Det är mycket pengar, faktiskt en av de största satsningarna under de senaste decennierna. 2023 var de direkta statsanslagen 22,8 miljarder och de sammanlagda externa forskningsmedlen 29,3 miljarder (statliga, privata, nationella och internationella).
Med tanke på att forskningspolitiken inte förefallit vara prioriterad inom Tidö-samarbetet och att det finns så många områden som kräver investeringar så är det en mycket positiv nyhet att så pass stora resurser satsas på svensk forskning. Regeringen har också visat när och hur man avser fördela satsningarna. Nya medel tillförs stegvis med 1,5 miljarder kronor 2025 och helt utbyggd är det som sagt 6,5 miljarder 2028.
Av de 6,5 miljarderna så kommer knappt 4,9 miljarder kronor att gå till forskningsråden (VR, Formas, Forte) samt Vinnova, Rise och Rymdstyrelsen. Drygt 1,6 miljarder fördelas som ökade basanslag till universitet och högskolor. VR ensamt får större tillskott (drygt 2,5 miljarder) än högskolesektorn som helhet. Ett antagande är att det också innehåller särskilda medel som riktas mot stora nationella forskningsinfrastrukturer.
Det innebär att sammantaget kommer externfinansieringen för universiteten att öka. Vi har idag 62 procent externfinansiering och med rimlig framgång i förhållande till de tillkommande medlen så kommer den procentsatsen att öka framöver.
En stor andel externfinansierade medel innebär många kvalitetssäkrade medelstilldelningar men också avsevärda transaktionskostnader. Det är många bedömningar som ska göras och som alltid kan man fråga sig var den optimala balanspunkten ligger: När kostar en kvalitetssäkrad medelsfördelning på projektnivå mer än den kvalitetsvinst som denna modell för medelsfördelning ger. Jag tror vi har passerat den balanspunkten sedan lång tid tillbaka.
När nu regeringen trots detta väljer att ytterligare öka externfinansieringen på bekostnad av basanslagen så skulle jag ändå vilja se några nyheter i forskningsfinansiärernas arbetssätt:
Stora och långsiktiga finansieringspaket, kanske riktade till bredare och av forskarna definierade teman, gärna i samverkan mellan olika lärosäten eller
kraftfulla bidrag till forskarkarriärer som gör att de mest framgångsrika forskarna får längre tid att fritt bygga framgångsrika forskningsmiljöer eller
satsningar på särskilda teknikområden för långsiktig uppbyggnad av både innovativ förmåga, forskning och uppskalning. Nyckelorden är långsiktighet, långsiktighet och långsiktighet!