsnation går nu snabbt och redan efter några månader har många amerikanska forskningsröster tystats. Det sker genom indragna anslag, genom bannlysning av vissa nyckelord och genom ett sammanhållet krig mot all kunskapsbildning som strider mot administrationens uppfattning.

Samma tendenser, om än mindre omfattande, finns i flera av våra europeiska grannländer och också, i vissa utsträckning, här i Sverige.

En av attacklinjerna utgår från argumentet att universiteten blivit tummelplatser för woke-inspirerad ideologi som till exempel sätter jämställdhet före meritokrati. En annan attacklinje ifrågasätter viss specifik forskning, till exempel klimatforskning eller genderforskning.

När klimatet blir allt mer utmanande är risken att vi tystnar. Om man är så tyst som möjligt så drar man på sig mindre kritik än om man står för värden som av en eller annan anledning uppfattas som provocerande av någon grupp i samhället. Risken att tystas gäller både universitetet som institution och den enskilda forskaren eller forskargruppen.

Därför. Nu mer än någonsin behöver vi formulera och hålla fast vid vår moraliska kompass. Nu mer än någonsin behöver vi stå för de värden som vi menar att universitetet som ide bygger på.

KTH:s vision är att ta ledningen för ett hållbart samhälle. Till denna kraftfulla vision har vi formulerat mål om att bedriva forskning och utbildning av högsta kvalitet. Men vi har också två policyområden som vi menar att all vår verksamhet ska bygga på.

Det är dels att hållbarhetsfrågorna ska genomsyra all verksamhet,  dels att strävan efter jämställdhet, mångfald och lika villkor ska vara en ständigt närvarande ambition.

Det är två områden, två värden, två moraliska kompassriktningar som blir alltmer ifrågasatta i den faktaresistenta debatten.

Normalt brukar jag säga att ”prata inte så mycket, gör jobbet i stället”. Idag vill jag dock säga, ”gör inte bara jobbet, våga också tala om vikten av att stå för det som vi gör”.

Därför vill jag idag av alla de skäl jag precis nämnt säga följande.

KTH står för akademisk frihet och strävar efter institutionell autonomi. Vår akademiska frihet och våra principer om öppenhet och transparens är grundläggande för kunskapsutveckling och demokrati. Vi är modiga, kreativa och ansvarstagande, drivna av att möjliggöra ett hållbart och jämställt samhälle.

Våra lärare och studenter ska leda omställningen mot en hållbar värld genom att ständigt ge hållbarhetsfrågorna utrymme, i forskning och utbildning. Vi ska adressera de stora samhällsutmaningarna utan rädsla eller oro för repressalier. Ambitionen att skapa ett hållbart samhälle är den största utmaningen för oss.

Jämställdhet, mångfald och lika villkor är ett viktigt och fundamentalt värde för oss. Våra medarbetares och studenters olika egenskaper, bakgrunder och kulturer är en tillgång som främjar hög kvalitet i verksamheten. Vi vill ge lika möjligheter till olika människor. Vi vill främja mångfalden på campus, i klassrummen och bland våra lärare, forskare och övriga anställda.

Vi står för våra värderingar. Vi står för behovet av hållbarhet i all utbildning och all forskning. Vi står för vikten av jämställdhet, mångfald och lika villkor.

Låt det inte vara någon som helst tvekan om detta.

”Utdrag ur det tal som Anders Söderholm höll på KTH:s akademiska högtid den 11 april 2025.